Jag hade gjort det rätt bra ändå, det hade jag. Gått från nyutexad ekonom till kundansvarig med vindskontor vid Stureplan på 3 år. Efter en hel del turer med uppköp och politik fann jag mig sittandes ensam på det lilla svenska bolaget, med ansvar för alla kunder, resultat och försäljning. Jag hade världens goaste kollegor i systerbolaget, som jag satt tillsammans med, men det var ensamt och lite bortglömd var jag nog av det danska moderbolaget.
Men jag försökte verkligen. Jag satt på måndagsmöten och rabblade pipelines och leads och cross sales och räntemarginaler tills jag blev yr och jag försökte intala mig själv att det var det viktigaste i hela världen. Av bara farten höll jag på att tacka ja när favoritkollegan på systerbolaget tyckte jag skulle börja hos dem som valutatrader, men jag insåg i sista stund att jag inte ville vara låst till 4 olika skärmar hela dagarna.
Jag minns att jag satt på det där vindskontoret när regnet smattrade mot takfönstret och undrade vad det var för fel på mig som inte tände på alla cylindrar när det pratades miljoner & kurser.
Och så en dag vann jag ett resepresentkort. Någon dag efter att jag hade skickat ett ledset mail till min syster, som var i Nicaragua på volontärjobb och tyckte att jag skulle komma och hälsa på, och konstaterat att resan dit blev för dyr, så ringde Taxi Stockholm och sa “Grattis, du vann tävlingen!”. 15000 kronor att resa för i precis det rätta ögonblicket.
De där pengarna blev min grundplåt till en livsförändring. Jag bokade resan och kunde kasta mig om halsen på min syster och gosa med Dolly, som just fyllt 1 och som jag saknade så att jag gick sönder.
Två veckors semester hade jag fått och under de två veckorna så var det som att jag vaknade upp ur en dvala.
Någon gång den sista veckan, som vi spenderade på Little Corn Island utanför Nicaraguas karibiska kust, så började jag prata med några backpackers. De berättade att de hade kommit till Corn för en månad sen, och bara skulle stanna några nätter. Men så hade de fallit pladask för det enkla livet där och bestämt sig för att stanna och nu skulle de bara åka till Big Corn för att ta ut mer pengar och sen åka tillbaks.
Det drabbade mig. Jag ville ju också stanna kvar! Men så kan man väl inte göra? Jag hade ett jobb, en bostadsrätt och ett miljonlån. Ingen kille och inga barn förvisso, men visst satt jag väl fast? Visst var väl den där tiden över för mig, när jag bara kunde gå på känsla och göra som jag ville?
Jag åkte lydigt hem och sen gjorde jag revolt. Två veckor senare hade jag sagt upp mig och börjat planera min jorden-runt-resa. Biljetten? Min tävlingsvinst räckte till nästan halva den också.
Tre månader senare var min lägenhet uthyrd, väskorna packade och jag jobbade min sista dag. 6 månaders äventyr låg framför mig och jag kände mig så fri.
Whitehaven Beach, Queensland, Australien
Ranchliv på Myella Farm, Queensland, Australien
Queenstown, NZ
På cykeläventyr i Nya Zeeland
No worries i Thailand, med min tremänning Lina som mötte upp sista veckorna.
25 comments
Alltså WOW, vad coolt! Vilken vändning!
Ja, det var en härlig vändning, tänk vad ett litet samtal kan utlösa 🙂 Jag var ju rätt så mottaglig förvisso, men det var liksom vad som fick mig att ens börja tänka så!
Jag blir helt mållös….! Vilken förändring, vilken upplevelse!! WOW! 🙂
Detta är ju bara SÅ coolt att läsa om. Underbart!
Det var skithärligt att göra också! Blir helt peppad på det igen, fast nu gjorde jag ju ett sånt kliv förra året, när jag sa upp mig och blev egenföretagare. Jag kanske får lugna mig en stund..eller inte 😛
Modigt och bra gjort!
Tack, jag brukar tänka tillbaks på mitt 28-åriga jag och tacka för den upplevelsen 🙂
Underbar läsning 🙂
Tack, vad roligt att höra! En lite “serie” som jag tänkte fortsätta på.
Ah vad spännande att läsa, toppeninlägg. När man ser tillbaka på sitt liv kan i alla fall jag känna stor tacksamhet att Just det Där hände. En förändring, ett möte eller något annat som gör att livet får en ny riktning.
