Såhär års brukar det ju vara dags för summering och framtidsblickar, men först: reflektion!
Ingenting händer i den egna utvecklingen om inte reflektionen får ta plats. Samma gäller i jobbet precis som i andra aspekter av livet. Vi behöver PAUSA med jämna mellanrum.
För mig betyder paus inte bara att jag är ledig, utan att jag är totalt bortkopplad från jobb & plikt – att liksom byta läge helt inne i huvudet. Jag har tänkt mycket på det under det senaste året – hur jag haft som en inre oro även i pauserna. Tankar om borden och måsten och en liten sorg över att jag tappat skapandet jag alltid haft i foto och skrivande. Jag har liksom inte den inre ron för det, trots att jag numera inte jobbar fullt lika mycket som under 2019/2020. En ledig dag kan rulla förbi utan att jag lyfter kameran eller plitar ner mina tankar. Utan att jag gör mycket alls faktiskt. Och så blir det lite som i en relation som rinner ut i sanden – ju längre tiden går, desto svårare blir det att plocka upp.
Det här är skitviktigt – både att lära sig sätta gränser när jobbet aldrig tar slut eller när privata to-do’s pockar på och att faktiskt känna att det är okej. Jag pratar Inte bara om tidsmässiga gränser nu, utan att släppa tanken på det andra. Låta ledigheten ta över känslan i kroppen.
Jag har jobbat med mycket med mitt välmående det här året – jag har gått i terapi, lyckats sätta fler bra rutiner för kroppen och själen och jag har övat på att sätta gränser och att våga hänge mig. Men jag har inte riktigt lyckats nå fram till den gamla, kravlösa skaparlusten igen. Min hjärna är mer förtjust i att leta fram saker jag borde göra, inte gjort, eller kanske kommer missa att göra i stället för att leka och då spelar det ingen roll hur ledig jag är i kalendern. Och nu är jag väldigt färdig med det här tramset.
Mina reflektioner inför det nya året, eller ja, inför resten av livet, handlar mycket om det nu. Om att hitta leken igen. Att bubbla av lust, att bli pirrig av nya äventyr. Inte låta mig dras ner eller styras av krävande energi och prestationskrav.
Så – lite mer reflektion ska jag ägna mig åt, men snart är det dags för summering och framtidsblickar. Jävlar vad roligt det ska bli!
6 comments
Spot on!!! Är precis i samma läge, ska vi bilda klubb;-)
Jaaa, potentiellt världens bästa klubb? Lek & Bus 😛
Hej, har just hittat hit till denna trevliga blogg. Känner igen lite det du beskriver med inre oro i lediga stunder. Det kan nästan bli som en blockering för att man har så mycket lustfyllda aktiviteter som man ”borde” ägna sig åt, så man vet inte vad man ska välja eller börja med. Prestationsångest!?! Antar att en prioriteringsplan vore bra, men risken är att det förvandlas till ett måste istället. Och när det gäller mer abstrakta och kreativa åtaganden som är svåra att mäta, tycker jag ibland att jag inte riktigt vet om jag kan vara nöjd med min insats. Nyckeln är nog att vara snäll mot sig själv och strunta i vad man presterar, för det är ju energin man får av det som är det primära… 🙂
Ja, men det är ju så svårt det där! Jag tror det handlar om att ta allt på lite mindre allvar och liksom jobba på att få den där lugna känslan i kroppen, att slappna av och släppa jakten. Tur att man kan lära så länge man lever 😛
Så kul att du skriver igen! Det är skönt att läsa och din resa och dina tankar skänker mycket hopp och inspiration! Vad tror du vi ångrar på ålderns höst? Inte stunderna vi hade roligt och släppte krav och måsten. Tack Katta!
Med vänlig hälsning,
Kristoffer
Men alltså, vad glad jag blir, tack <3
Nej, där har du helt rätt - det är bara att dra ut på byn och göra saker jag inte kommer ångra helt enkelt 😛