Vad gör en på dagarna när en bor mitt i skogen, långt från butiker, caféer och restauranger? När jag var yngre tänkte jag att livet på landet måste vara dödens tråkigt. Och det hade jag kanske tyckt som 22-åring, med massor av lust att upptäcka världen, vet inte.
Vad jag upptäckt nu är att livet på landet är så mycket mer än den gängse bilden en random stadsbo kanske har. Det är både spännande och rikt på upplevelser – bara på annorlunda sätt. Framförallt på sätt som gör känslan mindre flyktig för mig än när jag bodde mitt i stan. Här upplever jag att det som stimulerar mig gör det mer långvarigt och djupgående.
Säg att jag hade tråkigt på hemmakontoret i min lägenhet utan balkong i Norrköping. Då brukade jag ta mig ner på stan en sväng, kanske fika och så gott som alltid köpa någon pryl eller ett plagg som jag egentligen inte behövde, men som liksom kastades på mig längs promenaden. Väl hemma var jag lite uppiggad men det höll liksom inte i sig så länge.
Idag satt jag med kreativt jobb och efter några timmar, när jag körde fast litegrann, så gick jag ut en sväng. Jag hörde ett energiskt krafsande på laduväggen och stod plötsligt öga mot öga med en förskräckt ekorre. Den stampade, sprang upp och ner för laduväggen och försökte greppa vem jag var. Jag blev alldeles varm & glad inombords och kom på mig själv med att fnissa högt och bara iaktta den och glömma allt annat.
Flummig ekorre – i stället för stand up 🙂
Efter min dejt med ekorren gick jag ungefär 200 meter längs den lilla väg som passerar vår gård och sen var jag i skogen. Vetskapen att den fortsätter hur långt som helst i flera vädersträck gör mig fundamentalt lugn. Snöflingorna som dansade ner över de höga, gamla granarna gjorde mig lycklig över att vintern är här. Tystnaden var terapeutisk och gav hjärnan ro att dra igång de kreativa kopplingarna igen.
Kompishäng på fjället – istället för café
På vägen in tog jag med mig en säck ved och när jag kom in igen fortsatte jag jobba till ljudet av en sprakande brasa och en knasig ekorres krafsande på väggen. Utanför fönstret fortsatte snön att falla och småfåglarna att gnabbas om talgbollar.
För mig är det så berikande och riktigt spännande. Varje dag är det någonting som får mig att förundras – från ljusets och vädrets skiftningar till sången från isen som lägger sig.
Brasmys – istället för barhäng
Jag älskar staden också men jag tycker att äventyren som jag bjuds på här på landet förtjänar mer plats än de får. De får mig att bli glad på riktigt, hänförd på djupet och lugnare inombords. Märkligt nog har jag också varit mer socialt aktiv än på länge. Det är närmare till folk när det är glest med grannar konstigt nog. Dessutom planerar jag kompisträffar bättre eftersom det krävs och jag knyter fler nya kontakter nu. I förrgår gick jag spontant till bystugan och lärde mig bugg & hambo av grannarna.
Så, hur tråkigt är livet på landet? Enligt mig inte det minsta – tvärtom! Det är spännande, rikt på upplevelser och precis så lugnt som jag vill ha det, när jag vill ha det.
Skulle du trivas/trivs du på landet? Varför/varför inte? Vad tror du att du skulle sakna mest?
Skogens små konstverk – istället för gallerier
Femstjärnig ljusshow – istället för konsert
Soluppgång nere vid sjön – istället för tunnelbana
16 comments
Fina bilder! Jag tror att det är viktigt att inte ha förutfattade meningar, åt något håll. Livet kan vara bra (eller dåligt) i landet och i stan. Jag gillar naturen, men skulle sakna tät kollektivtrafik (eftersom jag inte har körkort). Nu, i husbåten, tycker jag att jag hittat nåt som passar för mig, Tror att du också hittat nåt som passar för dig!
Verkligen! Jag kan uppskatta båda delar, men stadslivet är så väldokumenterat så jag tyckte det var på sin plats att lyfta livet på landet också. Många undrar nog vad en gör här på dagarna 🙂
Utan körkort vore det lite svårare att bo här, men det går. Farfar & farmor klarade sig hela livet utan till och med. Men så lämnade de inte byn särskilt ofta heller.
Härligt att ni hittat rätt!
Så fint skrivet och väl förklarat, den där känslan av en varaktig påfyllning av energi när man har nära till naturen ❤
Tack snälla du! Ja, det är liksom lite mer beständigt, för mig i alla fall!
Älskade att kunna sitta på utedasset och se norrskenet, även fast det var -40 grader.
Älskade även att kunna ta på skidorna och åka från verandan ända till jobbet på skidor.
Älskade även att kunna gå på skogspromenader när som helst, så länge jag hade myggmedel förstås.
Älskade mina Lördagar varannan vecka då jag åkte och lämna soporna på sopstationen, åkte och hämtade vatten, samt åkte till affären och köpte en mocha som jag drack medan jag gick runt och handlade mat eller annat som behövdes för de kommande två veckorna., det var liksom mitt lördagsnöje.
Älskade den där tystnade och ljuset som man bara får då man lever ifrån storstäder.
Älskade att kunna sitta framför brasan i stugan.
Älskade att kunna åka till Denali bara sådär, för att åka skidor på vintern eller cykla på sommaren, älskade förstås närheten till naturen överhuvudtaget.
