I går morse somnade hon in, efter bara några veckors sjukdom. Vår glada, fina gammelmoster. Hon ville verkligen leva vidare. “Jag skulle ju bli hundra år” sa hon med gråt i rösten när vi träffades för vad som skulle bli sista gången för en vecka sen. Och jag kunde verkligen känna med henne. Jag vill också verkligen leva.
Jag tror inte det spelar någon roll om man är 83 eller 39 eller 21 – lusten till och nyfikenheten på livet har nog ingen ålder. Och jag känner ännu starkare att jag ska ta vara på det där som är viktigt. Jag tror det är hur vi bejakar den där livslusten som betyder något, inte hur många år vi lever.
Jag vill känna vinden riva i kinderna på en fjälltopp. Kittlas av mjukt gräs under fötterna. Springa till barrdoft och trädens sus. Kramas med de jag tycker om. Bli förtrollad av ljuset en tidig morgon. Känna min historia och vara nyfiken på framtiden.
Och när chansen bjuds vill jag bada i en iskall, spegelblank sjö i fullmånens sken. Då tror jag att jag kommer leva till hundra, oavsett hur gammal jag blir.
14 comments
Jag håller helt med och säger som en god vän: “Lev nu – man är död så jädra länge”…
Ja men alltså vilket bra motto – antagligen jättesant ju 🙂
“Lev nu – man är död så jädra länge”. Tack. Den tar jag med mig! 🙂
att känna livet alltså. JA!!
Jaaaaa. Så mycket som bara möjligt!
Så klokt! Gillar verkligen bilderna!
Tack Mia!
Kramar till dig ❤️
” Då tror jag att jag kommer leva till hundra, oavsett hur gammal jag blir.”
Alltså, som du sätter ord på känslor. Sitter här med tårar i ögonen… ❤️❤️❤️
Massor av kramar!
Och ja, njut av livet. ❤️
Åh, tack. Blir rörd när du skriver så. Det är ju mäktiga grejer, livet och allt det där. Stora kramar tillbaks! Och detsamma <3
Fin text Katta och sådär härligt sköna ord mitt i sorgen. Jag vill känna-stycket här ovan är ju huvudet på spiken. Sedan vill jag ju beklaga sorgen men kanske allra helst, med texten i åtanke, hylla livet.
Åh, tack, precis så ju. Det är ju fasen det finaste som finns!
Åh wow, älsk på detta alltså! Precis så! ♥️♥️♥️♥️
Ja, precis så <3