Ro

Så satt jag på ett tåg igen, den här gången på väg till Stockholm för två små julaftnar. Imorgon åker jag hem igen och på måndag åker jag upp för sista jobbdagen i Stockholm på ett tag. 

Det har varit hektiska veckor, som för de flesta, och jag längtar efter ron och fotfästet som några lediga dagar på samma plats ger. 

Men jag mår bra, är inte mer än trött och lite småsnorig. Såhär vid julen tänker jag alltid en del på de som har det så mycket tuffare. I går pratade jag med två vänner som har nära som är sjuka och hjärtat ömmar. 

Jag har varit med om mycket sådant och det är verkligen en situation där en kan prata om oro och stress. Väntan, ovisshet, smärtan som den nära känner som liksom blir ett med en själv. En tillvaro med känslorna i maxläget och nerverna på helspänn.

Så jag sitter här och tänker på mina vänner och hoppas på en bra och mysig jul för alla. Jag lovar att ta vara på min och den bästa julklappen att ge någon annan är nog att vara där, se och höra och visa att vi uppskattar varandra. Skita i att stressa över det egentligen oviktiga. 

Ska vi lova varandra att vi gör det?