“Jag ska plugga det och det och bli VD innan 30”. Eller läkare. Eller jurist eller musiker. Jag hade verkligen ingen aning, men av alla trygga vägar att gå så kändes ändå ekonomi mest valbart. Där gömde sig ju en flora av potentiella yrken och vägar fick jag höra. Och Internet verkade ju spännande, så jag slängde in det i ekvationen när jag sökte till högskolan (en tvärvetenskaplig utbildning är verkligen skitbra, tips till alla som funderar).
[insert]
[/insert] 2003 försökte jag mig som nyutexad ekonom på att bli rockstjärna. Det gick sådär.
Jag har jobbat inom en rad olika områden i många olika roller och jag är intresserad av ett stort spektra av grejer. Och jag har på senare år insett att det nog alltid kommer vara så. Jag kan och vill inte bestämma mig för en enda profession. Jag kommer nog heller aldrig borra ner mig fullständigt i ett enda ämne (med eventuellt undantag för psykologi och kognitionsvetenskap. Fast oj, det var ju två).
Och jag vet nu att det inte är för att jag är velig, utan helt enkelt för att jag är mer intresserad av sammanhangen än att djupdyka i delarna. Eureka! För min del är det egentligen inga problem, men jag tycker ibland det är svårt att svara på vad jag gör eller vill göra, för det blir ju oftast en del förklarande. Mitt CV kan verka spretigt, även om det finns en rätt tydlig, röd tråd genom det.
Men så gott som alla, inklusive jag själv, kategoriserar omvärlden för att vi behöver det. För att få koll på läget. På savannen var det viktigt att snabbt avgöra vem som var vän eller fiende. I dag behöver vi istället ett bra och tydligt svar på frågor som “Vad jobbar du med?”, “Var bor du?” och sånt. Vi vill snabbt få en bild av vart vi kan placera in någon.
Jag har under flera perioder haft svårt att ge ett väl inramat svar på det där (t.ex. när jag bodde i två städer samtidigt). Genom åren har jag försökt låta som om jag har ett enkelt svar eller förtvivlat försökt hitta det. Det enda. Mitt kall. Som jag har sökt! .
Hårddraget så är väl arbetslivet rätt så uppbyggt på att vi ska ha en nisch, vara specialister? En jobbtitel eller ett område som vi behärskar till fullo? Jag inser att sena 80-talister och framåt kanske ser ut som frågetecken nu, men ni kanske också känner av det här? Vi ser upp till såna personer, jag också. Jag älskar specialister. De som forskar om cancer. De som kan allt om amerikansk politik. De som tar oss ut i rymden eller som kan skapa vad som helst med Excel (beundrar!). Idrottaren som töjer gränsen för sin kropp och sport. Vi vill ha specialister! De för världen framåt!
På mitt förra jobb hade jag till slut 4-5 titlar som jag växlade mellan. Där kunde jag ofta känna att min mixade bakgrund var en tillgång, eftersom jag kunde ha affärsperspektivet, målgruppsperspektivet och designperspektivet och hade rätt bra koll på teknikmöjligheterna.
[insert]
[/insert] Projektledande User Researcher i Marocko 2013. Vi genomförde 40 djupintervjuer på universitet i Agadir & Marrakech. Resultatet var rekommendationer för tjänsteutveckling.
Det borde ju varit toppen, men jag tampades ibland med specialistkomplex. Alla mina kollegor var specialiserade inom sin grej och var verkligen fördjupade i ämnet. Jag kunde en hel del om några grejer och en del om fler och trivdes allra bäst med att gräva i gränslandet mellan dem, hitta var de möttes. Det var både svårt och lätt att sälja in mig – jag hade gjort det mesta vi sålde utom att formge, men en titel? Nä, jag hade ju ett gäng och det upphandlas inte särskilt många mångsysslare – utom möjligen utopiförfrågningar där man söker en som är specialist på typ allt (de finns inte f.ö.).
I takt med att mångsysslarna blir fler bland annat pga den ökande trenden med frilansande egenföretagare så tror jag det kommer bli lättare att “förklara sig” när man jobbar som jag och många andra, tänk bara vad alla proffsbloggare gör! Men jag skulle verkligen vilja komma på en ruggigt bra titel som förklarar och ringar in.
