Det är verkligen inte stiltje här i Bucketlife-fabriken! Jag är inne i en häftig och lite krävande period just nu, med mycket jobb, viktiga val för framtiden och det för med sig en del ovisshet som ju alltid tar en del tankekraft. Grundkänslan är förväntansfull och bra, men val kräver energi!
Därför planerar jag en egensnickrad skogsretreat i mitt älskade Särna i november. Längtar så otroligt mycket dit upp nu.
Till tystnad, en hel bygd fylld av vackra minnen, till eld i spisen och en känslomässig närhet till de jag saknar mest. Och inte minst – till den skog och de fjäll som för mig är originalversionen. Jag är så himla glad att jag har den platsen och friheten att åka dit för att tänka.
Har du någon sån plats, som liksom finns i ditt hjärta och får dig lugn och lycklig så fort du kommer dit?
8 comments
jag ser fram emot att besöka ditt särna någon dag!
Jaaaa! Det får du göra så mycket du vill! Det är enkelt, men det är liksom det som är lyxen 🙂
Skönt att ha en plats i lugnet att åka till, det behövs ibland! Fjällen ligger hjärtat nära, men här får jag nöja mig med stranden och parkerna (vilket inte heller är helt fel!).
Ett hav har samma effekt som berg/fjäll/skog tycker jag. Det ger en sån känsla av litenhet, på det bra sättet liksom. Även om det är fullt med folk på stranden, så är vågornas ljud och den oändliga vidden så tongivande!
Så spännande att följa äventyret i Barca – det är så härligt pirrigt att bryta upp och bygga nytt!
Härligt med en egen retreat! Förstår att du ser fram emot den. Jag kan nog inte välja en plats där jag har den där känsla utan det är flera. Givetvis fjällstugan. Skäckerfjällen håller världsklass i lugn. Abiskofjällen är min stora fjällkärlek. Älskar känslan av att strosa i delar av Östermalm och Kungsholmen. Ja, du hör ju….kan inte bestämma mig 🙂
Det är ju superlyxigt att ha fler, särskilt att det finns i närområdet också. Det är ju inte alltid en kan åka iväg när behovet uppstår. Jag gillar generellt kyrkogårdar också och de finns ju nästan överallt.
Där brukar jag promenera runt, runt ibland när jag vill avskärma mig lite. Det är så lugnt och det ger en sån distans till allt att se alla namn på stenar, som levat före mig. Jag brukar fundera på vad de hade för liv, hur staden/byn såg ut och vad som hände i världen. Det är så lugnande och ger bra perspektiv tycker jag.
Men jaaaaa!!! exakt det här vill jag göra. öland är min sån plats numera. och värmland, alltid.
Jag säger som kloka Annie brukar säga; GÖRT! 😀
Värmland är så magiskt vackert! Gillar människorna också. Skulle gärna ha ett ställe där också, men det försvann med mormor.