För ett år sen satt jag i min soffa, framför en sprakande brasa, och skrev några rader som aldrig såg dagens ljus. Såhär ett år senare, i en helt annan soffa, förstår jag när jag läser de raderna hur det kom sig att jag sitter i just den här soffan nu. Så här skrev jag då:
“Jag satt nyss och läste igenom mina inlägg från 2017, när jag var alldeles nyinflyttad här och helt salig över allt och det där pirret jag kände då bara sköljde genom skärmen och över mig. Jag saknar den känslan! Det handlar inte om att jag tröttnat på platsen (jag kommer alltid älska Särna), men jag vill känna känslan av nystart igen. Av äventyr och upptäckande, friheten som kommer med att vara ny på en plats eller i ett sammanhang. Det finns ju olika vägar dit och jag funderar just nu på vilken av dem jag vill svänga in på.”
Sen dess har väldigt mycket hänt. Jag började träffa en coach och avslutade flera saker som inte riktigt var rätt eller inte gav mig energi längre. En relation, mitt heltidsuppdrag och så det sista stora steget – att byta miljö. Jag saknade lite för många delar, trots att jag fortfarande inte vet en finare plats att bo på, och jag behövde hitta nya sammanhang.
Det finns ett himla fint citat som min kloka vän Sara introducerade mig till för längesen;
Om du inte trivs där du är, flytta på dig. Du är inte ett träd.
Så nu sitter jag här. Tre dagar in i mitt nya liv i Åre. Jag ska prova att bo här i åtminstone tre månader, sen får jag se vart det bär. Som alltid i början av ett nytt kapitel så är mycket oskrivet. Mycket kan hända som påverkar vad jag gör härnäst och jag älskar den känslan. Det oskrivna bladet, möjligheterna som väntar på att hittas, pirret det ger i kroppen.
Bilderna här ovanför togs på en workation på Møn i Danmark, några dagar innan jag flyttade. Några dagar där ännu fler bitar föll på plats under alla de samtal vi hade under helgen. Men mer om den helgen i ett annat inlägg, jag kan bara konstatera att det är en jävla ynnest att få göra det här livet, att få utvecklas, stå och stampa, ha flow, bli frustrerad, vara pirrig, arg, lycklig, sorgsen och lite full i fan. Och sen gå vidare med ny kunskap.
Det kan verka smådumt att göra som jag gör nu – jag har dubbla hyror, inget färdigt jobb än och hur börsen går, ja det vet vi – men jag vet att jag ska vara här och jag är inte oroad. Allting löser sig.
Det är ju som så att jag inte är ett träd.
8 comments
Det där kittlande pirret!
Det BÄSTA!
Jag tror faktiskt att du är ett träd, fast ett väldigt nyfiket och modigt träd!!
Haha, jag är i alla fall trädens största fan 🙂
Lycka till i Åre😊
Tack Kristoffer, jag har en bra känsla 🙂
Vad spännande!!
Ja, det känns väldigt spännande och rätt!