Älskade allt jag lärde mig när jag bodde i Alaska och mer på glesbygden, hur man liksom reder sig själv, att ingenting är omöjligt, men även den tryggheten som finns på ett ställe där alla är beroende av alla..
Jag uppskattar att jag nu kan gå i butiker när som helst, om jag vill.
Jag uppskattar att jag nu kan gå till flera olika barer i närheten där vi bor, att det liksom finns olika alternativ
Jag uppskattar att jag nu kan GÅ till mat affären, samt att det finns hur många olika mataffärer som helst här OCH att nästan alla matvaror är billigare här.
Jag uppskattar att jag kan ta en dusch hemma och att jag aldrig mer behöver gå ut med slaskvattnet som samlade sig i en hink under diskhon
Jag uppskattar att det bara tar 12 timmar ungefär från dörr till dörr att komma hem till Sverige om jag skulle vilja.
Jag uppskattar att jag inte behöver oroa mig om jag har tillräckligt med vatten hemma för att diska när jag har lagat mat, eller oroa mig för att propanen ska sluta rinna när det är -40grader.
Så jag saknar livet på landsbygden så mycket (även fast just fairbanks faktiskt är ganska stort, invånare mässigt typ 30000, men väldigt utspritt), och hoppas att jag får leva så igen, kanske inte så extremt som utan rinnande vatten, men närheten till naturen på samma sätt. Vi får se helt enkelt 🙂
Vad fint berättat! Det är verkligen för- och nackdelar med allt och jag tror det gäller att hitta rätt balans för sig själv. Fundera igenom vad som verkligen ger en själv mest och så prioritera att ha det i sin vardag – oavsett om det är enslighet & natur eller stadens puls.
Kram på dig!
Ser underbart ut!
Jag trivs väldigt bra på landet i nordvästra skåne. Vi har bott här ganska många år efter att ha bott en kort tid i staden. Uppskattar verkligen att det är helt tyst förutom naturens ljud. Att det är helt mörkt är underbart, inga ljusföroreningar eller upplysta trädäck 🙂 Jag tycker också om att bara gå ut i naturen, ta en promenad, cykla en sväng, springa, plocka svamp osv. Sen finns det alltid nåt att göra, man kan fixa lite med ved, odlingar, huset utan att behöva åka på nåt arrangerat.
Sen är ju staden & byn nära med sina avgaser och smog om man saknar, vilket för vår del händer sällan mer än för att handla lite mat.
Hade gärna haft mer vinter och skärgården nära menmen det är svårt att få till precis allt.
Det där med helt mörka nätter är ju underbart – och så tystnaden. Den saknar jag allra mest när jag är i stan.
Håller med dig, det brukar alltid finnas saker att göra och för en som gillar små äventyr i naturen så blir det ju inte tråkigt.
Förstår att ni kan sakna vinter i Skåne. Det är häftigt med årstidsskiftningarna. Jag hade nog saknat lite fjäll också, men å andra sidan hade ju havet varit nära -. det ger ju liknande vidder och frihetskänsla. Som sagt – svårt att få allt!
Jaaa jag håller helt med! Det finns hur mycket som helst att göra, hur mycket som helst att uppleva. På landet. Ofta mycket ingående och i ett välmående lugn. Alla kanske inte uppskattar det dock och det är ju tur det på ett sätt… Själv har jag bara bott i städer då jag inte haft något val; studier och arbete. Jag har alltid velat bo på landet, ensligt. När jag var yngre sade jag alltid att jag ville bo någonstans där jag skulle kunna hugga ved naken på gården. Ha ha! Ja och nu bor jag ju faktiskt så att jag skulle kunna det…Älskart! <3
Ja, det är ju tur att vi alla är olika 🙂 Haha, underbart ju, att kunna hugga ved naken. Bara vetskapen om det gör ju livet bättre 😛 Jag älskar att jag kan gå ut för stora stövlar och pappas gamla flanellmönstrade fleece utan att det gör ett smack att jag ser ut som en luffare. Haha.
Låter så underbart! Jag hatade att bo på landet tidigare, men inser nu i efterhand att jag ju inte mådde så bra då och kände mig inlåst med tre små barn, hund och hus som skulle rattas. Ganska nyligen har jag insett att jag dras mer och mer till landet och naturen. Andas på djupet liksom!
Jag har skickat meddelande till dig på messenger.
Kram Lena
Du vet ju vad mitt svar är: JA! Jag skulle trivas, mycket för att jag trivs med mitt eget sällskap. Och eftersom det finns så mycket plats och rymd, i alla fall hos dig, så tror jag det finns ett nytt äventyr för alla dagar på året 😀
Haha, jaaaa, jag vet att du skulle stortrivas 🙂
Nu lever jag i och för sig inte på landet i det rätta ordalaget men jag brukar tänka till en gång extra varje gång jag är i Stockholm och jobbar, när jag sitter på tunnelbanan ut till ett betongmötesrum i betongförorten. Då saknar jag min 22-minuterspromenad till jobbet hemma på Frösön och i Östersund lite extra. Sjöväg hela vägen. Ganska lugnt. Ganska tyst. Ganska stilla. Och då inser jag att jag bor fantastiskt bra. Att flytta ännu mer ut på landet vet jag inte, men jag har hört att det går att jobba på mörkrädslan. 😉
Verkligen inte tråkigt alls. Stadslivet är egentligen ingenting alls i jämförelse med livet på landet. Fint beskrivet!!!
Jag tycker båda sorters liv har sina fördelar, men där jag är just nu så håller jag med om att livet på landet överväger 🙂 Tack!