The one with all the rain

Jag är lite oduglig just nu. Förra veckans intensiva jobberi och så den där skälvande upploppsrakan till syrrans bröllop, ja jag kan helt enkelt inte förmå mig att till exempel vara en duktig kompis och höra av mig massor, eller planera sommaren, eller fixa allt med ekonomin eller blogga i vettig frekvens med vettigt innehåll. Men så är livet ibland.

Allt mitt fokus just nu är riktat mot lördag den 27 juni och innan midsommar kände jag nästan att vad fasen, måste vi hålla på och fira det också? Men, ett dygn med Erics komplett underbara familj raderar helt och hållet såna tankar – det är alltid lika värt det att åka dit!

Tyvärr måste jag meddela att det inte blev någon midsommarcykling i år – för första gången sedan 2011. Vi åkte ut kvällen innan och väderprognosen liksom det faktum att cykeln inte är ett smack servad på 3 år och har pyspunka fick mig att prioritera bort det helt enkelt. Trist att bryta en omtyckt svit, men så är livet ibland.

Trots regn och rusk hade vi en underbar midsommarafton. Vi fick gosa med släktens färskaste medlem Belle, klä midsommarstång och dansa runt densamma och sedan klarades femkampen av i en kollektiv motståndsrörelse mot vädermakten. Femkamp medelst paraply.

Den prestigefyllda femkampen kan ICKE ställas in!

En personlig paraplyhållare och odåliga kläder löste den saken…

Liksom dansen runt midsommarstången (som vi hjälpte till att klä – väldigt kul).

Jag höll humöret uppe med min allra första egengjorda krans. Oformlig och lika lustig att se på som grodorna, men egengjord!

På tisdag vänder vi kosan mot Gotland, för att göra klart de sista förberedelserna på plats på öjn. Härliga tider!