Mitt liv i ett sportlov – om att jobba i fjällen

Att bo i ett sportlov. Själva uttrycket kom till när hela familjen var här på sportlov efter att jag hade flyttat upp, och när de motvilligt var tvungna att åka hem så bara kom det ur mig; “Jag behöver inte åka hem, jag bor ju i ett sportlov”. Och ja, så är det ju. Och ja, jag älskar det.

Jag vill berätta lite om det. Om där runt hörnet från staden, där det finns space i överflöd, tomma vägar och andlöst vackra stigar. Om att leva lokalt, för nästan allt är nära. Om att “allt” inte handlar om shoppingutbud, utan om sammanhang, rörelse och naturupplevelser. Om att känna sina grannar. Om mer tid att förundras.

Jag bor i en liten by utanför en något större by och jag jobbar på Idre Fjäll som startades av och för bygden – för att den skulle kunna fortsätta leva. Och det är vad det fortfarande handlar om, för här är ingenting självklart. Inte den vanliga samhällsservicen vi tar för givet i tätare bygder.

Hur är det då, att bo och jobba i fjällen? På min lediga tid åker jag skidor både utför och på längden. Faktiskt också på jobbet ibland . Mina skidor & pjäxor står redo på kontoret och i år siktar jag på mycket mer skidåkning än förra vintern.

Jag tar en kaffe kokt över elden eller en skotertur upp på det orörda fjället här bakom. Jag är nästan aldrig i en kö och jag skulle kunna gå ut på min gård naken utan större risk att bli sedd av någon. Det finns ingen parkeringsvakt och det finns alltid plats att stå på. Precis utanför dit du ska.

En himla bra dag på jobbet förra veckan

Jobbet kan vara riktigt intensivt. Gästupplevelser är inget man skojar bort – vi behöver alltid vara på tå för att alla som är på sin efterlängtade fjällsemester ska få precis det de hoppats på – och gärna lite till. Och när våra gäster är lediga jobbar vi som mest. Men vi har också världens bästa avkoppling utanför dörren.

Eftersom just min arbetsplats drivs av och för bygden så tror jag det är extra viktigt för oss att verkligen ta hand om våra gäster – och jag hoppas att det märks. Belöningen hamnar inte hos några ägare utomlands, utan består i att vi får dela med oss av och bo kvar i vår andlöst vackra glesbygd eftersom allt återinvesteras här.

Men jag tror att det gäller för många jobb på mindre orter. Äldreboendet, där du känner alla äldre, som kanske var en del av din barndom. Butiken som vi (och turisterna) så gärna vill ha kvar. Frisören som ser till att vi inte behöver åka 12 mil för en klippning. Och så vidare. Det är fint och ger mening.

Vad gör jag på jobbet då? I ett år ungefär har jag framförallt jobbat med att byta bokningssystem och lansera en ny webb, tillsammans med ett härligt gäng. Jag har också varit webbredaktör, en roll som nu Louise tar över och kommer göra helt grymt bra!

Själv tänkte jag dyka ner i kundresan och se hur den kan bli ännu bättre – hur roligt som helst.

Det är de här roliga, lagom knäppa och galet begåvade kollegorna jag har turen att ha att göra med dagligen.

Tommy H, som rattar hela teamet (och gästade podden för ett tag sen) och är ruskigt driven i att få fler att upptäcka fjället. Skrattar ofta och blir glad när Leksand vinner. (denna bild och översta bilden tagna av Alexander)

Alexander är mannen som låter våra följare få en stor dos fjällmagi i sin vardag genom sina otroliga bilder. Är rätt ensam i gänget om att gilla tidiga morgnar, men kämpar på. 

Tommy P ser både till att snön är perfekt och filmerna helt sjukt bra (jag har på riktigt gråtit när jag sett en av hans filmer från en soluppgång). Gillar inte tidiga morgnar, men Alexander jobbar på det. 

Och Louise kommer som sagt ta vidare vår webb till nya höjder. Hon är grym och kommer dessutom styra upp mitt fritidsäventyrande här i fjällen! 

Det är en ynnest att få bo och leva såhär men jag förstår att det inte är för alla. Men jag tror att det är för många fler än vad som faktiskt bor såhär idag. För de som känner att ljud och köer river små rispor i själen. För de som tänker att naturen är härlig men för sällsynt. För de som vill hänföras av helt naturliga shower lite mer.

Jag vill bara berätta att det går. Att det du tror du ska sakna kommer du nog inte ens tänka på dagligen. Att det du faktiskt saknar går att få i lagom doser. Att det finns fantastiskt roliga och meningfulla jobb här också. Att du kommer få så mycket annat du inte ens tänkt på innan. Att det går att ändra sig om det blir lite fel. Men att det faktiskt också kan bli ett helt nytt rätt.