Det är inte få gånger i mitt liv som jag fått rysningar av obehag vid tanken på rutiner och repetitiva sysslor. Jag är INTE en förvaltare, utan vill vara på väg, lära mig nytt, förändra saker. Jag vet inte hur många påbörjade försök jag har bakom mig att skapa nya rutiner, som jag glömmer snabbt som sjutton. Skriva dagbok, stänga ner skärmen och lägga mig en och samma tid, det är några som jag droppat några gånger om.
Men så har något hänt. Oklart vad, men det senaste året har de börjat smyga sig på, Rutinerna. Det började med yogan för ganska prick ett år sedan och sen har det liksom fortsatt. Jag yogar nästan utan undantag varje dag sedan ett år tillbaks. Jag är lika häpen själv som de som känner mig, över att det liksom blev så.
Nu senast har jag lagt till lite mer svettig träning till yogan och nu är det faktiskt fem veckor som gått, där jag yogat och tränat i någon form varje dag. Sedan fyra månader har jag slopat kaffet – förvisso inte en ny rutin, men en ändrad vana som jag hållit fast vid.
Intuitiva rutiner – kan det va nåt?
Jag har faktiskt ägnat lite tankar åt just den frågan i sommar. Hur kom det sig att jag började och kanske framförallt, hur kom det sig att jag fortsatte?
Och svaret kan nog vara att mina nya rutiner har drivits av en känsla. Nästan intuitivt skulle jag säga. Det har bara ramlat ner i huvudet på mig efter att en känsla vuxit fram och nästan helt utan tanke direkt omvandlats till handling. Jag bara började med yogan en morgon när jag jobbade som allra mest intensivt med en ny webbplats förra sensommaren.
Jag tror jag intuitivt insåg att det var precis vad jag behövde för att hålla genom den galna slutspurten vi hade då. Och så blev det. Jag hade så mycket energi trots de enormt långa dagarna och trots att jag enbart jobbade och satte övriga livet på paus. Något som borde bränna ut veken snabbt.
Samma nu i sommar (ja, det är för tidigt att säga om det blir en långsiktig rutin, jag vet), när jag en dag bara började träna. Jag kör home workouts mellan 20-60 minuter nästan dagligen och det tror jag handlar om en stark känsla av att vilja stärka mig. Det var inte heller en genomtänkt plan utan någon slags intuitiv handling, även om själva syftet – att bli stark för det jag vill kunna göra – vuxit sig starkare ett tag.
Intuitiv rutin eller extern ”inspiration”?
Jag funderar på om det kan vara så att min flytt hit – till färre distraktioner, mer ensamtid och mer natur – gjort att jag blivit mer mottaglig för just det där som jag vill göra, snarare än att de triggas av ”inspiration” från alla budskap och människor som berättar vad jag borde vilja göra. Att det som kommer inifrån, som en känsla eller intuition, faktiskt också fastnar lättare än det som jag tar in utifrån och som kanske är mer skapade behov.
Det är en lite märklig känsla att ha gått från hopplös spontanare till en sån där person med rutiner. Är nästa grej att jag blir en morgonmänniska? Men jag börjar tro att jag tidigare kanske inte hämtat de där försöken att lägga mig till med nya vanor inifrån mig själv.
Vad tror du? Kan intuitiva rutiner vara en verklig grej?
8 comments
Intressant! Och häftigt att du tagit till dig känslan av att vilja göra något som du inte brukat, t ex yoga varje dag. Om andra får ett sådant ”infall” så kanske de inte lyssnar ordenligt, kanske börjar tänka på att det inte komma funka i längden och därför inte är något bra mål, eller inte ens genomför sin yoga den där första dagen för att de har fel kläder eller måste börja laga mat; ”jag gör det sen”. Istället för att lyssna in och faktiskt bara göra!
Jag vet inte, men det är nog ganska ovanligt att börja med nya rutiner och få nya, goda vanor utan att man bestämt sig för det i förväg.
Haha, ja det är nog kanske ovanligt 🙂 Men det här kom liksom inifrån, som en plötslig men väldigt stark idé. Jag har ju tidigare försökt börja med yoga, och då mer gått och tänkt på det innan, men det har aldrig satt sig. Troligen har det varit mer av ett ”borde” istället för ”vill”.
Men jag hopas att fler goda vanor kommer till mig såhär – jag har en känsla av att de föder varann liksom 🙂
I asked God if he was living the life.
As his answer he gave me a golden tear.
Now it is broken into countless splinters of light
glittering magical in the photophobic night.
Cause to burn my greedy hand i wasn´t feared.
So beautiful to see you happy
in the middle of your dream.
The dream of mountains you moved.
Real is all your dream wanted to be
to learn what happiness means.
And its end should be approved.
Because it understood what it has seen.
It will not dare to ever disappoint you.
So its end is no end but the very beginning
of intuitive dreams whose timid overthinking
will end in judgement but never them to do.
Well, unlike you, dear Katta, I am a layman/(man). But, Ja, i guess intuitive routines can be a real thing. They must be. Because there´s no real feel but in a real deal.
That’s a nice quote – thank you!
Jag vet nog inte riktigt vad jag är faktiskt. Gillar ju framförallt träningsrutiner för att det måste vara enkelt att planera mat. Min mage mår bäst om den får vila tre-fyra (!) timmar efter mat och innan träning. Därför svårt att ta mig ut på ett spontant löppass. Semi-struligt ibland, men så är det. Fin fundering också på det där med att känslorna nu verkar påverkas av det du faktiskt vill istället för vad andra säger att du borde vilja. Den idén tar jag med mig. Tack.
Jag tror det finns ”påtvingade”. rutiner och rutiner som kommer inifrån, ju mer jag tänker på det. Och som med det mesta – när motivationen kommer inifrån – som att du mår bra av träningsrutinerna – så fastnar de och blir en naturlig del av dagen och inte som tex att ”jag borde träna tre gånger i veckan för jag har hört att det är bra” – ett dåligt samvete. Min ovetenskapliga känsla 🙂
Härligt, det låter ju super! Det är nog just när något kommer inifrån som det håller i längden, härligt att se att du har hittat din grej! 🙂
Precis! Det är spännande att man lär så länge man lever 🙂 Hoppas hitta fler av ”mina” grejer på det här sättet!