Kan man kanske kalla sig för nischad generalist? 🙂 Jag kan ju en hel del om en hel del och så kan jag lite om några fler grejer. Dvs jag är inte den klassiska generalisten, som ju kanske har en negativ klang (att kunna lite om mycket må vara bra i TP men det är svårt att söka jobb på). Arbetslivet skulle kanske behöva uppdateras, för det är ofta specialister som efterfrågas, när det kanske är nischade generalister som behövs?
Trots att det kan vara svårt att förklara vad jag jobbar med* i ett ord och även om jag ofta känner att jag skulle vilja vara den där utopiska mass-specialisten (drömmen ju!), så trivs jag ju så himla bra med att lära mig en hel del om en hel del så att säga och sedan kunna koppla ihop det till nya insikter och mångsidighet som egenföretagare.
Så nästa gång nån frågar kanske jag ska svara enkelt och tydligt; jag är en nischad generalist! Glasklart va?
Men du då, vad jobbar du med? Var bor du nånstans? (hehe)
[insert]
[/insert] Nu jobbar jag i skogen, på caféer, hos kunder och hemma, med olika delar inom kommunikation & tjänsteutveckling.
* Titlar jag kan säga att jag jobbar som nu:
Projektledare, egenföretagare, kommunikatör, Content manager, varumärkesstrateg, fotograf, copywriter, marknadsförare, webbredaktör, innehållsproducent, affärsutvecklare, user researcher, mfl. Och det finns många som jag. Kan vi hitta en enklare beskrivning tro?
19 comments
Tja, jag känner igen mig i typ alla titlar utom fotograf, så det är väl kanske bara så världen ser ut numera. Många av oss behöver kunna det mesta för att det ska funka. Min jobbtitel är webbredaktör och det sammanfattar väldigt mycket. Även om jag också är journalist, sociala medier-redaktör, varumärkesstrateg, innehållsproducent bla bla bla så faller allt det under samma kategori.
Ja, det är många som jobbar så, men vad ska en kalla den där kategorin? Tycker det är så klurigt att beskriva allt det där och att välja en av dem blir lite missvisande.
Just på den här fronten tror jag det var enklare förr 😉
Haha, det är svårt det där. Själv har jag svårt att bestämma mig… Jag har faktiskt doktorerat, så det borde ju innebära en specialisering. Men just nu har jag två olika tillfälliga jobb relaterat till det, samtidigt som jag jobbar väldigt mycket med bloggen. Kan inte riktigt bestämma mig för vilket av de två benen jag ska stå på…
Jag tycker inte man ska behöva bestämma sig för ett eller annat – jobba på med det man vill och använda sig av det man kan tycker jag är en grymt bra väg 🙂
Häftigt att du doktorerat förresten!
Nischad generalistspecialist annars?
Själv ser jag mig själv som “informationskonsult” och det stämmer ganska bra som paraply både på heltidsjobbet och hobbyverksamheten med bloggen. Går ju att bryta ner i absurdum om en önskar och då blir det ju typ innehållsansvarig, fotograf, säljare, marknadsförare, sociala medier-strateg, copywriter, webbutvecklare, webbredaktör, researcher, mediaproducent, kaffedrickare. Och så vidare.
Och så bor jag i Skärgår’n. Frösön alltså.
“Nischad generalistspecialist”. Bästa ordet. Det stoppar jag i fickan och tar fram vid behov… =)
Haha, strålande ju! Får ersätta mitt tidigare “jag är specialist på att vara generalist”. Älskar co-creation!
Informationskonsult täcker ju in rätt bra, det är brett och kan som du säger brytas ned ordentligt. Men det saknar (för min del alltså) det här med interaktion, relationer och sånt som jag jobbar med kring varumärkesbyggande.
Kaffedrickare glömde jag, det är jag ju faktiskt specialist på.
Fint – Frösön är vacker!
Känner så väl igen mig i detta och nischad generalist, det låter sjukt bra! Älskar att läsa din blogg, blir så inspirerad samtidigt som det också är skönt att hitta någon som är lite som jag. Känner mig liksom mindre ensam då.
Men TACK! Det värmde så här på fredagen! Och jag har förstått att det finns många som vi därute, älskar trösten som internet kan ge ibland 🙂
YES! Vad underbart att få läsa detta. Så spännande med alla vitt skilda nyanser och intressen som ryms i en enda människa. Älskar att du har ett rockstjärne-jag!
