Brev till mig själv 2020 – hur gick det?

För ungefär ett år sedan knåpade jag ihop ett brev till mig själv om ett år och nu är det dags att ge mig själv för ett år sedan svaret. På förhoppningar, planer och funderingar. Det är ju alltid omöjligt att sia om framtiden med nån större säkerhet, men just det här gångna året hade jag nog aldrig kunnat fantisera ihop.

Det är fascinerande att tänka att jag då inte hade minsta aning om vad som väntade, bara någon månad bort. Något så ofattbart världsomvälvande. Men jag minns att 2020 började med en knepig vibe och väldigt isiga längdspår. Kanske som en liten smakbit av vad som komma skulle?

Vad var det då för aningslösa förhoppningar jag satt på där, i början av 2020? Jo, de kommer här – tillsammans med facit som vanligt!

Det andliga året

“Jag – som är inte är troende eller ägnat mig särskilt mycket åt meditation och liknande – har känt ett växande behov av mer andlighet eller vad det ska kallas. Det jag menar med det är att bli bättre på att ge plats för alla möjliga känslor och på att bearbeta dem. Nu har jag möblerat om mitt yttre liv på ett praktiskt sätt och 2020 vill jag fortsätta med det där inre. Det kan bli ett spännande år alltså!”

Ja, spännande blev det ju – men kanske inte enbart som jag hade tänkt det. På sätt och vis blev det fokus inåt 2020, på grund av den numera ökända pandemin. Allt vändes upp och ner, samtidigt som mitt liv faktiskt fortsatte rätt så mycket som vanligt under lång tid. Det blir ju så i glesbygd.

När det gäller det andliga så har jag jobbat en del med det i år – och jag har pratat med en präst! Jag försökte mig på meditation i höstas, men kunde inte riktigt sätta den rutinen. Jag har yogat kontinuerligt under hela året, det är faktiskt bara något tiotal dagar som gått utan min morgonyoga och den ger mig mycket även inombords. En slags meditation är det verkligen för mig, precis som mina naturupplevelser.

Jag har nog tyvärr fortsatt med mina gamla mönster, att distrahera mig lite för mycket för att den där djupa ron och fokuset ska komma fram igen. Jag blev rastlös av att meditera och jag behöver fortsätta med det här under 2021.

Vad jag ville göra 2020 – och vad jag gjorde

“Jo, jag har en del mer praktiska och opraktiska saker jag vill fylla året med också – man kan ju inte bara sitta och grubbla. Jag skrev här att 2019 var ett år av prestation och jobb, därför vill jag fylla 2020 med fler upplevelser.”

Ja, det blev ju som det blev med det, men det blev ändå – bara på andra sätt! Jag började året med två fantastiska resor till Lappland, just innan Coronan slog till. Först på XX-Freeriders camp i Saxnäs, sen till underbara Camp Gauto med Sara, Danny & Klas.

Jag vill topptura mig trött och lycklig genom Sveriges och Norges fjällvärld
Jag ville topptura massor, men det blev bara två turer innan våren kom, så det blir mer i år! Jag gillar ju kroppsjobb och skidåkning och toppturer är ju den perfekta kombon!

Jag vill bygga mitt eget hem och flytta in
CHECK på den! I juni började vi med att riva det gamla huset och på självaste nyårsafton sov jag för allra första gången i mitt nya hem!

Det var en obeskrivlig känsla att vakna upp i det som länge känts som en avlägsen hägring, första dagen på nya året. En perfekt dag för att börja ett nytt kapitel, eller hur? Efter tre år i kappsäck är det nästan overkligt att kunna packa upp sig själv (även om jag saknar en hel del möbler & förvaring för just det ändamålet fortfarande, men ja, du förstår…)! Mer om det i ett eget inlägg!

Jag vill ha en längre ledighet att bara ägna åt drömprojekt och viktigheter
Det blev faktiskt inte så i år heller. Eftersom min kära efterträdare blev uppsagd i coronakaoset, så kunde jag inte heller denna sommar ta en fullång semester helt nedkopplad, utan det blev några dagar här och där istället. Jag valde att spara tre härliga veckor till nu i februari, för skönt vinterhäng i snöparadis. DET ser jag verkligen fram emot!

