När jag valde att lämna staden för landet så hade jag framförallt en annan vardag i sikte. En där jag har tid. En där jag är ute. En där jag får jobba med kroppen, lära mig nya saker och framförallt, en vardag som tar mig tillbaks till det enkla – de basala sakerna som är lätta att ta för givet i en lägenhet i storstan.
I min nya vardag ingår fortfarande att jobba framför skärm, att handla mat och att fundera över ekonomin. Men i den finns också att skotta snö, hantera en vårflod och att laga saker. Att bit för bit försöka bygga en trivsam gård och se till att den är levande. Det är nog det där sista jag uppskattar mest att lära mig mer om. Att kunna odla, att förstå årstidernas omutliga påverkan på livet och att lära mig klara av saker jag inte gjort förut.
Häromdagen var jag ute och jobbade i flera timmar. Jag krattade upp jorden nedanför ladan efter vårflodens framfart. Jag sådde frön för blomsteräng, krattade grus på gården och vattnade betongen till det framtida garaget. När dagsverket var gjort gick jag nerför ängsvägen till sjön. Lyssnade på allt majliv och njöt av att ha stranden tillbaks.
Vår strand, på vår gård. Mitt paradis på jorden.
