Jag har liksom råkat vända lite på dygnet här. De här vackra, ljusa nätterna kan bli min undergång. De och att jag har svårt att avbryta något jag börjat med.
I går kväll började jag montera garderoben som kom i förra veckan. Jag är rätt så less på att leva ur en resväska med noll överblick och koll, så det är rätt så efterlängtat att få en alldeles egen (om än ganska liten) garderob här, i väntan på ett eget hem.
När jag äntligen hade skruvat dit de sista grejerna och packat in alla kläder så hade klockan på något magiskt sätt blivit 02:30. Men det hade jag inte märkt. Jag lyssnade på ljudbok och monterade och därute var det ju fortfarande ljust. Hur ska en veta?
Och när klockan ändå var 50 minuter ifrån en soluppgång så var det ju ingen idé att lägga sig. I stället klädde jag om och gick ner till sjön. Där rusade dimman från stranden och fåglarna kvittrade glatt åt den rodnande himlen. Det är magiskt att vara ute den tiden på dygnet, den här tiden på året. Ljuset, fågelkvittret, dofterna. Som en porlande sommarsymfoni för sinnet. Natten till igår var det dimman över sjön som förförde mig bort från nattsömnen. Också magiskt att se.
03:23 gick solen upp och en kvart senare gick jag stigen från sjön upp mot ladan igen. Trött och lycklig kröp jag ner under mitt varma täcke och tänkte att jag får vända på dygnet en annan gång. I höst kanske (i skrivande stund är nämligen klockan 22:40 och himlen är helt galet vacker härutanför. Jag som skulle lägga mig nu).
Det är nog därför sommaren är kort. För att inte jag ska tyna bort.
Börjar få rätt bra kläm på det här med IKEA-montering nu faktiskt. Men det är fortfarande inte särskilt kul tyvärr 🙂
Skitnöjd kvinna reder sig själv (resten av släkten har farit hemåt så det här tvåmansjobbet fick jag greja själv).
En blyg rodnad avslöjar att solen är på väg.
Trött men hänförd. Den här sjön alltså.
Solen går upp till vänster bakom höjden den här tiden på året, så den syns inte förrän efter nån halvtimme. Men då hade jag redan lagt mig.
Jag var väldigt nöjd med förbandet den här morgonen – hur bra?
Det är ändå värt hålögdheten ju.
Måndag morgon i Särna. Långt från köttmuren på Stockholms Central.
10 comments
Så himla himla underbart ❤
Ja, det är det banne mig! 🙂
Men haha jaaa så är det ju! 😛 Skulle ju gå under fullkomligt, och inte få något gjort heller 😉 Blir sugen på att flytta till Särna när jag ser de där fullkomligt magiska bilderna, så underbart rosa morgonskimmer <3
Åh, du är så välkommen hit!!! 🙂 Du får komma och hälsa på i alla fall!
Ja herregud. Har kört tvåtimmars-siestor på sistone, haha.
Så jädra vackert!
Ja, visst är det! Nu måste jag kolla dina Svalbardbilder apropå vackert!
Klart värt hålögdheten! 🙂 Det gäller att ta vara på stunderna av magi!
Jaaaa! En får sova ikapp i november helt enkelt 😛
Åh, finns liksom inga ord för det där! <3
Nej, det är svårslaget!