Mina morgnar här börjar alltid med att jag går fram till balkongdörren i köket och kollar läget vid frukostbordet därute. Där hänger mina gangsta-ekorrar med alla småfåglarna (ja, jag vet, jag håller på att morpha till crazy bird lady, men alltså, det är morgonens höjdpunkt, förutom första kaffekoppen såklart). De är så jäkla söta och roliga att kolla på.
I morse höll jag som bäst på att filma ekorrarnas thuglife när jag plötsligt skymtade en rörelse nere vid sjön i ögonvrån. Där stod en lite tonårsranglig älg och funderade på vart han skulle gå. Efter bara några sekunder gick han in bland träden igen och jag funderade på om jag skulle ge mig över till grannens gård och se om jag hittade honom. Jag laddade kaffebryggaren enligt devisen “first coffee, then the moose” och kikade ut igen och plötsligt ser jag fjolingen (fjolårskalv) med sin mor spankulera ut på sjön i skoterspåret.
Jag kan nog inte beskriva hur fullkomligt tagen jag blev. Strunt i kaffet! I den guldlila soluppgången stod två majestätiska skepnader, precis där vår äng slutar. Jag har aldrig sett älgar här – väldigt många spår på mina skid- och snöskoturer, men jag trodde inte jag skulle få se dem så här öppet. Och så länge. Och utanför mitt fönster.
Jag SPRANG ut med kameran i handen, ner till sjön. Där kunde jag följa dem under deras ispromenad i morgonsolen. De gick rakt förbi över den lilla viken vid oss och upp på badplatsen på andra sidan. Fjolingen kollade lite nyfiket när jag kom flaxande, men sen gick de lugnt vidare. Precis när de kom upp på udden började de trava upp i skogen mot gångbron och försvann bakom träden.
Då upptäckte jag att jag knappt kände händerna. Jag blev så till mig att jag sprang ut utan vare sig jacka, mössa, vantar eller halsduk. I 25 minusgrader. Det är väl ungefär så det märks att jag är nyinflyttad här :). Det gjorde lite ont när jag kom in igen och började tina, men euforin satt kvar längre än kylan. Vilken början på jobbdagen!
Tonåring på vinternöje
Och plötsligt var det en ko på isen.
Så vackert att jag spricker. Så glad att fick uppleva det. Fjolingen tyckte nog mest att jag var konstig, jag kan ha varit lite odiskret på vägen ned.
Queen of the forest, captain of the lake
Tack för den här gången, you made my day!
10 comments
Ha ha väldigt igenkännande! Det är ofta tur att man inte har några grannar när man kastar sig ut i det man har på eller inte har på sig. Smyger, krälar, lockar, fotar. Du kommer dessutom att uppleva samma eufori varje gång något dylikt händer! Man blir alltid lika fascinerad. Vilken ynnest! ?
Haha, ja det är helt klart en fördel med glesbefolkade delar 🙂 Åh, det känns bra att höra, tänkte att jag förmodligen var den enda tokan i byn som bara “Ååååh, älgar”. Det är fasen rikedom, detta!
Så vackra bilder och vilken upplevelse!! Och jag förstår precis hur det är att vara så in the moment att man glömmer bort att klä på sig. Jag var ute och flög Bruce igår, var ute i ca 2-2,5 timmar och det var först mot slutet där, efter iaf en timme som jag insåg att jag kanske borde ta på mig fingervantar åtminstone. Jacka hade jag dock 😉 Och vi hade “bara” -6-7 igår.
Ja, det var så fint! Jag blev verkligen jublande glad 🙂
Ojoj, inga vantar i två timmar…kyligt 🙂 Hur länge pallar Brucan i kylan?
Underbart, livet på landet när det är som bäst. Håller med dig om fåglarna, älskar att sitta i köket och titta ut på dem. Vi har fågelbordet precis utanför, sååååå mysigt! Försöker kommer igång att blogga igen för saknar det, bytt namn och adress som en nystart (gamla frokenappelbo – nu eljanslena)
Åh vad kul med ny blogg – det är ju något en verkligen saknar, blir som en kompis liksom.
Det är så kul med allt liv utanför fönstret och så börjar man känna igen de där filurerna. Kommer väl snart börja döpa dem, haha.
Kram!
har scrollat ett tag på din blogg nu och wow vilken fin sådan du har! jättefina bilder! 🙂
TACK! Vad glad jag blir! 🙂
Åh, vad häftigt! Hade garanterat gjort samma sak. Men det är väl inget “nybörjar-misstag”. Det är väl att leva? 😀
Kram M
Haha, ja, det kanske det är 🙂 Tänkte att luttrade Särnbor kanske bara “jaha, älgar nu igen”. Men det dröjer nog innan jag är där!