Jag går ner den lilla ängsvägen mot sjön, som jag gjort så många gånger förr. Varje gång jag kommer ner ser sjön och himlen ut på ett nytt sätt. Jag kan inte tröttna på den här platsen. Nu är det en sommarnatt i juni och den är lite kylig. Dimman ligger över sjön och byn på andra sidan kan jag bara skymta. Då och då ser det ut som om bryggan går rakt ut i det vita och bara fortsätter.
Jag sätter mig längst ut på bryggan och bara är en stund. Det är ju inte så ofta det händer faktiskt – att jag bara sitter tyst för mig själv, utan någonting för händerna. Och jag inser att det är det jag uppskattar allra mest med den här platsen. Livet här har ett helt annat tempo. Det är rätt så ofärgat av köer, stress, späckade sociala agendor och framförallt så finns det space. Precis överallt. Jag kan gå långa promenader direkt från vår gård utan att möta en själ om jag vill. Det är tyst på allt utom vinden i träden och något enstaka avlägset hundskall.
Många undrar hur jag kommer klara omställningen från stad till landsbygd – kanske till och med att det räknas som glesbygd – men jag är faktiskt ganska säker på att jag kommer undra precis det motsatta. Hur orkar andra fortsätta det eviga jagandet? Jag har suttit i bilkö fler timmar än jag vill tänka på de senaste veckorna.
Jag kommer garanterat svära över att allting måste planeras mer. Att jag inte kan sista-minuten-handla, inte hitta ett brett utbud av vad som helst när som helst eller kunna ta en härlig aw i klackar en solig dag. Men – det är inte så ofta jag gör det nu heller. Och jag tror att den där tänkta veckan per månad som jag kommer vara i Stockholm kommer vara lagom för att få den där dosen av latte, folkmyller & sociala happenings. Och att jag kanske rentav kommer träffa mina kompisar mer när det måste planeras i förväg.
Vad jag tror jag kommer älska är att fixa på gården. Att kunna göra en eld nere vid min egna strand en fredagkväll. Att jag kanske kan ha häst eller höns. Att ha råd att göra annat än att bo för mina pengar utan att jobba ihjäl mig. Att kunna springa på ett fjäll så snart lusten faller på. Att slippa bli köpsugen när jag går längs en gata i stan. Att slippa prata om kvadratmeterpriser och räntenivåer så ofta.
Det kommer vara baksidor och tuffa utmaningar, garanterat. Men jag tror faktiskt att de inte kommer vara tuffare än de jag upplevt i storstadslivet. Made by Mary skrev så himla fint om sitt första år på landet och det är precis så jag tänker mig det. Med motgångar, krångel och helt ljuvliga stunder om vartannat. Så är ju livet! Men jag tror att det är lättare att ta motgångarna när det som i grunden gör mig glad och lugn i hela kroppen kommer vara så nära. Det jag vill ha mest av allt: friheten, naturen och enkelheten.
Tror du att du skulle trivas på landet? Eller bor du redan så?
36 comments
Jag tror du kommer älska att bo på landet.
Själv älskar jag att bo i Duved.
Tycker om att vara en glesbygdsgirl.
Härligt! Ja, jag har varit med i den gruppen på facebook i nåt år nu och blir så inspirerad!
Kände aldrig att det var någon direkt stor omställning rent psykologiskt i att flytta från Stockholm till Fairbanks. Visst, ibland så saknade jag att bara gå och strosa på stan, kolla skyltfönster osv. Men istället kunde jag gå på promenad i skogen, se älgar och andra djur på nära håll. Vara ute i fält och vandra var och varannan dag, åka skidor på vintern och bara vara. Kolla på solnedgången vid midnatt vid en sjö helt själv och bara njuta av tystnaden. Om något så har det varit bra mycket mer omställning att flytta från Fairbanks till Madison. Så mycket folk hela tiden, och då är ändå Madison relativt liten stad i jämförelse med Stockholm. Men jag har alltid känt mig stressad över allt folk i Stockholm.
Fast å andra sidan så var det inte alltid harmoniskt och fint förstås. Som när det är -40- -45 flera dagar och propanen slutar att flyta och man inte kan använda gasspisen då, eller om man precis ska till och laga mat och propanen är slut så man måste åka och köpa mer, eller då bilbatteriet dör, eller att åka och hämta vatten i -40, eller att förlora elektriciteten i flera dagar, att hugga ved direkt man kommer hem efter en lång dag på jobbet, eller behöva cykla eller ta bilen till jobbet för att tvätta kläder, eller åka och slänga soporna på transfer station. Precis som du säger är det mycket mer planering man måste göra. Men, i det stora hela skulle jag helt klart välja det livet utan att blinka igen om jag fick chansen, fast det vet du säkert redan 🙂 What doesn’t kill you makes you stronger.
Planeringen kan ju bli en omställning för en som är mer spontan, men samtidigt ser jag fram emot just det – att det inte är så himla enkelt och smärtfritt hela vägen. Strävsamhet liksom. Hoppas dock på att det inte blir riktigt lika ruggigt kallt i Särna, även om -30 inte är ovanligt alls.