Tack! Ja, det är verkligen så! Jag tänker skriva om några olika sådana Där, det är väldigt fascinerande hur det funkar tycker jag. Plötsligt klickar det till därinne och man förstår att något avgörande hänt. Häftigt!
Wow skriv mer! åh nu måste vi prata ridning utanför queenstown!!
Man kan ALLTID prata om ridning utanför Queenstown 😛
Hittade hit via länkfesten på better blogger och åh vad spännande att läsa om detta, och vad roligt att du vågade ta steget! Vill ju veta mer om din resa nu 😀 Hur länge var du borta, hur många länder besökte du och arbetade du något under resan för att få in pengar eller hade du så att du klarade dig? Behöll du lägenheten hemma under tiden?
Gott Nytt År!
Hej och välkommen! Älskar den där idén, hittade massor av bra bloggar. Din hade jag redan koll på dock 🙂
Jag var bort i nästan 6 månad (höst & vinter – grymt upplägg att undvika mörkret…!). Jag vari Thailand, Australien och Nya Zeeland, så riktigt jorden runt var det inte, men på min turnaround point så var jag så långt hemifrån det går att komma, så det kvalificerar i min bok 🙂
Jag hyrde ut lägenheten till en gullig tjej som pluggade och tog väl hand om den. Pengar hade jag sparat och så försökte jag hålla i dem på resan, så jag jobbade inte alls. Men det var knapert när jag kom hem, haha. FIck jobb ganska snabbt dock, så det var väl värt det!
Härlig vändning! Grattis och riktigt stort att våga ta steget! Dessutom ser NZ, som fortfarande står okryssat på min lista, magiskt ut. Som på så många andra foton. 🙂
Tack!
NZ ÄR magiskt! Ska tillbaks dit någon gång med en större budget, finns hur mycket som helst att göra och det är så vansinnigt vackert att det räcker att bara gå utanför dörren. De har verkligen allt där down under, inklusive Flight of the Concords. 😛
jag hittade hit via better bloggers länklista! vilket inspirerande inlägg! alltså WOW! så modig du är!
Vad roligt, välkommen! Och tack så mycket, vad glad jag blir! Det var ju kanske modigt, men jag har funderat på det där efteråt, hur himla lätt det ändå är när det bara känns rätt. Kanske är det så att det mesta blir enkelt när man vet vad man vill?
Hoppas vi ses igen!
Att resa är härligt! Förra året reste vi 12 månader av 12 (i husbil runt Europa). Nu är vi hemma, men vi hoppas att det blir mycket resor år igen! Hittade hit via Better bloggers länkfest.
Åh wow, vilket drömår! Måste genast in och kolla in vad ni gjorde! Kul att du hittade hit!
Så härligt! Skulle gärna göra något liknande själv, men just nu har jag knappt några inkomster alls (har nyss studerat färdigt och det finns bara enstaka vikarietillfällen och ströjobb tillsvidare, handlar om några arbetsdagar per månad).. Men sparar så gott som allt jag kan skrapa ihop för framtida utlandsflytt – vart är inte helt fastslaget ännu 🙂
Vad spännande, snart kommer du iväg, det är jag säker på! Du kan ju köra ett working holiday-visum i australien tex, och jobba dig fram!
Så himla häftigt och inspirerande inlägg! Älskar modet, älskar att du vågade. Jag vill också våga. Eller, det gör jag nog egentligen. Men jag har verkligen inte den ekonomiska möjligheten just nu. Då jag tampas med väldigt mycket skulder från tiden då jag mådde dåligt kan jag liksom inte spara ihop till några längre resor. Mitt mål just nu är att bli skuldfri, sedan är det hejdå rutinen.
Åh tack för alla dina fina kommentarer och att du tar dig sån tid att fundera och dela med dig! Det handlar ju också om timing såklart. Jag hade ju möjligheten att dels spara ihop lite under de sista månaderna, dels hyra ut min lägenhet så att jag inte hade några kostnader hemma.
Förstår känslan att vilja bli skuldfri, ett ok som tas av ens axlar. Avskyr känslan att vara i skuld. Tog av mina sparpengar och skickade min sista betalning till CSN häromveckan. Så förbannat skönt.