”Övergivna platser i Sverige” hette en. Jag har ju en böjelse för gammalt och övergivet, gärna riktigt ”fult och skitigt”. Det finns något lockande med alla berättelser och känslan av att någon bara rest sig upp och gått och så har andra krafter tagit över. Det får mig att börja spinna loss i fantasin. Vad hände egentligen? När gick någon härifrån för allra sista gången och varför?
Systrarna Mira och Thilda har jag följt i några år. Minns inte hur jag snubblade över dem, men jag föll direkt för deras otroliga bildbehandling, som små sagovärldar. Jonna Jinton fast i modesvängen kan en säga. Och så har de ju en böjelse för övergivna platser, som jag ju gillar alltså.
I alla fall. Den här kursen heter Övergivna platser i Sverige och Mira och Thilda är, utöver min idol Emma, med och handleder, bland annat i kreativ bildbehandling. På riktigt, min drömkurs! Som ett extra tecken så börjar den på min födelsedag nästa år – jag kunde inte göra annat än att anmäla mig på studs, som en liten förskottspresent till mig själv!
Den 3-6 juni ska jag alltså åka runt till hemliga, övergivna platser i Sverige och få coaching i bildkomposition och kreativ bildbehandling av mina absoluta förebilder.
Behöver jag säga I CAN’T WAIT!?
Lånad från foto-resor.se. Foto: weare365.com[:]
