Det är inte alltid bekvämt eller enkelt, men jag förstår mer och mer hur viktigt det verkligen är. Att göra det man tycker om. För allt. För relationer, välmående, för ens omgivning i stort. Jag har ju delvis ärvt ett synsätt om att inte ta plats själv, att se till andra framför sig själv och jag är ändå glad att jag har en fot i det lägret – när det gäller empati, omtanke och att vårda relationer.
På senare år har jag mer och mer förstått att jag inte gör någon nytta alls om jag gör det på bekostnad av mig själv däremot. Där finns en balans. Om jag ska vara bra för andra måste jag också göra saker bara för mig, annars tar förmågan slut och då kan jag inte göra nytta längre. Det har suttit långt inne att verkligen kunna känna att det är ok, men nu tycker jag det. Och nu gör jag det.
För mig handlar det om att få tid för mig själv, som jag bestämmer över. Om att ta mig tid till att göra sånt som får mig att jubla inuti eller må bra, utan att få dåligt samvete. Att inte prioritera bort det med ett “okej, jag kan göra det en annan gång” för att det kanske inte passar toppen i någon annans planering.
Det handlar också om att sparka mig själv i baken och göra. Att göra saker för sig själv är ju inte lika med att ha det bekvämt jämt. Det kan vara att lämna soffan en ruggig vinterkväll i februari och gå ut för att testa nattfotografering, som jag gjorde häromkvällen. Väl ute hade jag hur kul som helst och lärde mig saker på köpet. Men visst hade det varit gosigt att sitta kvar i soffan med Netflix också. Grejen är att det senare troligen inte hade givit mig någon upplevelse att minnas eller utvecklat mig särskilt och om vågskålen väger över till det bekväma eller enkla för ofta så mår jag inte bra.
Hur resonerar du när det gäller att ge dig själv lite bränsle, känns det ego eller är du bra på att få in det?
Det var kallt & mörkt, men alldeles, alldeles underbart roligt! Industrilandskapen i Norrköping i nattskrud. [:]
13 comments
Åh vad jag blir Norrköpingsnostalgisk av det här… Bodde där för många år sen. Väldigt mysig stad, och alldeles lagom stor. =)
Den är ju rent av läskigt den här känslan att man är självisk och naiv för att man väljer en mer okonventionell i livet, och “unnar” sig att göra saker man älskar och får energi av.
Ju lyckligare man är, desto mer räcker man ju till. För sina nära och för resten av världen. Gillar det här citatet: “Don’t ask what the world needs. Ask what makes you come alive, and go do it. Because what the world needs is people who have come alive.” Så fint.
Vad kul att du bott här! Det har ju hänt mycket i Norrpan på bara några år tycker jag, men det är en fin stad!
Du, det där citatet tar jag med mig – spot on!
åh vackra bilder alltså!!!!!! du är duktig katta. och bra. oavsett vad!
Världens bästa Sara – tack!! Och detsamma!!!
Vilka häftiga bilder!! Jag har varit väldigt duktig på att sätta mig själv i andra eller tredje prioritering och offrat mitt eget välmående för andra. Och insåg sen att det gav inte tillbaka lika mycket som jag gav. Det är en fin balans dock upplever jag, men jag är väldigt mån om att det känns bra i magen och att beslut och samarbeten hjälper mig ta mig dit jag vill!
Det är ju skönt när man kommer till den insikten iaf och kan börja ändra på det – men visst är det svårt med invanda beteenden och inpräntade värderingar – en utmaning!
Tack så mycket 🙂
Håller med övriga, fantastiska foton! fattar inte hur du får till det. Imp! Övning ger verkligen resultat. jag har blivit allt bättre på att prioritera roliga hjärtefrågor, men har många förutfattade meningar om mig själv. Som att jag är lat eller ändå kommer tröttna och därför lika gärna ska strunta i att gå all in. Det bromsar. Jobbar på det.
Tack, vad glad jag blir! Ja, det är övning men ibland är det ju bara att trycka på en knapp så gör naturen resten 🙂
Åh, vilken igenkänning. Det där med att sätta sig själv i ett fack, jag gör det oxåååååå. Skitkorkat, men inte så lätt att jobba bort för det 🙂
Ännu ett av dina otroligt kloka inlägg som får mig att jubla, för det är så bra och tänkvärt! Dina resonemang utmanar och påminner mig om att tänka till på hur jag vill förhålla mig till olika saker. Grymt bra!
Härliga bilder! Får mig att vilja ta en sväng till Norrköping med kameran.
Jag hävdar att jag är ganska bra på att ge mig själv bränsle och göra det jag tycker är roligt. Det blir så klart kompromisser emellanåt men jag har också blivit bättre på att säga nej till saker jag inte känner för och att har slutat att springa andras ärenden. Mer fokus på mig själv. Ego? Möjligt, i andras ögon i så fall. Inte i mina. Jag är väl den som ska bestämma vad jag själv vill göra med mitt liv?
Jag håller med fullständigt! Men ibland krockar det ju med människor man tycker om till exempel. Då tycker jag det är svårt att veta som kan och inte kan kompromissas med. Att däremot säga tack och nej till de mer perifera grejerna och kraven, det är jag helt och fullt med på!
Btw – du verkar vara en grym livskonstnär – väldigt inspirerande!
Häftiga bilder! Jag får sällan dåligt samvete och känner mig ego över att prioritera mig själv, men visst händer det. Alldeles nyss till exempel sa jag till min partner att jag måste vara ensam på mitt rum och inte bli störd därför att jag ska pyssla med skrivande, bloggande och bildredigering och jag kan inte bli störd då- även om han är tyst så är hans fysiska närhet för mycket, jag får svårare att koncentrera mig på mitt arbete när någon är “inne i min zon”. Och samtidigt som jag känner att det är okej att ta tid för mig själv och be om en sådan här sak, så känner jag mig också småtaskig som i princip säger att han är i vägen för mig. Men så här funkar jag. Jag arbetar bäst när jag är själv. Jag tänker bäst när jag är själv. Jag hittar mest lugn när jag är själv. Och då måste jag få vara det. Men visst händer det ibland att ett uns dåligt samvete smyger sig in i det. Jag är också uppfostrad till att tänka på andra först.