Fria vidder

Det händer något i mig när jag är på toppen av ett fjäll, med bara fria vidder och milsvid utsikt framför mig. Fjällen för mig är en fysisk gestaltning av frihet. Igår, när jag stod på Vedungsfjället, kände jag det så starkt. Jag tog några djupa andetag och med dem följde känslan in i  kroppen. Friheten, stillheten och fjället självt. 

Den här veckan är pappa, lillebror och pappas sambo och hennes dotter här på sportlov. Lagom till soligt sportlovsväder, även om det är kallt. Jag jobbar som vanligt den här veckan, men igår helgade jag vilodagen och följde med dem på en söndagstur upp på Vedungen. Mitt närmsta och mest nyupptäckta fjäll här.

Vi packade med oss mackjärn, ved och kaffe och drog iväg över sjön. De där nära och rätt så enkla äventyren är vad jag älskar med att bo här. Att ta skotern, skidorna, snöskorna eller bara apostlahästarna och gå rakt ut i fjäll och skog och njuta av brasan, tystnaden och ljuset. Oftast gratis men värt allt.

Några kilometer in i skogen mötte vi det här gänget, som också var ute på söndagsäventyr. Blir alltid lika glad av att se dem. 

En kan tro att det här blivit en skoterblogg, men det är bara vårvinter på G – den absolut bästa tiden för skoteråkning.

Det är fortfarande det här som gör mig allra gladast!

Uppe på fjället började temperaturen droppa och för första gången i vinter så frös jag i min överdimensionerade skoteroverall. Att sitta i kälken är inte alls lika värmande som att köra själv, inte hälften så roligt heller. Vi vände vid en mysig liten övernattningsstuga som jag redan bestämt att vi ska nyttja när vi tar den efterlängtade skotervägen mellan Särna och Åre.

På vägen hem var vi mitt inne i en vacker solnedgång och inne i en riktigt sagolik skogsallé med av höga, snötyngda granar höll jag på att trotsa kylan och hoppa ur med kameran i farten. I stället fick jag ta in det helt och hållet med mina medfödda sinnen och det är faktiskt riktigt fint det också. Jag har övat lite på att bara njuta utan att dokumentera och tycker verkligen om det mer och mer (men kameran kommer alltid finnas med mig, en kan ju inte sitta och hålla på all skönhet för sig själv).

Det här blir väl en bra plats att vakna på? 

Min nya bonusmamma, haha. Fina Fredrika! 
Tack för den här gången, Vedungen. Vi ses igen.