Klockan är 00:20 och jag har just tänt brasan och fått in väskorna från bilen. Jag är hemma igen och det känns alldeles, alldeles underbart.
Det har varit några tokigt intensiva och väldigt roliga dagar i Stockholm som kulminerade i lördags när jag toastmadamade min barndomskompis magiska bröllopsfest. Vi har hängt ihop sedan vi var 8 år – känslan att få vara på hennes bröllopsfest var rätt overklig. Känslan att tokdansa i tre timmar var inte dum den heller. Jag ska definitivt ha mer dans i livet!
Alltså när en verkligen tänker på det så är det så häftigt med långa, nära relationer. Att hålla ihop som vänner alla år och genom alla, ibland osynkade, faser. Den där känslan som kommer när en tagit sig igenom upp- och nergångar, olikheter och utvecklingsfaser och landar i den där tryggheten att det finns någon som har hela ens historia och som står där vid ens sida (trots allt 🙂 ). Alla får kanske inte uppleva det, men jag är glad att jag fått det.
Nu väntar några dagar där jag ska landa i lugnet här och njuta skiten ur höstfärgerna. Jag var rädd att alla löv skulle ha försvunnit under veckan jag varit borta, men av det jag såg i skenet från äventyrsbilens hellyse så har det snarare exploderat. Hoppas på en solig dag i morrn – då blir det jag, kameran och fjället efter förmiddagsjobbet! Eller ja, det kanske det blir oavsett väder. Det kan bli en hel del kokkaffe också, de närmsta dagarna.
Hur ser din vecka ut?
Såhär såg det ut för ett år sen – tänk att vi kan bo i ladan nu!
3 comments
Älskar att jag ska få följa med hem till dig de närmsta dagarna!!
Åh, du menar digitalt va? Tänkte hoppfullt ett tag att du menade rent fysiskt 🙂
Så skönt att få vara hemma igen! Visst är det fantastiskt med relationer. Lustigt att jag skulle läsa just det här inlägget eftersom jag precis också publicerat ett inlägg om möten.