Tyvärr drog disiga moln in precis när vi kom fram och det blev inte samma brinnande himmel som jag hade hoppats på. Men det är aldrig förgäves att springa fritt på ett öppet fält och vara utomhus i stället för att sitta i TV-soffan, så det gjorde inget.
Det är heller aldrig förgäves att uppleva en solnedgång – tvärtom!
[insert]
[/insert] Chasing sunsets
[insert]
[/insert] Linnea blickar in i solnedgången. Vill gärna byta hår med henne!
[insert]
[/insert] “Jag vill att du tar en sån där bild där det ser ut som att jag håller i solen” – det var lite svårt att instruera, men blev ju rätt fint ändå :)[:]
8 comments
Jag tror det är något som “går” nu.. Att tappa inspirationen alltså. Tycker att det är många som skriver/nämner att de känner sig lite “off”.
Det kanske hör till årstiden (?) Ta det lugnt och gör roliga saker, eller vila så kommer den säkert tillbaka! 🙂
Kram M
Ja men det kanske är så? Jag ska satsa på roliga saker tror jag. Mer input!Tack!
Jag brukar tänka “utmaning”. Led av extrem kamerainspirationstorka för några år sedan. Bestämde mig för att gå ut på en fotorunda med enbart ett fast objektiv (makrot) och enbart använda detta. Enbart. Slutade med att jag kröp i snön och sparkade på träd för att få flingorna att ramla ner och resultaten blev riktigt bra! 🙂
Åh vad roligt, det ska jag göra! Är lite avig till mitt 85mm, det kanske jag ska ta ut och lufta lite! Tack för tipset, ibland behöver man en knuff åt nya håll ??
Men precis. Mitt 100mm-objektiv hade legat i dvala flera månader den förmiddagen. just därför. 🙂
Bra grej! Som att utmana sig med de där orörda plaggen i garderoben. Stay or go liksom.
Jag känner precis så som du beskriver just nu. Har noll lust att fota eller ens skriva, men jag vet att när jag väl kommer igång så brukar det bli bra. Men just att komma över den där tröskeln…
Ja, det är den ju. Tröskeln är för mig oftast något annat jag måste ta tag i som skaver och som dämpar upptäckarlusten. Så egentligen är det ju en bra signal att fundera över 🙂