Det ligger en hel del saker på mitt bord just nu och den här veckan och nästa påminner en del om mitt förra liv när det gäller möten, tågresor och deadlines (med skillnaden att jag vet att det inte bara fortsätter så utan andningspauser – det blir snart lugnare igen).
Nu sitter jag på kvällståget hem efter en dag som kanske bäst beskrivs som lite bananas? Jag har hållit en strategiworkshop hela dagen hos min kära kund. Jag var lite nervös innan den och vaknade tidigt i morse (det är jag alltid och det är ju bra att vara taggad) men det blev en avslappnad och riktigt kul tillställning. Jag har faktiskt aldrig varit med om att deltagarna försöker “vinna” workshopen, haha.
När sista post-it-lappen var nedplockad kastade jag mig och min eviga kompanjon rullväskan till Älvsjö för att skjutsa min förtjusande Dollyboll till ridlektion* och vi var på plats precis till tränsning. Efter en snabb middag efteråt tog jag mig tillbaks till Centralen och kvällståget hem.
Det ska med andra ord bli riktigt, riktigt skönt att komma hem och sova inatt. Och vakna till lite hemmajobb och en löptur i morgon. Det har jag faktiskt gjort mig förtjänt av.
Dagens och veckans schema fick mig att reflektera över det här med stress och hur vi hanterar den – och vilken typ av stress som uppstår av olika situationer.
Det kan ju vara körigt för att kalendern är full och det rent tidsmässigt är ett härke att få ihop det hela utan att ta bort något. Det sliter ju också såklart (jag är redigt trött nu kan jag säga) att inte ha tid för återhämtning.
Men den stress jag oftast känt tidigare har handlat mer om prestation (att vilja leverera på topp är tufft med många ansvarsområden), än om tidspress. Det har också handlat jättemycket om att inte ha makten över min kalender – jag kunde i princip inte säga nej till något då hur mycket jag än hade, men det kan jag nu (sen behöver jag öva på det lite mer ;). Det är ju jag som får mindre intäkter om jag säger nej, inte min arbetsgivare.
Att dessutom ha dåligt samvete för att jobbgrejer lite för ofta äter sig in på ledig tid, på möjligheten att träffa vänner, vara närvarande hemma – det ger upphov till mycket stress det också. Att bokstavligen slira in på Åhléns på den där enda kvarten som fanns mellan två möten, för att köpa en present som en egentligen skulle vilja åka runt land och rike för att välja noga. Det är inte kul. Nu kan jag till en större del planera runt olika privata grejer. Jag kommer inte ha en leverans samma dag som en skolavslutning tex.
Trots att schemat var tajt den här veckan så är det alltså en stor skillnad i hur jag känner och hanterar det – jag har och får ta in hjälp och bara det är som en helt ny värld för mig – ska jag inte göra allt själv? Jag har också valt situationen helt själv som sagt och kan ju då förändra den själv i mycket högre grad om jag vill.
Det som finns kvar som negativ stress är känslan att inte hinna träffa alla jag vill på den lilla Stockholmstid jag har utanför jobbet.
Så sammanfattningsvis: jag tror att tidsrelaterad stress är det minsta problemet vi har idag egentligen – det är höga ambitionsnivåer (prestationsstress), dåligt samvete (känslomässig stress) och känslan av att inte ha kontroll över vår egen tid (att inte känna sig maktlös rent utav) jag tror är de värsta bovarna. Om vi på det adderar informationsstress (herreguuuud vad mycket vi kan ta in hela tiden och vad nåbara vi är jämt) så blir det rätt svettigt faktiskt, eftersom vi tappar förmågan att koncentrera oss på det vi ska göra.
Men, den här vetenskapliga studien är helt och hållet baserad på självstudier. Hur är det för er, stämmer det här in på er andra tro? Vad har ni för tankar kring stress? Vad får upp din puls och har du några knep för att varva ner?
[insert]
[/insert] Anti-stressmedel. Verkar omedelbart.
I have a voluminous to-do-list at the moment and these past two weeks remind me of my former life when it comes to meetings, train travels and deadlines. Except for one thing – I can see the end of it, it’s not just gonna keep on keeping on until (or way past) summer vacation starts.
Right now I’m on the night train back to Norrköping, after a full day of facilitating a workshop for my fun colleagues. I was a little nervous about it (I always am and I think that keeps me on my toes) but it was a relaxed yet energetic day. When the las post it was taken down I took my bag on wheels and hasted to Älvsjö to give my niece a ride to riding class* and we made it just in time to bridle Cinzano. After riding I had a quick dinner at my sisters place and then headed back towards the Central station and the night train home.
In other words – it’ll be a delight to lay my tired self in bed later tonight. I definitely earned it!
Anyway – the schedule today and this past week made me reflect on stress and how we handle it – vand what kind of stress that varying situations cause.
There’s the pure stress of having a tight schedule and pulling your hair over how to fit it all in there. There’s also the physical part of it – it’s tiring to chase between tasks without having the time for proper recovery.
The stress that I used to feel before however was more about performance and the will to over achieve, succeed expectations – without having the proper means to do so. It has also been about not feeling that own my schedule – basically I couldn’t say no to anything no matter how much was already on my plate, but now I can (I do need some practice in that department though, haha). I’m the only one suffering from choosing to work less.
Another negative kind of stress is that of feeling bad for work spilling over to free time, eating on friends time and on the ability to be present when you’re at home. To literally skid into the store to shop a gift in the only 15 minute break available between meetings – it’s not fun.
Despite my busy schedule this week, there’s a huge difference in how I feel about it and cope with it. I have, and am more than encouraged to hire, help when needed for one. That’s like a whole new word to me – I’m not supposed to do everything myself? I have also chosen to take on more work, because I want to. AND I have the full mandate to choose otherwise.
What I’m still struggling with is the feeling bad-part, about not having the time to see everyone I want to see in the little time I have in Stockholm outside of work. And that, I can’t really control – we have to live where we live now.
To sum it up: I think that time related stress is the least of our problems today – it’s the high ambitions (performance stress), the feeling bad (emotional stress) and the feeling of not being in charge of our own time and schedule that make up the real villains in our lives. Add a couple of pounds of information stress (jeez, there’s sooo much to take in and we are sooo reachable constantly) to that and it’s quite a pulse raiser.
But, this scientific study is purely based on self studies – what’s it like for you? Does this reasoning make sense to you? What get’s you stressed and do you have any tricks for feeling better?
[insert][/insert] Anti-stressmedel. Verkar omedelbart.
