Det är synd om människan. Ganska ofta i alla fall. Vi kämpar på med det där högre medvetandet och självreflekterandet vi begåvats med (vissa mer, andra mindre men ändå).
Ofta är det oss till hjälp – vi är ju ändå den mest framgångsrika djurarten på jorden om vi ska se till antalet utrotade ”fiender” och vårt avtryck på planeten.
Men den där förmågan att intellektualisera, att känna skam, att vilja tillhöra och att undvika sårbarhet. Den har nog ställt till med mycket mer elände än lycka. Om vi nu ska mäta lycka i hur vi mår och inte i vad vi har.
Nyligen läste jag ett blogginlägg av Annika om det här med sliding doors. Om valen vi gör och vilka vägar de inte bär oss till. Den där filmen har funnits med mig (och säkert miljoner andra) ända sen jag såg den och lite för ofta har det slagit mig – i små och stora val – att när jag går hitåt så går jag inte ditåt och jag får aldrig veta vad den vägen hade bjudit på. Det är lätt att bli knäpp när den tanken väl har satt sig.
För att inte fastna i om och men och kanske, tror jag på att göra sina val väldigt medvetet och aktivt. Att reflektera över vem jag gör det för. Varför jag gör det. Vad jag egentligen vill.
Gör du aktiva, medvetna val?
Tänker du ofta på hur andra ser på dig? Har du gjort ett val för att behaga någon annan eller en grupp av ”andra”? Växa i deras ögon? Leva upp till förväntningar du känner att andra har på dig?
Eller tänker du kanske inte särskilt mycket alls, utan hoppar på det som råkar komma förbi, som en utbildning kompisen valt, ett nytt jobb som erbjuds dig eller en relation med någon som blir intresserad av dig?
Det finns medvetna val och omedvetna val. Aktiva och passiva. Jag hann nästan bli 30 innan jag på riktigt började reflektera, lyssna inåt och göra mina val mer och mer utifrån det än utifrån upplevda förväntningar, normer eller rentav slumpen.
Till medvetna val räknar jag val som jag gjort efter att jag faktiskt reflekterat över var jag står, vart jag vill eller vad jag tycker om. Omedvetna val, ja de är motsatsen. Aktiva val handlar för mig om att söka upp och skapa något, medan passiva val mer handlar om att acceptera något som råkar hända. De kan ju fortfarande vara medvetna, även om du inte sökt upp dem själv.
Jag tror att alldeles för många gör omedvetna, passiva val. Som att tacka ja till ett bättre jobb i en bransch man trodde man borde ta sig in i. Där har jag varit och klampat. Jag ska försöka exemplifiera.
Mina omedvetna, passiva val
Jag skrämdes nog lite till att plugga vidare inom den akademiska världen. Mitt grundjag är egentligen en frihetssökande och ganska kreativ själ som av någon anledning skippade musikstudier (mitt stora intresse då) och istället pluggade till ekonom och systemvetare. Det var den säkra vägen och min ungdomskärlek råkade gilla datorer och nätverk.
Jag gillade teknik, har alltid gjort, men jag tror ärligt talat att jag valde min utbildning utifrån vad mamma och pappa starkt rekommenderade och vad min pojkvän influerat mig med. Innerst inne ville jag sjunga men det fanns inte ens med på min lista över tänkbara studievägar.
Mitt första jobb, som ekonomiassistent, erbjöds mig och jag avbokade en planerad magistertermin i Australien. IT-bubblan hade ju spruckit och det var säkrast att tacka ja.
Sen följde en rad år där jag gradvis jobbade mig upp och hamnade i finansbranschen, tills jag vaknade upp en dag, 28 år gammal (tyckte jag då) och totalt felplacerad. Jag led mig igenom måndagsmöten om räntemarginaler och kände mig så himla låst.
Sen hände det här och jag började fatta grejen. Jag ville inte jobba med pengar. Jag var inte lycklig för att jag satt i ett vindskontor på Stureplan. Jag hade fortfarande en lång väg att gå för att utmana alla inpräntade normer, instinkten att leva upp till andras förväntningar eller ideal jag egentligen inte ville uppnå. Men jag började ändå följa magkänslan, mer och mer. När jag väl hade vågat en gång så hade något väckts inom mig.
Varför skriver jag det här då? Jo, för jag tror att det finns så mycket att vinna på att våga lyssna på den där inre rösten, som kvävs ganska snabbt när vi växer upp och råkar ut för grejer, människor och normer, samtidigt som vi är som mest påverkbara.
Att känna skam i ung ålder kan driva en ett helt liv, i värsta fall åt ett dåligt håll. Att en person ger fel råd kan påverka en genom hur många val som helst. Att göra val utifrån rädsla kan göra att du missar så mycket bra. Men vi har ju möjligheten – tack vare det där högre medvetandet och självreflekterandet – att ändra på det. Ta tillbaks makten över våra val.
Självklart kan vi inte styra över allt. Sjukdom, olyckor eller andras känslor och val. Men jag tror vi kan påverka mycket mer genom att stanna upp och känna efter och sedan göra aktiva val utifrån det.
