För ungefär två år sen skrev jag ett inlägg om uppbrott och nystarter och hur mycket jag frodas i just det läget. Då hade jag jobbat på ett heltidsuppdrag i ett halvår och hade just avslutat huvudleveransen i mitt stora projekt. Jag hade också bott två år i Särna och den allra första euforin hade precis klingat ut, till förmån för en behaglig känsla av välbefinnande.
Jag minns hur jag kände då – att jag saknade pirret i det oskrivna bladet. Den stora friheten i att vara helt ny på en plats, i ett sammanhang och att ha en rätt så kravlös tillvaro full av upptäckande – sådär som det bara är precis i början av nånting. Som om man svävar viktlös en stund, just innan allt börjar landa på sin plats igen.
Det hann gå ett och ett halvt år till, men nu har jag skapat mig ett nytt uppbrott – och det känns så härligt pirrigt. Jag kommer avrunda mitt uppdrag i slutet av april, efter mer än tre år med fullt fokus på det.
Det kan verka idiotiskt att lämna ett roligt uppdrag med trygg intäkt utan en spikad plan, men det känns faktiskt helt rätt även om jag kommer sakna väldigt mycket och många när jag väl vinkar hejdå till Idre Fjäll. Det har varit fantastiskt kul, mycket hårt jobb och lätt frustration att jobba med att bygga bra gästupplevelser mitt genom en fullskalig pandemi. Men fasen vad vi har lyckats bra och det känns fint att lämna mina underbara kollegor med en rekordsäsong i ryggen och en riktigt ljus utsikt framåt.
Vad jag ska göra i stället? Jag vet faktiskt inte riktigt än och det är liksom tjusningen. Jag håller på att forma planen nu, men jag ska plugga lite och förhoppningsvis göra lite nya, roliga uppdrag. Kanske blir det bara jobb med mina egna grejer, podden, bloggen, fotandet och skrivandet, som fått stå tillbaks lite under de här åren.
Men först ska jag njuta av känslan mellan två kapitel. Sväva i den där korta stunden av viktlöshet.
4 comments
Ground Control to Major Tom
Take your protein pills and put your helmet on;-)
Stort Lycka Till!!
It’s done! Jag ska göra mitt allra bästa 🙂
Åh ja, det är också min absolut bästa plats i livet – i det där nya, okända. Jag ÄLSKAR det och får så vansinnigt mycket energi av det. Måste liksom ändra på något med jämna mellanrum – plats, sysselsättning eller relation. Nu som gift med snart två barn i skolåldern så blir det oftast sysselsättningen som får stå för det nya. Spännande med ditt, ser fram emot att följa med!
Den är så jäkla härlig!! Och det bästa är ju att man kan förändra mindre saker också och få samma känsla. Har nästan alltid tänkt att det måste vara nåt knäppt med mig som gör att jag ofta måste skaka om nåt och få nystartskänslan, men dels har jag insett att jag inte är ensam om det, dels att det bara är så jag är. En väldigt skön insikt som jag tackar min coach för. Nu ska jag bara bejaka den framöver!