Jag ska vara ärlig och säga att det faktiskt var ett ganska bra tag sen jag kände lust att plocka upp kameran. Stjärnklara nätter, dimmiga morgnar, makalösa soluppgångar – de har mest stressat mig för att de glider mig förbi. I bilen på väg till jobbet finns inte ron att stanna och plocka fram kamera och objektiv och ju längre tid som går mellan gångerna, desto högre blir tröskeln. Är batteriet laddat, var är laddaren, ställde jag inte stativet i garderoben? Osv.
Jag har också varit lite för bekväm för att planera äventyr helt själv. Det har funnits som en underliggande stress i mig ett tag inser jag nu, som hållit tillbaks leklusten och nybyggarandan. Men det har hänt något på sistone, i det här uppochner-vända läget. Jag skrev om det i förra inlägget, att jag liksom känner ett pirr. Och med det har lusten att upptäcka återvänt, att skapa nytt, att fota och leka bara för att det är kul. Helt utan prestation. Och jag är löjligt lycklig över det.
Jag har bestämt mig för att byta in min Sony igen och gå tillbaks till Canon. Det blev aldrig vi riktigt och det var nog mest jag. Jag har mitt gamla Mark III-hus kvar och har beställt hem ett nytt objektiv och dessutom en drönare. Jag kan knappt hålla mig tills de kommer (en av de få nackdelarna med att bo här – det tar flera dagar att få hit grejer!).
Häromdagen tog jag med mig kameran på en promenad – kan knappt minnas när det hände sist. Det är långtifrån mina bästa bilder och jag är lite vilsen i redigeringen just nu, men det är skitsamma för det var så himla, himla kul att komma hem och gå igenom bilderna. Som förr!
Jag har några saker som jag vill göra så fort grejerna kommit, för att hitta tillbaks ordentligt igen.
– Jag vill göra en eld nere vid sjön och laga en ny rätt över elden till middag.
– Jag vill sova utomhus en natt, på en plats med en riktigt vacker morgonvy.
– Jag vill fånga solnedgången från en utsiktsplats vid Fulufjället
Kanske får den här tvärniten en att återupptäcka sånt som hamnat i bakvattnet ett tag – jag kan tänka mig att jag inte är ensam om den känslan. Har du återuppväckt något på sistone du också?
8 comments
Ja, jag är nog lite kameravilsen. Sällan jag har med den ut om det inte är så att det är resor eller upplevelser. Lite synd, för man missar ju massa fina saker. Promenaderna till jobbet är ju många gånger riktigt fina här, under årets första månader när snön och isen ligger rakt utanför dörren. Vill nog också ha en drönare men håller på det. Främst för att jag inte kan gå utanför dörren och filma eftersom grannen är en helikopterplatta och att jag bor för nära flygplatsen. Och då blir allt, som du beskriver, mest bara ett projekt. Man skulle bo lite mer off ändå.
Haha, ja, ibland har det sina fördelar att bo lite off 🙂 Men det där med kameran – har insett att det är som med det mesta, man måste bara börja. Nu har jag börjat (och okej, det hjälper att skaffa en ny glugg, ungefär som med träningskläder) och även om det är lite motstånd kvar så ger jag mig själv helt fria händer. Försöker skippa prestationen och mest bara ha med den ifall nåt kul händer eller magiskt ljus uppstår. Så får man ta det därifrån!
Tänk att jag inte använt min Canon på åratal – jag fotar bara med mobilen numera! Och då har jag ändå varit fotointresserad så länge jag kan minnas. Men huvudsaken att jag fotar, eftersom jag vill. Och mobilen har jag alltid med mig; i slalombacken, på löprundan, vid badet och på resa.
Det är ju precis det – att bara ha nåt med sig och trycka av! Mindre viktigt vilken kamera det är ändå 🙂
Om jag ska vara helt ärlig så har jag heller inte haft lust att fotografera den senaste tiden. Året. Jag tror att jag kan räkna de gånger jag fotat på en hand, eller kanske två, under den senaste tiden. Typ sen augusti förra året. Fotograferade lite norrsken i vintras och det var kul. Sen har jag inte fotat mer än några bilder till ett inlägg. Kan också känna att stjärnklara nätter, dimmiga morgnar och makalösa soluppgångar bara försvinner och glider förbi. Samtidigt så har jag inte upplevt några sådana på den senaste tiden så kan jag egentligen säga att jag missat dom?
Va kul att du börjar få tillbaka lusten nu i alla fall. Och kul med en ny drönare, vilken blev det?
Det går verkligen i vågor det där, med kreativitet och inspiration. Hopas du hittar tillbaks för dina bilder är ju underbara.
Jag har dels börjat ha med mig kameran, dels börjat ta mig ut vid rätt tillfällen – alltså det är ju sällan inspirerande i ett kalhygge en mulen dag, lättare att hitta inspiration genom att placera sig väl en färgsprakande solnedgång. Och nu när jag jobbar lite mindre så har jag liksom hittat energin och tiden till det lite mer, men det går lite trögt. Tror man får träna på det liksom!
Det blev en Mavic Air denna gång – mer bärbar än min Phantom 4 Pro som nästan aldrig fick följa med :/
Herrejävlar vilka bildjävlar! SÅ grym du är!
Men tack!! Puss på dig