– Linnea tyckte att du skulle få blommor på din födelsedag, sa Eric efter skönsången i morse. En härlig frukost senare, med de två fina, kan jag nu konstatera att jag blivit 37 och att det är 22 år sedan jag fyllde moppe. Det är lite galet det där, när åren börjar pila upp på hög, samtidigt har jag sedan den där dagen 1999, när mamma dog alldeles för ung, alltid tänkt att alternativet är värre – att inte få bli äldre.
Dessutom: alla mina knasigheter till trots så är jag ändå så mycket mer trygg nu än för fem år sedan och den pågår ju hela tiden den där utvecklingen. Och det är ju skönt, att även om utsidan sakta går mot sämre tider så är det lite tvärtom för insidan. It’s not all bad 😉
Så jag omfamnar dagen och min nya ålder – som födelsedagskortet från mina bästisar (jo, det heter så när man är 37 också) löd: You’re not old, your vintage. Min nya!
Jag firar dagen med ledighet och tänkte baka ihop den med en del träning, en del gå på stan och en del fotoprommis. En perfekt dag!
Är ni nojiga med åldrande, eller känns det bra att årsringarna läggs på?
6 comments
Just att fylla 30 och 35 har känts bra.
Jag bävar just nu lite är 40, men med största sannolikhet kommer jag har “vant mig vid tanken” när jag väl kommer dit.
Och sååå klok tanke: Det är ju faktiskt BRA att bli äldre. För motsatsen är ju inte att föredra…. 🙁
Kramar!
Ja, alltså 40 är ju en rätt stor milstolpe ändå. Då har en liksom definitivt lämnat det unga och det känns ju lite konstigt när en som jag troligen alltid kommer vara 25 mentalt 😛
Men, det är bara till att omdefiniera det för hela världen – hur svårt kan det va? 😛
Grattis på födelsedagen!
Tack Clara!
Grattis i efterskott!
Jag blir 45 i år, känns helt otroligt, att man blivit så gammal. Får erkänna att jag tycker det är lite trist med kroppens förfall, det blir liksom slappare både här och där. Men samtidigt är det ju så att man ofta känner sig mer bekväm i sig själv när man blir äldre, det är skönt. Man får ta det onda med det goda, så är det bara…
En sak jag kom att tänka på häromdagen är det här med mannen och hans erektion, (ooops, lite för närgånget kanske men jag tror du tål det) jag undrar när sånt börjar märkas att det är sämre “fart” på “den”. Jag skulle tycka det var väldigt trist att inte kunna ha ett aktivt sexliv. Ja, sånt där kan jag fundera på när jag tänker tanken om att bli äldre….
Kram1
Tackar! Ja, alltså det svindlar lite när åren staplas sådär och något plötsligt är nästan 10 år sedan och inte 3. Eller som igår när jag insåg att det på dagen var 18 år sedan jag tog studenten. 18?!?! Jag är nästan dubbelt så gammal som då med andra ord..
Och ja, jag kan också grubbla på det – och tål det 🙂 Överlag att inte kunna göra saker som en brukar, med samma lätthet. Fy fasen vad trist.
Men, det finns ju hjälpmedel för det mesta!