Åh. Men ja jag gillar livet på landet men tycker det är skönt om man har det basics som en liten affär i promenadavstånd även om den bara är öppen till 19 lr så. Byar med 500 personer eller så fungerar ju blir det allt för mycket glesbygd blir det ju så långt mellan allt och det kan vara lite jobbigt känner jag. En är ju ändå från södra sverige. Tror kanske norra sverige skulle vara svår? men vet inte riktigt. kanske skulle jag anpassa mig snart. Jag funkar i de flesta miljöer, men tycker rent generellt att det är för mycket folk i sthlm. Fina tankar om naturen och landsbygden iaf.
I Särna bor ju runt 900 personer och det finns mataffär och annat smått & gott. Jag tror också att en anpassar sig och att det gäller att ha rätt förväntningar. Det sociala livet och pulsen kommer en inte få på samma sätt men det är ju också det som är poängen litegrann 🙂
Jag är nog som du där – funkar i de flesta miljöer. Men sen är jag väldigt präglad på det här friluftslivet från barndomen, tror att det säkert är svårar att ställa om för en som bara bott i stan i hela sitt liv.
Tack!
Ja helt klart. Har man bott hela sitt liv i stan är det säkert svårt att ställa om. Det har ju inte jag och jag har svårt att ställa om till det här. Men trivs samtidigt ändå. Sitter dock på tok alldeles för mycket inne så kunde mest lika gärna bo lite utanför stan har jag märkt. Jag nyttjar ju inte barer och uteserveringar, pulsen, tillgängligheten. Tyckte tom det var för jobbigt att ta tunnelbanan till Clas Ohlson att jag i slutändan beställde det jag skulle ha på nätet. haha
Förstår precis…jag nyttjade ju inte en promille av allt stan hade att erbjuda egentligen, blev mest irriterad på allt som störde, som sena tåg, köer och bristen på fläckar utan folk i närheten. Men när det begav sig var det fantastiskt att ha sina bästisar precis i krokarna, träffas på lokala stamhaket och köpa spontant fredagsfint på vägen hem från jobbet. Jag tror säkert jag får fler stan-faser i livet men jag kommer nog alltid vilja ha den här fristaden i vildmarken till mitt förfogande oavsett!
Tror du kommer få det toppen ❤ Kag skulle absolut min a bo på landet. Lugn. Frihet. Tystnad. Skog. Natur. En kombo av mkt fint 🙂
Ja, det är mycket fint! Och tiden en sparar på att inte sitta fast i trafik hela tiden. Aaaaah.
Jag bor redan så och jag älskar det! Det är en perfekt kontrast att några dagar i veckan åka in till stan och plugga för att övriga dagar njuta av lugnet här. Visst kräver det lite planering men det är det värt! Är säker på att du kommer trivas kanon!
Ja men jag tror på det där kontrasterna! Kul att höra att du trivs med det. Jag kommer väl snarare ha någon vecka per månad där jag är i stan & mötar & har mig, men tror det blir ett bra intervall!
Vilka underbara bilder! Jag tror att man känner i hjärtat vad man trivs med. Det som är bra för den ena är inte bra för den andra. Jag vill nog bo i stan, och en av anledningarna är att jag inte har körkort … Men jag vill ha tillgång till natur också! Nu bor vi ju i en husbåt, så även om vi bor centralt upplever jag att vi har naturen omkring oss. Och så har vi ju vår rullande sommarstuga, vår husbil alltså, så vi har nog hittat något som passar oss. Tror att du nu har hittat något som passar dig!
Ja, det är det fina verkligen – att en kan hitta sin egen perfekta kombo. Förstår att ni inte känner någon större längtan ut i naturen när ni liksom bor mitt i den – fast i stan då! Men det måste ge en speciell känsla att bara ha vatten åt ena hållet, det där spacet jag tycker är så härligt.
Och husbil allltså! Freedom on wheels!
Älskar landet! Bodde på Resarö norr om Sthlm i några år, det är inte riktiga landet , men inte Stockholm heller. Jag fick njuta av det du beskriver, men sen kom pendlingen och 40-timmarsveckor på det. Vi flyttade tillbaka till stan, men jag har fått blodad tand. Senaste tre dagarna har tågen varit inställda, det är vägarbeten osv. Sthlm är inte bo-bar tills det byggs ut och det kommer att ta en 40 år.
Men visst har det blivit mycket svårare i Stockholm? Tycker det är något hela tiden. Incidenter, vägarbeten och signalfel och milslånga köer på det. Infrastrukturen har helt uppenbart inte hängt med byggboomen. Förbifart Sthlm är rätt så efterlängtat kan man säga 🙂
Flyttade till landet för 10 år sen. Mitt bästa move i livet. Men efter 7 år var det dags att lämna o flytta till småstad. Och det är perfekt för oss. Nu. Livets faser kräver olika omständligheter 🙂 Tystnaden är en stor fördel med landet.
Ja, men alltså faserna är ju fina! För 10 år sen var det bara stan som gällde för mig och det var fantastiskt! Med bästisar i samma kvarter, kvartershaket vi träffades på och livet som utspelades på liten yta. Det var härligt!
