Erics pappa och hans sambo är deltidsbönder och har får, höns, några grisar och bin på hennes föräldragård, som de arrenderar. Fåren, hönsen och bina bor där året runt (tillsammans med ett gäng katter som kilar runt på gården) medan de har grisar lite då och då.
Just nu håller de på att ladda för fullt inför lamningen, som drar igång om några veckor. Det är hårt jobb dag och natt när 140 lamm ska hjälpas till världen! Vi lär åka dit på ett gosigt besök i mars, för två år sedan hade vi turen att se tre små lamm födas medan vi var där och det var så fint att se dem ta sina första, stapplande steg fram till juvret för att dia.
Igår började vi med en god lunch som verkligen var närproducera; det var en av deras höns som vi åt och vilken skillnad det är på smak jämfört med köpekyckling – det smakar så mycket mer! Jag bad hönsen om ursäkt sen när vi hälsade på dem, för att vi ätit deras kompis, men de verkade glada ändå.
Efter lunchen gick rundan för att hälsa på alla djuren. Vi gick försiktigt in till de högdräktiga tackorna, vi nästan smög in för att inte stressa dem. Får är ju lite lättstressade, särskilt när det är människor de inte känner igen som klampar fram. Några av tackorna var bredare än de var höga och jag förundras över hur de får plats med upp till fem små lamm i de där små kropparna. Det såg riktigt tungt ut för en del av dem!
Efter ett tag blev de lite nyfikna och kom fram för att hälsa. En del av dem är så gosiga och visar bestämt att man ska fortsätta klia dem på halsen om man råkar sluta. Det är riktigt mysiga djur med tydlig personlighet.
När vi klappat klart på fåren så gick vi vidare till hönsen och tupparna, som just då höll sig inne i redet. De brukar traska fritt på gården annars och ibland får man gå och leta lite efter dem. Snart kommer de börja lägga ägg och förhoppningsvis får vi också gosa med små gula fjunbollar nästa gång vi är där, så jäkla gulliga är de!
När vi gick tillbaks för att fika passerade vi bikuporna också, som förhoppningsvis “sitter i en klump med drottningen i mitten” som Jonas berättade, i väntan på våren.
Återigen fick jag vatten på min kvarn – såhär vill jag leva, med jobb på gården, nära djuren och kunna äta sånt vi själva har fött upp eller odlat. Det var verkligen en bra dag på landet.
Jonas klappar på sina kompisar, som verkar lite småskeptiska till fotografen. Det är lite lustigt att ha 80 får stirrandes på en, haha.
En av gårdskatterna, kanske Mamma Fräs, men jag är lite osäker på vem som är vem!
11 comments
Så fina bilder! Härligt liv på landet??
Tack Cathinka! Ja, det vore toppen det, nån gång så 🙂
Åh, vackra tuppen! Underbar bild. <3
Tack! Ja han var vacker och klev ut så fint i ljuset – tror han ville posa 😉
Verkade som en riktigt bra dag. Skönt att få bekräftelse på hur man vill leva sitt liv. Låter kanon att få bo som du beskriver 🙂
Ja, det är alltid härligt där. Har sån längtan och kanske är det slitigt och tungt ofta, men det är det ju i stan också tänker jag. Nån gång om inte allt för länge ska jag bo så!
Lamm är ju såå söta såhär på våren. Vi åkte alltid och kollade in lamm runt påsk när jag var mindre.
ja, alltså djurungar överlag…längtar som sjutton efter lammgosande och små kycklingar mot kinden 🙂
åh, sådär nära djur har jag nog aldrig varit! haha närmsta lantlivet jag kommer är när jag ser bonde söker fru :))
Haha, det är ju inte så illa 🙂 Men då har du ju nåt att sätta upp på din bucket list!
Vilken fin gård och härliga bilder! Imponerad att du lyckats fånga tuppen så bra på bild, hönsdjuren är ju i princip aldrig stilla! 🙂