Partymyran Eric är ute och svirar för andra kvällen i rad och när jag hämtade Linnea idag och vi strosade genom Folkparken (som också bjuder på vacker körsbärsblom) berättade jag det. Jag sa att jag tyckte vi skulle hitta på något vi också, varpå hon kontrade med ett “ja, Katta, det var faktiskt en riktig toppenidé du hade. Vi ska nog ha tjejdisco!”.
Nu blev det inget disco (om inte “inte nudda mark” räknas? Det var lite gymnastiskt ändå) utan vi tog en date night på Texas Longhorn (eller som L alltid kallat det, “stället med kon” eftersom de hade en tjurskalle på väggen innan de renoverade. Numera är det “stället utan kon”). Dit har vi som tradition att gå varje sista kväll innan Linnea ska till sin mamma, men idag festade vi alltså till det och gick dit på en helt annan kväll.
Vi spenderade middagen med att prata om bondgårdar och Linneas önskan om att ha en griskulting hemma. Plötsligt blev hon fundersam och sa “Katta, din mamma är ju död”. Jag svarade ja, hon är ju det (vi har pratat mycket om det genom åren och tänt rislyktor och allt möjligt på årsdagar). “Jag saknar henne mycket” fortsatte jag, varpå Linnea log rätt så överseende åt mig, som om jag inte fattat någonting. Sen sa hon “Men alltså…hon är ju i ditt hjärta!”.
Alltså dessa barn. Hon har ju så jäkla rätt ändå. Barn må vara jobbiga ibland och sova alldeles för lite, men det är helt otroligt vilka sanningar man får serverade av dem. Alla borde få lite barnterapi då och då.
Efter att Linnea fått en privat visning av den gamla kon, som numera bor i ett förråd bakom köket, så cyklade vi hemåt, och fortsatte vårt tjejdisco med glass och film.
Snacka om silver lining på den här torsdagen. Mer tjejdisco i livet!
Kvällens date
Linnea ville också plåta lite!
Linnea frågar var de gjort av sin ko
2 comments
Att ha någon i sitt hjärta är fantastiskt fint!
Ja. Vila är helt klart en favoritaktivitet hos mig. Ibland även ett måste för att orka resten av livet.
Läste ditt inlägg om bbmeet, spännande. Det är mycket i bloggvärlden som man kan lära sig av. Frågan är: varför bloggar man? Vissa har det som jobb, andra vill skriva av sig då och då. Om man ingår samarbeten, hur blir det trovärdigt på bästa sätt?
Sånt kan jag fundera på 🙂
Jättekul att lyssna på podden med dig och Sara.
Hälsningar
Emilia
Förlåt att jag svarar sent – hade missat den här fina kommentaren!
Såg att du också vilar – det är så skönt att varva ner en stund mitt på dagen.
Gällande bloggande så har jag trevat så mycket i det där. Jag vill nå ut och det är en dröm att kunna få intäkter via bloggen. Jag älskar att skriva. Samtidigt så har jag alltid haft svårt att se mig själv som en av de erfarna, stora bloggarna och tänker att det krävs så mycket mer business. Jag har varit lite rädd för att outa det helt enkelt och förminskat bloggen.
Nu har jag dock börjat landa i att jag faktiskt vill något med den här bloggen. Jag vill inspirera, bli inspirerad, beröra och dokumentera. Jag vill att den ska ge en massa spännande öppningar – den har redan givit mig nya bra vänner tex. Och jag vill ha ett skarpare fokus på ämne nu, nämligen att aktivt skapa det livet jag vill ha.
Jag har en lång bit kvar till proffsbloggarna, till exempel måste jag lägga mycket mer tid än idag, men nu vet jag i alla fall att jag vill. Och då är BBmeet och andra liknande forum superbra tycker jag. Det finns mycket att lära!