Letar lite ljus här

Jag har äntligen börjat hitta tillbaks till mina hobbies igen. Hittat lusten och nyfikenheten som varit lite på vift de senaste åren. Det är väl ingen överraskning att de hobbiesarna till största delen består av två, nämligen att fota och att skriva till mina bilder. Inga bilder – ingen skrivlust. Ingen skrivlust – ingen användning för bilderna. De hänger ihop som ler och långhalm för mig.

Till saken hör att det jag, precis som alla andra fotografer, alldeles särskilt hänförs av när det kommer till foto är ljuset. Jakten på det magiska ljuset. Det finns ju oftast där omkring solnedgång och soluppgång eller sent på natten (stjärnhimlar & norrsken!), vilket inte riktigt gifter sig med regelbundna sovtider som en kontorsarbetare. Därför har jag kommit ur det och nu letar jag ljuset igen. Hittar strimmorna.

Ljuset är också alldeles, alldeles oförutsägbart och låter sig inte fångas så lätt. Ibland ger jakten bara en grå himmel eller en helt ospektakulär solnedgång. Ibland sprakar hela himlen i glödande färger. Ibland släpper de tjocka molnen igenom ljuset där ovan som gudsstrålar ner och ger mig gåshud. Det är ingen rak väg till de bästa upplevelserna, det handlar om att vara ute så ofta som möjligt och hoppas på att hamna mitt i showen. Hitta ljuset.

Men när jag gör det – då är alltid värt det. Då blir jag alldeles hög på livet, lycklig ända in i märgen. Ingenting annat existerar, inga krig, inga måsten, inga sorger. Det är bara bara jag och ljuset i en total närvaro.

I maj ska jag vara därute. I de spirande sommarnätterna, mitt i det vaknande livet, långt från världens oro och lidande. Ser du en figur i skogen en natt, på en fjälltopp en gryning, så var inte orolig. Det är bara jag som letar lite ljus här.

Det här inlägget är en del av en serie inlägg som jag och Sara skriver under mars, inspirerade av låttexter/titlar vi fastnat för. Denna gång Letar lite ljus här av Maxida Märak. Missa inte att kolla in Saras tolkning av samma textrad.