Jag vill se massor av kraftfulla politiska åtgärder världen över för att bromsa klimatförändringar och bidra med allt jag kan själv
Det var även i år ett lamt år på den fronten, trots att hela världen stängde ner. I stället har flygbranschen fått massor av stödmiljoner och skogsskövlingen har gått bananas, i Amazonas, men inte minst här hemma i Sverige. Att låta skogen stå är en oerhört viktig del i att klara och minska klimatförändringarna.

MEN – det händer grejer! Äntligen börjar det bli känt i större kretsar hur det verkligen står till med “det gröna svenska skogsbruket” och det är grejer på gång i år som skogsbranschen kommer känna av. Jag bara hoppas att de inte hinner göra för mycket skada innan det får effekt – det finns inte mycket naturskog kvar i Sverige och statens egna Sveaskog är en av de värsta skövlarna av just dessa – trots att de är livsviktiga för rennäringen. Men jag tror 2021 blir skogens år här på hemmaplan, i medier och i folkbildning. För är det nåt som många förstått i år så är det naturens magiska effekt på hur vi mår och vem vill trampa runt i kalhyggen och virkesåkrar med träd i räta rader?

Jag vill plocka mängder av bär och känna mig rik
Jag bestämde mig för att bygga ett rejält blåbärsförråd i år och det gjorde jag faktiskt. Det var ett otroligt bärår, även om jag inte lyckades hitta de där dignande hjortronmyrarna som alla andra (eller så kom jag dit efter alla andra? 🙂 ). Jag har frysen full med blåbär, lite lingon och hjortron och känner mig RIK!

Jag vill träffa vännerna jag vill ha kvar i mitt liv mer.
2020 var ju inte det optimala året för det här med att träffas, men jag tycker faktiskt att det gått rätt bra ändå. När läget var väldigt under kontroll i höstas hade jag en workation, jag har träffat barndomsvänner på promenader och digitala AW:s och så hann det bli två härliga svängar till Järvsö bland annat. Men JA TACK till mer av det 2021. Utan oro.

Jag vill uppleva soluppgångar, solnedgångar och allt däremellan med min kamera. Fota som fan och få ordning på mitt bildarkiv igen
I höstas, efter ett väldigt fotofattigt år för att vara jag, bytte jag äntligen tillbaks till min Canon från mitt lilla avsteg till Sony och började fota lite mer igen. Men jag har svårt att få flow, både i fotandet och i bildredigeringen. Nån slags inre prestationsångest som släcker lusten. Och arkivet ska vi inte tala om – har tappat all ordning på det, men ska ta ett härligt omtag nu med teknik nu när jag ÄNTLIGEN har ett riktigt hemmakontor igen!

Jag vill rensa och sälja eller ge bort saker jag inte behöver
FREEDOM! Jag har rensat en hel del nu när jag flyttat. Insåg att mer än hälften av det jag haft i mitt Shurgardförråd i tre år egentligen inte saknades mig alls och jag vill inte ha det nu heller. Framåt ska jag äga färre ting, men satsa på riktig kvalitet. Att äga många saker kan verkligen ta energi!

Jag vill förverkliga den grymma idén jag och syrran fick kring podden.
Kan nog inte ha funnits ett sämre år för det än 2020. Men podden får lite ändrade planer 2021 och det kommer bli bra! Nyheter kommer inom kort!

Jag vill att världen ska bli rätt igen och att vi ska kunna fortsätta ha såna här önskningar inför ett nytt år.
Ja, alltså, vad ska en säga. När 2021 börjar med babianer i Kapitoleum så är det väl ganska mycket som är fel. Samtidigt har mycket annat hamnat mer rätt, som om världen fått en lång, välbehövd reflektionspaus. Jag har hopp om det ändå. Tycker mig se trender i rätt riktning, tecken på förändring i det allmänna samtalet. Jag vägrar sluta hoppas!

Och som alltid önskar jag att alla nära, kära och jag själv får vara friska och glada hela året.
Det här blev ett rätt så mörkt år på den fronten faktiskt. Cancer, cancer, cancer och psykisk ohälsa. Flera kära personer har blivit allvarligt sjuka eller mått dåligt i år och det var det, mer än pandemi, som gjorde 2020 till ett sorgligt år.

Vad är ditt starkaste minne från året som gått?