Händelser som idag får den att bubbla upp igen och jag inser att lyckan i spännande framtidsplaner är skör – så totalt beroende av att vi lever i ett land som har fred. Och att det får fortsätta vara så. Idag är alla mina tankar på läget i världen och rädslan jag känner över att något är på väg att gå riktigt fel.
Som tur är så finns det fina saker att glädjas åt, som jag skrev igår. Folk som gör gott, som hjälper varann, osannolika möten som överbryggar rädsla och vi-och-dom-tänket. Men just idag är det snårigt i hjärtat.
På torsdag ska vi till Särna om alla håller sig friska. Jag längtar så otroligt mycket, det har alltid varit en plats som gör mig lugn och hoppfull. Och nu känns det som att det är precis rätt tid att fara mot skogen och glesbefolkade platser och ladda med positiv energi.
[insert]
[/insert] Min oas
Jag hoppas att vi lyckas styra allting rätt igen och jag tror att vi kommer göra det. Men tills dess är jag så oerhört tacksam över att jag har en plats att dra mig tillbaks till, där jag är trygg och lugn. Det är så många som inte har den lyxen.
Är du också en som oroar dig mycket över allt som händer? [:]
6 comments
Ja jag oroar mig över världen tyvärr. Det är så många oroshärdar på så många ställen, så många människor som upplever så mycket elände. Terrorismen löser man genom att lösa situationerna i Mellanöstern, men det är ju inte realistiskt. Jag vill hoppas på en bra utveckling, men vet inte riktigt hur den ska gå till?
Nä, jag vet inte det heller. Kanske låter deppigt, men det är ju deppigt just nu. Jag försöker leta upp och se de goda exemplen, som verkligen värmer hjärtat. Det blir en bra motvikt till allt det andra.
Så fint du formulerat ditt inlägg. Känner på samma sätt och oroar mig mycket men försöker att inte låta det påverka mitt dagliga liv för mycket. Usch.
Samma här, men ibland tar det faktiskt över även vardagen, kanske framförallt mina val kring hur den ska se ut.
ÅHH vilket fint foto, det första! Jag kan säga att jag inte oroar mig speciellt mycket i vardagen, men visst att det blir på något sätt verklighet när något som igår händer och då brukar jag tänka lite extra, bli lite oroligare osv. Men om någon dag brukar det vara som bortblåst, sorgligt eller bra – jag vet inte. Kan inte alla människor i världen bara vara snälla mot vår planet och medmänniskorna?
Ja, tänk om alla bara kunde tänka så. Men tyvärr vete sjutton om mänskligheten någonsin kommer komma dit. Just idag känns det mest hopplöst tycker jag och jag funderar väldigt seriöst på att flytta till vildmarken permanent…!
Men jo, jag brukar också glömma det i vardagen, även om det ligger latent och kommer upp då och då när jag läser eller hör något.
Tack, bilden är från Särna i höstas. En riktigt fin soluppgång!