Jag fick en hemuppgift i dagarna, inför en grej vi planerar på jobbet. Instruktionen var att ta med en sak, bild eller symbol som representerar som beskriver en aktivitet, en relation eller en händelse som gör er obeskrivligt GLADA!
Där jag känner att jag är mitt rätta jag, når min fulla potential, är helt uppfylld eller fullständigt blown away.
Härligt, eller hur? Problemet var att det tog mig förvånansvärt mycket tid att komma på något och det är ju, insåg jag, ytterligare en lärdom att ta med in på kammar’n.
När är jag egentligen mitt rätta jag och vilket är mitt rätta jag? Har jag i något ögonblick nått min fulla potential? Jag kan komma på stunder där jag varit helt uppfylld (det händer rätt ofta; om HSP är en verklig diagnos så har jag den) – och det är nästan alltid i naturen, särskilt när jag samtidigt jobbar med kroppen. En hike bland berg är nog mitt bästa; med kameran i troget släptåg såklart.
Men det här med min fulla potential och mitt rätta jag? Har jag nått den? Hur vet man det? Hur vet man om man hittat den optimala sammansättningen? Jag vet att det är kommunikation och språk och mänskligt beteende som får nyfikenheten att skutta. Jag gillar att hjälpa. Och jag är som bäst när jag helt och hållet släpper prestation, drivs av känslomässigt engagemang och en kravlös upptäckarlust. Frihet är viktigt för mig.
Jobbmässigt är jag nog närmst just nu sett till alla jobb jag haft, privat så borde jag nog bo närmare storslagen och rätt så ödslig natur (typ såhär?). Och på sikt så borde jag kanske kombinera de båda.
Det vore kul att höra om andras tankar om samma frågor – har du upplevt alla de lägena? När då i så fall?
En topptur till Städjan – helt i mitt rätta element!
4 comments
Intressanta funderingar och verkligen värda att klura på. Jag tror att jag vet var jag är mitt bästa jag men jag har inte hittat möjligheten att förverkliga det än. Vill precis som du vara där, både jobbmässigt och privat men jag har en bit kvar. Min grundtanke för detta finns men behöver filas på innan jag skriver om den på din el min blogg 🙂
Vad nyfiken jag blir nu 🙂 Men jag tror att det ligger och gottar till sig undermedvetet och så samlar man på sig den kunskap, erfarenhet och inspiration man behöver och en dag så är man redo att ta ett kliv.
Men innan dess kan man ju ta en lång radda steg. Lite så var det fö rmig i alla fall, men jag är en slow starter! Jag behövde kunna se mig själv i en sån sits och nu har jag lite andra sitsar jag behöver kunna se mig själv i, haha.
Det här livsprojektet tar ju inte slut så länge det varar så att säga 😛
off topic men – din blogg är så himla fin katta!
Alltså du är så fin och go Sara, tack! 🙂 Återstår lite layoutfix, ska bara försöka hitta någon som har tiiiiid någon gång 🙂