Äntligen kom premiären! Jag fick som sagt sätta mina nya längdskidor i arbete däruppe på Idre Fjäll och trots att resten av högen fokuserade på den alpina skidåkningen så lyckades jag klämma in två sköna sessioner av skogsterapi.
Det är så GALET vackert därute i skogarna på fjället och jag upptäckte till min förtjusning att spåret gick precis utanför vår dörr så det var bara att hoppa på skidorna så befann jag mig i en tyst och vacker vinterskog. Det är ju själva essensen av ett bucketlife.
Själva skidåkningen var varken galet vacker eller skön dock. Jösses alltså, jag måste verkligen styrketräna regelbundet. Och kanske ta några lektioner. Men jag hade inga höga ambitioner – bara att vara utomhus och återknyta bekantskapen med ett par längdskidor.
Efter den första uppförsbacken (som kom direkt) flåsade jag värre än på länge. Och armarna, ja de påminde mer om överkokt sparris än något annat. Men jag hade ett stort leende hela vägen, där jag bara tog in stillheten, snötyngda träd och kvällsolen. Vilket otroligt sätt att köra slut på sig själv!
Det blir absolut mer skidåkning snart. Och så småningom ett par lektioner eller fler…
[/insert] Jag måste verkligen slå ett slag för Craft – vilka jäkla mjuka, varma, torra och perfekt följsamma plagg! Jag hade Craft inifrån och ut och höll mig perfekt tempererad. De vet vad de pysslar med där![insert]
[/insert] Ok, den här är inte helt oposerad… [insert]
[/insert] Precis ovanför vår stuga, med utsikt över vidderna. 5 tummar upp! [insert]
[/insert] HappyhappyFinally, that premiere came! I put my brand new cross country skis to use in Idre Fjäll (lousy snow situation at home). Despite that the rest of the bunch only went for the downhill alternative, I squeezed in two lovely sessions of forest therapy. It is SO beautiful up there and the tracks passed right outside our cabin door, so I could just get on my skiis and find myself in a deep winter forest. That’s bucketlife indeed.
The skiing wasn’t as lovely and beautiful though. My God, I need to hit the gym. And take some lessons. But I didn’t have any ambitions, just to be outside and reacquaint myself with the skiis.
After the first uphill part I was panting like h*ll. Arms like overcooked spaghetti. But the smile on my face as I couldn’t stop admiring the stillness, the snowy trees, the evening sun…What a great way to exhaust yourself!
[insert]
[/insert] [insert][/insert] [insert][/insert] [insert][/insert]
4 comments
Lektioner ja, det vore nåt det! Vackert har ni onekligen haft det.
Ja, vi kanske ska ta några tillsammans? 🙂
Vackert så jag nästan blir tokig – hur sjutton ska en kunna ta in det och förvalta all den där skönheten? Gaaah!
Vilket fantastiskt ljus! Och jag fattar ju dessutom att det inte bara är filter och systemkamera och duktig fotograf, det är säkert precis så där fint.
Det blir säkert lättare i morgon. Första skridskoturen i vintras var så jobbig att jag nästan smällde av men två dagar senare kunde jag åka mer än dubbelt så länge utan att ens bli andfådd.
Tack!! Det såg ut precis sådär faktiskt – har bara justerat upp exponeringen en aning! Ibland behövs inga filter 🙂
Jag har gott hopp om att bli bättre – ska både träna och lära mig lite teknik så är nog mycket vunnet – men så länge en får njuta av sådana dagar så spelar det ingen roll om det är jobbigt – det är all smiles hela vägen!