Den stora röjardagen skulle rubriken lika gärna ha kunnat vara. Mein Gott, vad vi har rotat runt, lyft, kånkat, sorterat, nyst, svurit, skrattat och framförallt häpnats över hur många prylar en mindre arbetsbod kan svälja.
Såhär såg det ut efter lite uppvärmning – jag hade börjat lägga upp sorteringshögarna (friluftsgrejer, skruv- och spikhögen, elmojänger, arbetsverktyg osv).
Och här var nästan allting ute. Som synes.
Längst in, längst bak hittade vi dessa gömmor under en massa annat bråte. Farfars och farfarsfars gamla arbetsredskap.
Säkert 25000 rostiga spikar i sina gamla lådor och annat härligt.
Jag började igår med källaren och idag gjorde vi klart den och hoppade sen över till arbetsboden i den andra ladan. Jag ska berätta mer om själva byggplanen och målbilden, men kort sagt så röjer vi nu för att ha bra ordning, arbetsytor och boende under tiden vi bygger ladan.
Källaren i det ”moderna” huset ska bli en lägenhet med egen toa och dusch och arbetsboden i lada 2 var så infernaliskt rörig efter nästan 100 års samlarfest, så den vill vi rensa och sortera för att ha koll på alla byggrejer helt enkelt. I stort innebär det ungefär två veckors jobb innan själva jobbet kan dra igång alltså.
Fast vi kommer parallelljobba lite ändå.
Nåja. Vad jag ville komma till är att detta: se för fasen till att skaffa er ett riktigt göttigt röjar- eller byggprojekt eller liknande i sommar! Jobbigt javisst, men jag tror vi människor mår strålande av att få oss en rejäl dos kroppsarbete ibland. Det är så jävla gött för både kropp och själ. Jag vill knappt sätta mig vid datorn längre, jag vill bara jobba, på riktigt och det var längesen jag var så tom på stresstankar eller tankar överhuvudtaget för den delen. Och jag känner hur kreativiteten och LUSTEN börjar bubbla inuti. Jag vill göra så mycket och idéerna poppar upp i ökande takt.
Jo, jag hade ju världens finaste arbetsplats också – titta bara på de här kollegorna, som sitter en våning upp!
Mamma och pappa svala åker ut och in konstant för att mata de små näbbarna därinne. Ibland fick vi gå undan en stund, men för det mesta åkte de ut och in utan att bekymra sig om oss som röjde där nedanför.
De flesta djurungar är ju söta, men jag kan nog säga att svalor faktiskt blir vackrare med åren 😉
Nu ska vi ner och elda vid sjön – efter en alldeles underbart jobbig dag. Vollevallebiän!
