En penna söker sin glöd

Var börjar jag ens efter ett långt uppehåll här på bloggen? Kanske med en snabbresumé kring vad som har hänt sen sist? Kanske en glad liten lista eller så vore det artigt med en lagom oombedd förklaring till min frånvaro? Jag tror vi gör en liten mix av allt det faktiskt.

Kul att du frågade! Jag har de senaste åren haft en outredd skrivkramp. Tror den började helt oavsiktligt med att jag jobbade för mycket 2019 och därmed fotade mindre och när jag inte fotar, då verkar även skrivlusten försvinna. Efter det har det varit svårt att komma tillbaks. Det är ju som med allt i livet; det du tränar blir du bra på. Vad som inte har försvunnit är behovet som bloggen alltid har fyllt för mig, nämligen att få uttrycka mig, reflektera genom mina fingrar, återskapa upplevelser med mina bilder och att få dela allt det med dig som läser. Det har givit mig SÅ mycket genom alla år. Nya vänner, idéer, livsriktningar och tröst. Det är fint och jag saknar det.

Med det sagt – det här är mitt första inlägg i en sorts nystart. Jag vill skriva igen och jag vill göra det här. Jag är fortfarande mitt uppe i att skapa min bästa vardag – mitt bucketlife – och det kommer jag alltid att vara. Jag har ju med åren förstått att livet är mer av en pågående progress utan slutmål. Ingenting är statiskt omkring eller inom oss, så varför skulle livsplanen vara det?

Mitt senaste inlägg handlade om mina förhoppningar för det här året, som ju snart har passerat. De ska jag återkomma till och följa upp i mitt sedvanliga nyårsinlägg – och givetvis skriva ett för det nya året. Men jag kan ju lite kortfattat berätta vad som hänt sen sist i alla fall. Genom en liten lista givetvis.

Nulägesrapport på sex rader

Jag har varit mellanmjölk i år. Och inget ont om mellanmjölk. Det har varit superstabilt. Inga skandaler, inga brustna hjärtan (inga bultande heller för den delen) och inga spontanflyttar till en ny landsände. Jag har puttrat på och småmyst mest hela tiden. Fortsatt med samma kund, bara bytt lite uppdrag (från digital strategi till förändringsledning). Bott kvar i samma by och samma lägenhet.

Men det har med det sagt inte varit ett tråkigt år. Jag har jobbat mycket (våren) och lite mindre (hösten) och har kunnat leva en massa härliga minnen i luckorna. Jag har haft mer fokus på egna projekt och på min hälsa. Kort sammanfattat så mår jag bra, inte euforisk men ganska tillfreds och med hopp om ett spännande 2025. Inte så illa alltså!

Saker jag upplevt

• Första halvåret var jag på workations och reste mycket. Så värt även om det blev många mil i bil. Vi var på västkusten och Gotland i maj, arrangerade Bortom ekorrhjulets första event i mars, jag hängde i Stockholm och firade student och jag gratulerade min syster till första milstolpen i polisexamen. Otroligt första halvår.
• På sommaren var jag faktiskt nästan fem veckor i Särna och det var underbart. Hann börja längta ”hem” dit igen, men jag har fortfarande samma behov som landade mig i Åre – ett större socialt nätverk och frilanscommunity. Det blev en höstvecka i Särna också, så jag tror jag hittat balansen där; besök ofta.

Saker jag känt

Känslomässigt har det nog inte varit ett mellanår – här är de känslor som dominerade i år

• Tacksamhet – över mina vänner och min familj. Över att jag hela tiden vill bli en bättre person även om jag inte alltid lyckas. Över det som fortfarande är fint i världen.
• Sorg – över det som inte är fint i världen. Har haft en tung period med det under hösten, som kulminerade i USA-valet. Hanterar det nu med punkten ovanför.
• Oro – med ett kunduppdrag som avslutas snart så finns alltid en oro över att hitta ett nytt, roligt uppdrag och trygga ekonomin. Livet som egen! Men jag har drivit eget i 10 år nu så jag har lärt mig omvandla den till handling och att lita på min förmåga.
• Pirr! Med nya kapitel kommer det sedvanliga pirret tillbaks – det som får sån näring av möjligheter som väntar på att utforskas, som gör mig nyfiken och kreativ. Älskar nya kapitel som bekant. Ifall någon missat det.

Saker jag varit stolt över

• Min syrras modiga karriärbyte och otroliga kämparanda på vägen mot att bli färdig polis vid 49 års ålder. Hon är otrolig!
• Att jag och Lotta lyckats bra med podden i år – vi har varit så grymma! Vi har fått fler lyssnare, rekordtillväxt i facebookgruppen, några riktigt bra samarbeten och fixade ett så väldigt fint och roligt event. Dessutom får vi så många fina, fina meddelanden från lyssnare att jag på riktigt blir tårögd när jag tänker på det. Heja oss och heja alla därute som vågar och drömmer.
• Att jag gav mig själv ett livsstilsprogram med träning och kost under 12 veckor i våras. Det var så roligt och det kändes fint att ge mig själv en bra investering i hälsan. Jag har fortsatt med både träning och bättre kost efteråt. Tackar mig för det!

Så. Då har vi väl klarat av det svåra, första inlägget efter en lång frånvaro, så nu kan vi dra igång det här projektet igen.
Bloggen är inte död, länge leve bloggen!