06:18.
Jag hade egentligen kunnat ta en sovmorgon idag, men jag har blivit lite småbesatt av att dra ut på soluppgångsäventyr nu, efter att jag äntligen tog mig för det häromsistens. Det är en väldigt speciell känsla att vara uppe innan världen vaknat och tänt lampan (även om solen just idag gick upp vid rätt så vänliga 07:12 i Norrköping). Som om det är jag och morgonen bara.
För att inte tala om belöningen som bara bevittnandet av det här otroliga skådespelet ger. Det gör mig extra ödmjuk inför naturens storhet. Tänk att det här verkligen funkar, dag ut och dag in. Och att vi liksom glömmer att se det. Att det räcker att nås av en enda liten solstråle för att känna värme en kylig morgon. Helt galet egentligen.
Jag hade sett ut en sträcka med potential för den perfekta platsen att njuta av soluppgången, nämligen den bildsköna kuststräckan på väg mot Kolmården. Jag har åkt tåg längs den sträckan ett oräkneligt antal morgnar och ofta tvingats kväva den starka impulsen att hoppa av bara för att fota och ta in spektaklet.
Nu var det inte riktigt samma grej att ta bilvägen. Med 5 minuter kvar till själva soluppgången hade jag fortfarande inte hittat någon klockren plats och blev nästan stressad. Skog och uddar skymde själva soluppgången och jag körde en hel mil förbi Kolmårdens djurpark innan jag vände och åkte tillbaks och tänkte att jaha, då vet jag det.
Men, en kvart efter själva soluppgången, precis tillbaks vid Kolmården, så såg jag solen bryta fram över en udde och jag tvärvände bilen, parkerade och satte mig på bryggan för att låta mig värmas av de första strålarna. Det var faktiskt extra njutbart efter att ha jagat runt i över en halvtimme.
Det blir definitivt fler såna här morgnar – kanske är det just soluppgångar som kommer transformera mig från natt- till morgonmänniska?
Det är så coolt när nattmörkret liksom ligger kvar litegrann runtom, medan solen börjar sträva sig upp över horisonten.
Jag hittade min sweet spot till slut…
Jag hade fågelkompisar den här gången också, bara dimman som uteblev.
10 comments
Du är banne mig den mest livsbejakande mänska jag vet! Älskar det. Tack för att du inspirerar!
TACK för den finaste komplimangen jag någonsin fått! Och tack själv du, har inspirerats mycket av dig ska du veta 🙂
WOW vilka underbara bilder!!
Tack så mycket och hej 🙂
Vilken fantastisk bild! Förstår att du blir manad att gå upp tidigt. Med en liten bebis hemma, blir det dock inte några allt för tidiga utflykter….
Tack! Nej, det brukar ju vara bra på tidiga morgnar, men de har ju helt andra syften de där små pluttarna 🙂
men jösses! såndär vy vill jag också ha varje morgon 😉
Jag med! Nu fick jag åka bil några mil, men det var det värt 🙂
De senaste veckornas magiska morgonar och kvällar, gör en verkligen ödmjuk!!
Eller hur! Det har ju varit något slags världsrekord i spektakulära soluppgången och brinnande kvällshimlar. Det ÄR verkligen bästa årstiden det här 😀