I torsdags var det äntligen dags för en av sommarens höjdpunkter; en solnedgångsritt på Trumvallens Fjällridning!
Ni minns kanske den där fabulösa helgen som Sara bjöd in till i maj? I alla fall så gick jag & Katrin ihop och Katrin slog snabbt fast att Sara gillar ju upplevelser, precis som vi, så det får det bli! Dessutom delar vi ju det här med kärlek till fjäll och ett intresse för hästar.
Jag tänkte direkt på Trumvallen, där jag och syrran hade några otroliga dagar förra sommaren. De dagarna gav en känsla som suttit kvar i oss båda sen dess. En fridfull lyckokänsla om en kan uttrycka det så.
Eftersom min syster fick sig en makalös ridtur i solnedgången när vi var där (syns i den här filmen, som filmades under en av våra dagar) så tänkte vi att det borde ju gå att göra om ifall vi frågar!
Katrin har mailat & planerat och Hanna & Johan på Trumvallen sydde ihop det. De är grymma de där två!
I torsdags kväll var det alltså dags och som vi hade hoppats ända sedan i maj så blev det en solnedgång – en vacker kväll, varm och utan regn, med några dramatiska moln som hjälpte till att skapa ett storslaget skådespel i horisonten.
Eftersom min häst föredrog att gå väääldigt långsamt så hade jag gott om tid att fundera där på efterkälken. Jag tänkte på det här med upplevelser och hur mycket det ger. Katrin frågade om det inte var jobbigt att åka tåg & buss hela vägen till & från Östersund/Vemdalen/Glen för vår tvådagarstripp och det kanske man kan tro på pappret.
Men när jag satt där på hästryggen, på väg uppför ett fjäll i kvällssolen, då var det så glasklart. Såna upplevelser förlänger liksom tiden och suddar ut transporterna. Dessutom skapas minnen och känslor som lever kvar mycket, mycket längre än en bekväm kväll i TV-soffan.
Det är värt väldigt mycket besvär för att samla de här ögonblicken och känslorna. Jag lovar att energikontot för det allra mesta har ett stort överskott när alla räkenskaper ska summeras.
På väg uppför fjället på världens säkraste terrängfordon!
Katrin på Bringbaus. Världens piggaste & friskaste 30-åriga häst? Fjälluft & motion är bra för hästar oxå!
Sara på Mac, en av Trumvallens vackra Nordsvenskar.
Kvällskaffe från brasan. Blir inte godare än så!
Röken från elden gav extra effekt till skådespelet
Kompisar i solnedgången
8 comments
Åh vad härligt det ser ut! Och vilka FANTASTISKA bilder i solnedgången! Jag älskar att rida, även om det blir väldigt sällan. Hälsningar från Polen!
Tack!! Det är samma här, inte tillräckligt ofta 🙂
Åh, måste kolla in era Polen-inlägg!
Kul att de har Nordsvenskar! Det brukar vara så mycket islänningar på sådana där turen och jag tycker att det är lite synd att våra mysiga Nordsvenskar glöms bort lite. Dessutom har jag aldrig varit övertygad om att Islandshästar är så bärkraftiga som det sägs och hade inte riktigt varit bekväm själv på en sådan liten ponny.
Underbara bilder!
Ja, nordsvenskar är ljuvliga, tycker så mycket om den rasen. De har quarters och rätt så otippat varmblodstravare oxå!
Jag gillar islänningar, men det var jättelängesen jag red en faktiskt. Har mest blivit nordsvenskar på sistone 🙂
strålande tjusigt. vet med mig att denna kväll kommer vi prata läääänge om!!! tusen tack katta, för att du är en fantastisk vän!
Ja, det kommer vi göra! Och bilresan med alla stopp.
Tack själv – det är ömsesidigt! ?❤️
Dina bilder är så himla vackra och jag hamnar direkt i den känslan som jag hade i torsdags! Tack för att ditt förslag till Saras present och att jag fick chans att dela den med er, värt varenda mil!
Härlig känsla att hamna i! Det är ju DU som ska ha tack, som styrde allt så bra och guidade oss till en grym upplevelse både före och efter. Så glad för det!