Jag brukar säga att jag älskar att lära mig nya saker, ganska ofta faktiskt. Men det stämmer faktiskt inte, helt. Jag älskar när jag lärt mig nya saker. Vägen dit är ganska full av frustration, svordomar och i och för sig ett och annat asgarv.
Det är väldigt intressant att vara i en utvecklingskurva, om man lyckas ha lite självdistans och betrakta det hela lite utifrån så att säga. Det går upp – och då är det svinkul – och sen kan det platåa eller gå ner – enter svordomsfasen och känslan av att man är rätt så hopplös.
Såhär på kvällskvisten – när jag inte sitter fast i en snöhög – så kan jag med lite självdistans förstå precis vad jag behöver göra och jag är taggad på fortsättningen. Och när jag skriver fortsättningen så är det alltså på vårt tre-veckors skoterkollo här på Camp Gauto i Lappland. Det här är fan det bästa vi kommit på, Sara, Danny och jag. Idén kläcktes när vi var häruppe för två år sen, en ynka vecka. “Vi borde vara här flera veckor nästa år” sa någon och så blev det. Så nu är vi här på long stay för andra gången.
Vad innehåller ett vuxenkollo då? Jo, det är ungefär lika trångt som ett barnkollo, men med lite skönare sängar, (mycket) godare mat och helt självvalda lekar med självvalda kompisar. Det kan faktiskt inte bli bättre.
Jennie-Lie var med första helgen och har inga problem med utvecklingskurvan – natural born! Danny testade hållfastheten på skaren En rätt vanlig syn när vi lär oss.Skotern drar iväg på egna äventyr!
I morgon väntar nya äventyr och nya gäster. Jag, Sara & Danny är här alla tre veckor men får gästspel av diverse sköna människor under helgerna. Imorgon kommer bl a två goa göteborgskockar som enligt ryktet har 9 kg waguykött och färska tryfflar med sig. Kan det bli tråkigt? Jag tror absolut inte det.
Jo, du undrar kanske över rubriken? Det var Dannys förslag och har ingenting med personen som skrev inlägget att göra – allt är fullt lagligt och alla mår bra.
