CofficeNKPG

Tre år och sex månader. Så länge har jag bott i Norrköping mer eller mindre. Trots det har både jobb- och privatliv fortsatt att cirkulera kring Stockholm – där har jag ju jobbat och där bor alla mina kompisar och min familj. De thar liksom inte blivit av att jag nätverkat i någon större utsträckning här på hemmaplan – då har jag bara velat pusta ut och umgås med den östgötska klanen av familjen så att säga.

Idag ändrade jag i alla fall på det och klev in på #cofficeNKPG strax efter 11. Tänkte att jag skulle prova hur det är eftersom det låter himla trevligt och framförallt som en kreativ plats att vara på, med en radda startups och annat kul i huset. Det blir ju lätt lite långtråkigt hemmavid och framförallt brist på mänsklig inspiration.

Det var rätt så tomt där idag, men varje morgon finns frukost till självkostnadspris, det anordnas seminarier och mingel och varje fredag äter alla som sitter i huset frukost tillsammans. Kul grej tänker jag, plus att det går att låna mötesrum och skrivare och allt sånt där.

Jag tänker i alla fall ge det ett försök, om inte annat hoppas jag lära känna lite roliga Norrköpingsbor med gemensamma intressen – innovation och företagande.

Efter några timmar med jobb och fix så bestämde jag mig för att ta den långa vägen hem – jag hade ju ändå kameran med mig och när en samtidigt samlar pengar till människor på flykt är det inte mycket att tänka på (på jobbet har vi ett koncept där varje motionstimme omvandlas till pengar som skänks till något bra).

Jag tog min vanliga väg runt Strömmen (Motala Ström alltså) och trots att det fortfarande är sådär mustigt grönt och mäktigt, så syns små tecken överallt på den färgfest som väntar. Som om hösten står och frustar och väntar på att komma loss.

En liten kompis på vägen

Älskar den här vyn..!

Sen kom jag hem och som varje gång när jag går in genom grindarna, tänker jag på de som brukade gå in genom dem, för att jobba i den gamla textilfabriken som vi nu bor i. Jag brukar spela upp små scenarios när jag sitter i vardagsrummet och ser mig omkring, och försöker tänka hur det var här när det stod maskiner här och tuffa, yrkesarbetande kvinnor som jobbade vid dem. Undrar vad de skulle ha tyckt om att kika in nu!

Det var större delen av min torsdag det. Lite gym på det så är blir det en riktigt fin en.
Hur har din torsdag varit?