[:sv]Inspirationskällor – part one[:]

En jätteviktig del i det är att bli inspirerad. Jag älskar känslan av att ha fått en injektion utifrån och även om jag älskar att vara ensam ibland så är det jätteviktigt för mig att få in lite nytt i systemet och mina bästa inspirationskällor är andra människor och att få diskutera, dyka in i deras sätt att tänka. Vi är ju sociala varelser vi människor och jag tror vi stagnerar och stannar i vår utveckling om vi inte får det där utbytet med andra, eller hur?

Ofta handlar det ju om att möta människor som är olik en själv och som därför ger nya perspektiv på saker och ting, men jag älskar också att få brinna, drömma och göra planer med såna som är som jag i en viktig aspekt; som gillar rörelse, utveckling och att jaga sin egen väg. Där har jag några jätteviktiga människor som alltid ger mig så mycket energi och känslan av att allt är möjligt. Jag skulle vilja berätta lite mer om dem och det tänker jag göra – en i taget!

En av dem är Sara . Jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha för mig just idag om jag inte hade träffat henne, men jag vet att mycket hade varit annorlunda. Jag brukar säga det till henne när vi ses (senast i går) men det tål att upprepas! När jag började läsa hennes blogg så blev jag så fascinerad av hennes självklara sätt att göra det hon ville och inte göra det hon inte ville. Kan det vara så liksom? Jag minns fortfarande ett blogginlägg hon skrev innan jag hade träffat henne, och som verkligen väckte något i mig. Jag tror min resa de senaste åren fick sin antändande gnista just där faktiskt. Blogginlägget handlade om hur hon valde att vara utomhus när det var ljust och att istället jobba på morgon och kväll. Om jag inte minns fel så var hon i Åre då (bara en sån sak – att ta med sig kontoret till en drömplats) och hade varit ute och vinternjutit på Åresjön eller något. Just då satt jag på mitt stressiga jobb, längtade ut i de få timmarna dagsljus och det liksom klack till i mig. Går det att leva så här? Det vill ju jag göra?!!

Första gången jag träffade Sara – när vi körde Siljan Runt 2012 tillsammans med Erika!

När jag lite senare lärde känna Sara så fick jag ännu mer insyn i hur hon tänkte och gjorde och insåg att det egentligen var precis så jag fungerade – jag hade bara inte tänkt tanken innan, att jag kunde gå andra vägar än att ha en trygg anställning och acceptera att min lediga tid fick förläggas till helger och 6 semesterveckor om året. Vi pratar ofta om det, att vi har så otroligt olika saker med oss i bagaget. Jag skrattar alltid när Sara vill försöka förstå hur det funkar när man tänker att man måste göra saker som man inte vill – hela min släkt är ju byggd på det lutherska arvet med skogsarbetarbakgrund, Saras familj är ett gäng entreprenörer. Det är så häftigt att gräva i det där alltså.

Jag är så glad att jag träffade Sara – förutom att hon inspirerat mig massor och är en jätteviktig del i att jag började drömma om, fundera på och till slut göra slag i saken att bli min egen chef – så är hon också en härlig och fin vän som jag verkligen tycker mycket om.
På Pernilla Wiberg Hotell när vi var i Idre för ungefär ett år sedan. 

Jag tror det är viktigt att öppna upp för att träffa nya vänner även i vuxen ålder. Jag har aldrig tvekat inför att ta en fika eller lunch med en potentiellt ny vän och det har givit mig så mycket. Det finns plats för många vänner, även om det inte alltid finns tid att träffa alla regelbundet.

Har du några inspirationskällor som lyfter dig lite extra? Och vågar du kompisdejta i vuxen ålder? Hur har det gått? [:]