Att rensa. Det har alltid varit ett tveeggat svärd för mig. Jag är en nostalgiker av rang och har samlat på mig allt från boardingkort till restaurangkvitton från resor och speciella events med tanken att jag ska “göra en scrap book en dag” eller kommer tycka det är kul att se en gammal bussbiljett från min resa i Nya Zeeland när jag är 85 år och vill minnas mina äventyr.
Jag har till exempel en låda med telefonlappar från när jag pluggade i Brighton 1998. De satt på anslagstavlan i studenthemmet i bland när man varit ute. Jag hade mobiltelefon, men det var ju så ruggigt dyrt att ringa till och ta emot samtal på, så samtalen tog man till studenthemmet. På många av de där magiska (de känns fortfarande speciella) gula lapparna står det typ. “your mum rang, said to call her back when you can”. Jag kan ju inte slänga dem, för hon gick bort året efter och i bland vill jag minnas att det fanns en tid när hon ringde mig och jag fick lappar om att jag kunde ringa tillbaks till henne.
Samtidigt känner jag mig så fri och så mycket lättare när jag lyckats övervinna den där nostalgin och gjort mig av med grejer som jag ändå bara släpar med mig, år efter år, från boende till boende. Gamla halvnötta smycken, kläder som jag aldrig egentligen trivts i, men som kan vara fina “en sommarkväll när jag är solkysst och tillfället är rätt”.
I helgen kör vi en massiv rensning och jag utmanar mig själv. Jag har slängt gamla grattiskort från när jag fyllde 23, räkningar från när jag var 25 och till och med en C-uppsats. För jag kommer aldrig kolla i den igen, det kan jag konstatera efter att ha haft den i en och samma kartong i 15 år. Jag har samlat ihop säkert 70% av mina kläder och märkt två sopsäckar med “skänkas bort”. Jag har slängt 10 gamla förpackningar till elektronikprylar, som den till min gamla macbook från den tiden macbooks var vita. Jag kommer nog inte sälja den och om jag gör det så behövs nog inte kartongen och garantipapprena. Jag slänger dem nu.
Det har verkligen slagit mig nu i helgen hur det här med ting och tillhörigheter kan tynga en. Visst är det fantastiskt att hitta gamla brev och bilder (de slänger jag aldrig tror jag) men det där som bara följt med år efter år och som mer handlar om borden än om kära minnen, det gör mig inte glad. Eller som bara varit okategoriserbart skräp som man inte orkat ta itu med (deklarationer, skolböcker och räkningar från 2o03 kanske kan slängas nu?) och som därför fått följa med i en kasse i en kartong eller två. Fula ljusstakar. Felköp på loppisar, eftersom jag nog aldrig kommer ha det där 50-talshemmet. De äter bara energi.
Nu åker det mesta, utom det allra, allra heligaste. Och jag känner mig redan så mycket friare, trots att sakerna fortfarande står i hallen, i väntan på att köras till återvinning och second hand-ställen i morgon. Och jag har på riktigt landat i att jag framåt ska ha så få saker jag bara kan. Bara det jag verkligen, verkligen behöver och älskar. Att vår planet behöver det är en anledning som är tillräcklig i sig, men jag tror verkligen att insikten landat i mig mer än tidigare nu i helgen. Den som handlar om hur röran får oss att må.
Ju färre ting, desto lättare sinne.
Fria vidder & min kameraväska. Så värst mycket mer behöver jag inte.
12 comments
Så klokt skrivet och så sant! Jag försöker rensa alltsom oftast och det är befriande varje gång. Men ofta blir det inte så mycket varje gång eftersom tiden är lite begränsad i småbarnsvardagen.
Nej, man får ta det lite pö om pö ibland, men jag vet att jag tenderar att låta renset stå alldeles för länge då. Flytt är ett bra tillfälle att rensa rejält. Ska bli bättre på att ta det tillfället i akt!
Jag är en sån som har ganska lätt att rensa, hatar att ha för mycket saker & prylar är inte sentimentala för mig. Vilket är tur, så många gånger som vi har flyttat! 😀
Åh, skulle behöva lite mer osentimentalitet när det gäller sånt. Har flyttat massor av gånger, men det är rätt många grejer som hängt varenda gång. Och typ aldrig packats upp…:D
Jag kan tycka att det är skönt att rensa, men hos mig är tröskeln att BÖRJA oerhört hög..!
Därför ser det ut som det gör här hemma… 😛
Jag förstår, haha. Det är ju inte världens roligaste grej att ta itu med, men märkligt nog är det jäkligt skönt när man väl är igång. Befriande som sagt!
Så skönt. Jag är också en sentimental nörd. Gillar verkligen lappar men c- uppsatsen ger mig bara ångest.
Haha, samma här, med C-uppsatsen alltså. Den rök nu 🙂 Jag gillar ju att vara sentimental, men man får nog jobba på balansen. Och sortera fram guldkornen. Svårt det där!
Så härligt att höra om dina tankar kring detta och att du rensat ur rejält, välkommen i klubben! 😉 Visst är det härligt?! Jag har blivit otroligt mycket bättre på att rensa bland de nostalgiska sakerna också, för det som verkligen är viktigt minns jag ändå. En sak som ju tar e n o r m t mycket plats är alla dessa j*kla skolkataloger?! Jag rev ut min klass ur varje katalog och sedan kastade jag resten – så skönt!
Jag har rensat oerhört mycket det senaste året, mest kläder och en del prylar – och jag fortsätter hela tiden. Dock är jag fortfarande bra på att shoppa nytt (nåja, second hand), och tänka att jag ska ersätta allt jag kastat med få, bra saker men det har blivit lite “köpa bara för att” så nu ska jag försöka ha totalt köpförbud ett tag. Som du säger, vackra vidder och en kameraväska är ju allt man behöver! 😀
Du är ju verkligen en förebild på rensa-området. Fått mycket inspiration från dig! Smart trick med katalogerna, haha. Själv har jag löst det genom att ha dem i pappas källare. Där finns ALLDELES för mycket…Fasar för att rensa den, pappa tjatar ibland 🙂
Yepp – vackra vidder och en kameraväska – du & din väska är välkomna till ladan framöver!
Det här snackar vi mycket om hemma nu. Jag har i hela mitt vuxna liv flyttat runt, bott ungefär ett år på varje ställe och i samband med flytt hivat ut allt som samlats på hög. Men nu har vi ju köpt hus och efter ett och ett halvt år börjar det rycka i mina flyttgener, inte för att jag vill flytta utan för att jag inte vill ha för mycekt saker. Men sambon vill spara på ALLT, det kan vara bra att ha och det krockar ju lite 🙂
Ja alltså hus är ju livsfarliga…särskilt om man har källare eller uthus. Konstigt det där, att man samlar på sig och drar runt på saker som man aldrig använder. Jag skulle behöva en Elna i mitt liv, haha 🙂