Utan inbördes ordning (direkt spegling av min hårddiskstruktur i hjärnan) kommer här några av mina favoriter.
Louise skriver så förbaskat bra hela tiden, men det här inlägget var så träffande och så rörande mänskligt. Louise skriver för kreatörer, men jag tror att igenkänningen och tipsen kan appliceras på de flesta av oss, oavsett om det gäller relationer, jobbprestationer eller det eviga självförverkligandet. Läs och ge dig själv lite slack en stund i livsracet.
På samma tema – om att vara människa med allt vad det innebär – har begåvade och inspirerande Sofie skrivit det här inlägget, som jag faktiskt blev lite tårögd, livet-törstig och rörd av. Det har tre år på nacken, men är väldigt relevant. Jag har ett år på mig att bli lika vis och nu har jag ju en ruggigt bra vägledning!
Annie bjuder också på snälla insikter om hur dumt det är med jämförelse. Att det är mycket bättre att känner efter hos sig själv istället. Vanligt sunt förnuft som är jäkligt lätt att glömma när vi ser gräddan av vad alla andra gör/har/tycker hela tiden, överallt.
Vill du bli riktigt ödmjuk inför livet och fatta vad som absolut inte spelar någon roll? Plöj igenom vetenskapsserien Cosmos – A Spacetime Odyssey (finns på Netflix). Trots att det är en serie som relativt övergripande behandlar kosmos, jorden, livet och vetenskapens utveckling så har jag har burit med mig den några veckor nu. Sen jag fastnade framför första avsnittet har jag liksom en svindlande känsla inombords mest hela tiden.
[insert] [/insert] Gratis ödmjukhet i flytande form[:]