Som du vet så relaterar jag 100% till allt du skriver. 😉
Jag kan förstå respekten i att vara specialist. Att vara riktigt jäkla grym på en sak.
Samtidigt så tycker jag det är så mycket coolare att vara en “fällkniv”. Och roligare att lära känna sådana människor. Det finns djup och motsägelser och spännande anekdoter. Det är som att de levt flera livstider.
Det känns också peppigt att det kommer fler och fler yrken som passar perfekt till såna som oss. Just webbredaktör är ett bra exempel. Ju mer “allt-i-ett” man är, desto bättre är man på jobbet. Man får variationen och en känsla för helheten.
Angående att hitta en enklare beskrivning så har jag gett upp det.
Det går ju bara inte att radda upp alla grejer man är bra på och bli tagen på allvar. >_<
Jag tror mer på att låta yrkesroller komma och gå, och att lyfta fram det man är mest inne på för tillfället.
Man kan omöjligt pursua alla saker man har fallenhet och intresse för samtidigt. Men man kan välja ut en eller två (eller tre) åt gången. Uppdatera sin hemsida och LinkedIn lite oftare helt enkelt. =D
Haha, rockstjärne-jaget är numera dopsångerska och mer städad, men hon finns nog därinne & drömmer ff 😉
Relaterandet är ju ömsesidigt! Och det där med fällkniv är ju en så himla bra liknelse, men jag tycker båda typer är coola tror jag. Det är så imponerande med djupa kunskaper, särskilt när man gärna vill ställa massor av följdfrågor och resonera som jag gillar, men jo, de där som sadlat om och gärna tvärs över genrer & livsstilar är ju också jäkligt spännande. Mångfald berikar!
Det kanske är så att en får ha en väldigt aktuell beskrivning som du säger. Skitbra tips med LinkedIN och webben, har inte tänkt på det så. Sen kan man ju alltid komplettera med sitt CV om något behöver redas ut 🙂
jag tycker nog att ibland kan man räkna bort titlarna och istället säga vad man faktiskt gör; många förstår i alla fall inte vad en titel innebär. 🙂 den där hisspitchen får man jobba på lite – men det ger också större möjligheter att faktiskt på ett omedelbart sätt 1) säga vad man gör 2) skapa intresse och en förlängd diskussion (om man är på ett mingel eller en middag eller så).
Själv är jag lärare, väldigt specifikt och tyvärr inte så många möjligheter att göra så mycket annat med den utbildningen (jo funderar väl i dom banorna pga utmattningen) men jag älskar jobbet, älskar kidsen och älskar utmaningen. Oftast. Och så bloggar jag lite, fotar lite men det är ju “bara” på hobbynivå 😉
Men åh, läraryrket är ju typ ett av de jag beundrar mest, och snacka om att ha den bästa grunden till vad man än vill göra! Jag hade en kollega på mitt förra jobb som varit lärare i många år, innan hon sadlade om till UX-designer. Och jag kan säga att den pedagogiken och det engagemanget hon har för att skapa förståelse och förklara lösningar är typ det bästa jag sett!
Åh, känner igen mig i mycket. Är lite samma, samtidigt som jag har en roll i arbetslivet där jag nästan bara möter specialister, vilket också kan vara en utmaning. De förväntar sig därför (verkar det som) dels att man själv är specialist, och blir också lite stötta om man kommer med idéer inom “deras” område.
Själv var jag It team-leader på bank-säkerhet när 40-årskrisen slog till och jag kände inte igen mig i spegeln längre, vilken form hade jag stöpts i! Hoppas att jag hittar tillbaka till mig själv under sabbatsåret, detta inlägg träffade mig mitt i prick
Jäkligt häftigt att du hoppade av för att hitta rätt igen, alldeles för många som bara kör på, för länge. Jag hade ju knappt tänkt tanken att man kunde göra något annat än att rätta sig i ekorrhjulet. Man ifrågasätter liksom inte att det inte är rimligt att alla skulle vara lika lämpade för att ha ungefär samma typ av liv.
Är övertygad om att du kommer hamna mycket mer rätt, det brukar bli så att man hittar sina nya vägar när man kastat ut sig själv från motorvägen!