Under båda dessa dagar har jag känt sådär på riktigt hur jäkla glad jag är över mina vänner och min familj. Ibland får man perspektiv på saker och ting och det har jag fått nyligen. Det är så fantastiskt att jag får ha dem i mitt liv och bli inspirerad, involverad och stärkt på så många sätt.
Jag skriver ju en hel del om hur jag skulle vilja leva nära fjällen i skogen och det vore ju en drömtillvaro. MEN – även om jag tycker om att vara själv så behöver jag verkligen de här personerna i mitt liv och helst inte på alltför långt avstånd. De nära och kära som de ju brukar kallas, är avgörande för att bli lycklig på riktigt, det vet jag.
Hur jag ska få ihop den ekvationen vet jag inte riktigt ännu. Helst av allt skulle jag vilja att vi alla bildade en by nånstans på en vacker plats, där vi kan springa mellan varandras gårdar och störas, fika, hjälpas åt och ta hand om varandra.
Tänk att ha alla sina vänner och sin familj nästgårds och ha möjlighet att träffa dem precis närsomhelst. Jag tror ju att vi fortfarande är gjorda för ett sånt liv, snarare än att bo själva i våra enheter i en lägenhets- eller husbox. Då får vi liksom hela spektrat av våra behov uppfyllda och vi behöver inte dra hela lasset själva, utan hjälps åt i stället. Vilken dröm alltså.
Jag tänker att jag ska påbörja en lång och nötande övertalningskampanj för att lura alla en bit norrut. Det vore nåt det.
Välkomna till Vänbyn; you can check out any time you like, but you can never leave!
[insert]
[/insert] Katten filosoferar. Nu igen.[:]
4 comments
du vet att jag skulle flytta in på stört va!? bara det inte är föööör långt från civilisationen 😉 och minst 3 mysiga caféer i byn! med bra wifi! och fri påtår!
Haha, det fixar vi. Jag måste också ha minst en latte & en coffice i veckan 😛 Välkommen!
Jaaa, en lugn, vacker vänby! Det hade varit något! Perfekt förslag. 🙂
Eller hur, det vore overkligt bra!