Idag var en riktigt fantastisk vinterdag, helt perfekt för massor av härliga vinteräventyr. Men jag är fortsatt sjuk (vilket kändes när jag skulle bära in tre tunga säckar ved) och även om jag känner mig bättre så var det inte läge för något fysiskt ansträngande idag.
Grejen är att jag ändå inte känner att det är okej att vaska en riktigt gnistrande vinterdag. Inte innerst inne. Jag noterade flera gånger idag att jag gav mig själv en mental piska för att jag satt inne och tittade ut. För att jag vilade i stället för att skida på fjället, gå i skogen eller vara ute och fota och filma allt det vackra. Fomo? Jajemen.
Det var en sån här dag idag. Vinter i sitt allra finaste utförande.
Jonna skrev om samma känsla i sitt senaste inlägg och ja, det är nog många som känner igen sig. Det finns så mycket vi borde göra, kan göra och när vi ligger still i soffan så känns det som om livet passerar förbi. Numer kan vi ju också samtidigt se hur alla andra gör precis allt, medan vi själva inte maxar livet på samma sätt. Jag har garanterat skapat den känslan hos någon annan när jag delat med mig av ett härligt äventyr.
Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv och haft lätt för att jämföra mig med andra. Prestationsprinsessan och allt det där. Och givetvis blir det ju inte lättare av att en ser ett komprimerat flöde av hundratals andra som tar vara på dagen, livet, ja allt som kan tas vara på. Jag har ändå blivit rätt så bra på att fatta att livet är mer komplext än ett instagramflöde. Och i takt med att jag skapat en vardag jag verkligen trivs i på en plats jag älskar så har det där jämförandet nästan försvunnit.
Men idag kom den där känslan tillbaks. Den lutherska piskan. När jag vaknade strax innan 10 och inte hade energi till så mycket mer än att göra eld, äta frukost och bära in ved. Samtidigt var huvudet fullt av borden. Jag borde rensa och städa. Jag borde vara ute och njuta av den här underbara platsen jag bor på. Jag borde yoga och höra av mig till alla mina vänner. Jag borde, borde, borde.
Det fascinerar mig ändå – det där tjattret i huvudet, varför har vi det? Det bidrar ju inte med någonting positivt överhuvudtaget. Och varför ska det inte kännas ok att vara sjuk och lite off några dagar. Varför känner jag mig stressad över det?
Kanske är det för att jag vill fylla livet med så mycket….liv. Och att vara inomhus kan vara bekvämt, men det skapar inga minnen till arkivet direkt. Ingenting är roligt i för stora doser. Och efter två veckor av inomhus är jag så less. Jag längtar ut. Jag längtar efter att vara fysiskt slut. Rosiga kinder efter en dag ute i vintern.
Jag tror det är viktigt att hitta acceptans. Och att vara snäll mot sig själv. Jag släpper den där piskan nu och inser mina begränsningar. Tänker att det kommer många fler vackra vinterdagar som jag kan njuta av med fulla krafter. Att jag har det bra som inte har större problem än så.
I morgon ska jag vara ute och njuta av friskluften, men utan puls. Det blir himla fint det också. Tids nog ska jag flåsa mig fram i djupsnö, kasta mig utför backarna i Idre och njuta av en stilla längdtur i skogen. Och herregud vad jag kommer njuta då.
11 comments
Det där är något som jag funderar mycket på, ”fomo” och additionsstress. Jag älskar att inspireras och följa massa olika konton & personer i olika kanaler. Det ger mig massa idéer och inspiration inom olika områden. Samtidigt så vet jag att jag blir frustrerad av att jag ofta inte kan ta mig ut var/när/hur jag vill pga olika omständigheter. Det är en svår balansgång det här med sociala medier. Jag hoppas också få mer energi och tid för uteaktiviteter framöver! En fotodejt med dig tex 😉
Ja, det är en balansgång det där, mellan inspiration och jämförelse, att kunna ta in utan att känna att en borde göra allt det där som alla andra gör. Ofta vill man ju inte ens det egentligen, men det är lätt att påverkas!
Jag vill verkligen ta en fotodejt snart, har köpt en ny liten kompis som jag vill prova på Nipfjället 🙂
Känner igen mig så väl! Själv sitter jag inne och jobbar ikapp med två projekt och pluggar inför tisdagens dugga. Ute gnistrar snön i solen och jag vill vara ute varenda sekund. Så jag har bestämt mig för tre timmar effektivt plugg och jobb innan jag unnar mig lite tid ute. Men visst är det tråkigt att ”slösa” bort en så fin dag! Jag får verkligen trösta mig med att det kommer fler fina vinterdagar!
Ja, det är inte lätt det där! Jag borde ha varit inne idag och kommit ikapp med lite admin, men samtidigt behövde jag verkligen komma ut efter nästan två veckors stugsittande. Så det känns ändå som om jag gjorde rätt, nu har jag massor av energi till det tråkiga 🙂
Lycka till med pluggandet, hoppas du får några lediga vinterdagar efter duggan!
Känner mig jättedum nu, men vad betyder fomo?
Åh, det behöver du inte göra! Det betyder Fear of Missing Out – alltså en rädsla att missa roliga saker när du gör något annat. Förstärks mycket av att se vad alla andra gör i sociala medier tex. Forskning har visat att vi blir mindre nöjda med var vi är/vad vi gör när vi ser vad andra har för sig samtidigt. Knäppt ju, men mänskligt!
Ok tack, då förstår jag! Jo, jag känner igen det begreppet nu när jag hör hela ordet … Tycker förkortningar är svårt 😉 Och ja, det är ganska tufft idag när man ser vad alla andra gör HELA tiden, inte helt lätt att förhålla sig till … 😉
Samtidigt är det ju fantastiskt med sociala medier. Att du kan vara hängig och snorig och knappt orka få in veden. Och sen skriva ett inlägg om det som jag kan läsa, få njuta av vackra vinterbilder och sen känna att det var helt ok att jag inte orkade ut idag. För jag är inte ensam.
Men åh, vad bra! En är ju aldrig ensam, det är bara det att de flesta inte berättar om de tråkiga dagarna. De utan energi och massa upplevelser. Det kanske en borde göra lite oftare ändå. Balansera liksom.
Men det är verkligen viktigt att skita i det där jämförandet – inte enkelt, men viktigt!
Ja, men om jag läser bloggar för att bli inspirerad är det inte säkert att jag skulle tycka att det var roligt att läsa om folks tråkiga dagar utan energi. Det har jag nog av i mitt eget liv kanske. Tror att det här inlägget är ett väldigt bra exempel på balans i så fall. För det är ändå inspirerande.
Åh, det var verkligen en fin komplimang tycker jag, tack så mycket 🙂 Och ja, du har en poäng där. Svår balansgång, att både inspirera och samtidigt vara ärlig.