Nu är jag i landetfasen och har varit i flera år. Men jag är säker på att jag kommer ha fler faser, kanske en värme/utlandsfas eller nåt annat. Spännande ju! Men natur/fjäll/skog kommer jag nog alltid ha i hjärtat och behöva någorlunda stora doser av oavsett.
Jag tror bestämt att du kommer att älska det! Det gör jag också! Glesbygdsliv. Det krävs som du säger en hel del planering men det kommer man ganska fort in i. Det är också en utmaning, man blir mer kreativ och duktig på problemlösning då man inte har så nära till allt. Tiden blir också mycket mer njutningsfull med naturen så nära! ?
Så kul att höra! Och det där med kreativitet gillar jag – och att en blir mer oberoende – reder sig själv liksom. Jag har lärt mig backa med stort släp i sommar och bara det gav en sån jäkla kick. Att veta att jag klarar det ökar på självständigheten. Nu ska jag bara lära mig motorsåg och att laga värmepumpar och sånt så är jag helt självständig 😉
Jag har en långsiktig plan att bo så. Nu kör vi någon slags mellanvariant på småstadslivet i Nynäshamn – 1 h från Stholm.
Älskar dina bilder, men det vet du ju redan… ? Lycka till, ska bli kul att följa dig!
Tack <3 <3
Nynäshamn är ju supermysigt, och vilken vacker omgivning. Känns verkligen idylliskt. Otroligt att det är så nära stan ändå. Det känns liksom inte där (förutom under Almedalsveckan, som nu då, haha).
Ser fram emot att följa dig också - både nu och i den långsiktiga planen!
Jag har hela mitt liv längtat ut på landet. Ett eget litet hus med trädgård. Kunna odla lite eget, kanske ha höns och vara borta från stadens stress. Även om jag bor i en liten stad vill jag ut till lugnet. Kram
Vad härligt, hoppas att du får möjlighet att förverkliga det snart!
Det låter helt underbart och jag skulle helt klart kunna tänka mig att leva så och även låta mina barn leva så. Det jag känner skulle vara klurigt för min del är att jag fortfarande vill jobba där jag jobbar och det ligger inne i stan.
Det är ju inte helt lätt att få ihop alla pusselbitar och jag är säker på att jag kommer sakna en hel del grejer från stadslivet – som att bara svänga ner på en sjyst restaurang när en inte orkar laga mat. Eller caféjobba på ett härligt nytt ställe. Men så är det ju vad en än völjer och det fina är ju att en kan ge sig själv doser av kontrasterna rätt så enkelt!
Landet is the shit! Vi flyttade till ett hus förra året, omgivet av ängsmark och med skogen bara ett par hundra meter bort, i Jämtland bara drygt en mil utanför Östersund. Jag är uppvuxen på landet, i en liten by med bara ca 100 invånare, men har bott i lägenhet i stad de senaste 15 åren. Jag trodde inte att jag skulle ha hus mera för alla måsten som det för med sig, jag trodde att jag ville vara fri och obunden, men faktum är att fri är precis vad jag känner mig här. Fri i själen. Att kunna ta sin kaffekopp om morgonen och gå ut på altanen eller spatsera barfota på min gräsmatta. Det är livet. I varje fall just nu. Behoven ändras över tid och jag älskar utvecklingen och förändringen. Kanske söker jag storstadens brus när jag blir 50 eller 60. Vem vet?
Precis så tänker jag också och är så himla glad att jag skapat möjligheten att följa känslan! Om 10 år kanske jag också är i stan, eller vid havet eller tar ett utlandsår, vem vet!
Har precis hittat din blogg och ville bara lämna en kommentar att jag gillar den så himla mycket!
Åååh, tack, gud vad glad jag blir! Måste kika in hos dig också 🙂
Om jag skulle trivas på landet? JA! Alltså alla gånger. För mig är välmående allt det som har med tystnad och reflektion att göra. Och det är svårare när man bor i stan. Bruset byter jag alltså gärna bort!
Förstår precis! Jag vill ha brus och bus i lagom dos och självvalt, inte påtvingat. Just nu grejar jag mer av det, men vet att i höst kommer jag gå tillbaks på mer sparlåga istället och behöva ladda på i tystnaden 🙂
”Störst av allt är friheten”
You go girl!
Du sätter ord på så många av mina tankar och känslor – sann inspiration som går direkt in i hjärtat!
LIFE DESIGN
Wow! Så självklart. Så utmanande. Så modigt!
Alltså jag blir såååå himla glad för dina ord! Tack! You go girl! <3 😀
Åh men Katten, vilken grej! Stort grattis till det här. Jag är rädd att jag skulle känna mig ensam på landet. Tycker om att titta ut och se människor när jag är nedstämd. Men jag tror ändå att det kommer att bli landet för mig också en dag.
Underbart att läsa att flera tar steget att bo på landet, Själv tog jag steget för två år sedan, då bytte jag ut livet i storstaden till ett nytt enkelt liv på landet.=)