Då tror jag att man kan kika över axeln ibland, fundera en stund över vart den där vänstersvängen kunde ha tagit en, men sen vända blicken framåt och känna förväntan över vad framtiden kan tänkas ge. Sliding doors eller ej.
16 comments
Så fint att få läsa dina tankar om det här, Katta, och att du plockade upp tråden och spann vidare. De där dörrarna ja – SOM jag har tänkt på dem. Så många “om” och “om inte”. Jag är verkligen glad att jag sprang på dig och din resa genom livet – och får alltid nya insikter när jag kikar in här. Tack!
Ja, vad det satte igång tankar, det där inlägget. Sliding doors har liksom funnits med jämt känns det som 🙂
Du, jag vill verkligen säga detsamma – det är så mycket av vad du skriver som går rakt in i hjärtat och får mig att tänka efter. Så himla fint!
Så intressant! Ibland kan man undra vad som egentligen är medvetet och omedvetet. Det intuitiva kanske är en snabb respons från det omedvetna. Magkänslan har fått styra många av mina avgörande beslut, kanske på både gott och ont. Länge trodde jag att jag var rationell och hade full kontroll men när jag tittar i backspegeln inser jag att livet är fullt av gåtfulla vägskäl där även slumpen avgjort. Livet är spännande!
Ja, det är en snårskog ibland att försöka reda ut – men man kan nog känna lite skillnad på om det intuitiva är styrt av rädsla eller av upptäckarlust – det berättar nog mycket. Jag kan få en impuls att tacka nej till saker för att jag inte tror jag kan eller om jag är stressad och då är inte magkänslan positiv. Ibland är impulsiva svar fulla av pirr och då är det nog en sann magkänsla, att det här vill jag.
Ja, den där backspegeln, vilka otroliga slumpgenererade grejer som hänt. Ibland kan man ju inte styra ett smack 🙂 Men man kan nog vara mer eller mindre förberedd i all fall!
Så viktiga ord. Så aktuellt just nu när det känns som mänskligheten blir allt mer hjärntvättad och lättinflueradd.
Eller hur – typ stanna upp och tänk efter och låt inte sociala medier bestämma vad du tycker, vill och strävar efter – hårddraget men kanske lite mer sant än vi vill 🙂
Så klokt inlägg! Jag tar ju examen snart och herregud vad tankarna snurrar. Vad vill jag egentligen och vad är i själva verket mina upplevda krav från omgivningen? Jag har inte riktigt kommit fram till svaret men tänker att ett första steg är att vara medveten om det.
Tack! Åh, jag vet känslan. Jag tänker att du ju kan testa dig fram och utvärdera längs vägen – det går ju att ändra sig och ibland behöver man få prova runt för att hitta det där man verkligen gillar – eller absolut inte gillar. Det är svårt att veta på förhand! Med andra ord: du behöver inte veta exakt nu och du måste inte stanna på första stället resten av livet 🙂 Däremot kan det vara lätt att sugas in i en karriärsresa och kanske inte hinna tänka efter längs vägen och se om det är mina eller omgivningens mål jag följer, så i den resan är det såklart bra att reflektera längs vägen!
Hej Katta ja det finns många val och tankar om vad livet innebär, för mej har det varit att följa mitt inre jag, redan som mycket ung tog jag väg val som många ifråga satte inte minst mina föräldrar men för mej var dom rätt, jag tog ut svängarna hur stort som helst på saker som jag trodde på gick det inte som jag tänkt så hittade jag alltid nya vägar att ta, så man kan säga att jag lärde mej saker som jag hade gått miste om ifall jag gått den enkla vägen som dom flesta andra tog, Jag är nog en person som har mycket trygghet i mej så jag törs ta dom krokiga vägarna för jag anser att dom är dom mest intressanta och lärorika. Sen är jag en person som älskar livet och vill att det inte skall vara så enkelt, jag gillar utmaningar ju svårare ju bättre. Ha de nu så bra Katta.
Jag kan ju bara säga grattis! Jag önskar jag hade vågat följa min egen känsla lite tidigare, men å andra sidan, då hade jag kanske varit någon annanstans nu och det vill jag ju faktiskt inte 🙂 Men vårda den egenskapen, för jag tror den är sällsynt!
Ha det himla fint du med!
Ett så bra inlägg – och så bra att man inte kom på det där med aktiva val när man var 80? 😀 30 är ju inget! 😉
Tack Emmi! Och ja, herregud vad skönt 😀 Hade blivit en kämpig spurt för att hinna leva loppan då!
Jag tror att vi använder oss av olika typer av val beroende på situation, ålder och livserfarenhet. “Man blir inte klok förrän man varit ung och dum” läste jag nyligen i en bok. Det jag försöker tänka på är att man inte ska ångra något. Man har alltid lärt sig något och har nytta av både det ena och det andra, ibland när man minst anar det. 🙂
Vilket underbart citat! Jag tror inte heller på att ångra nåt, men de gånger jag gjort det är när jag gjort val som grundats i dåliga känslor (typ ilska, hämnd eller så) och egentligen vetat att de var fel. Men val som jag gjort utifrån en tro att de är rätt ångrar jag typ aldrig. Jag kan reflektera över dem i efterhand och tänka att en annan väg kanske varit bättre, men känner liksom att jag gjorde rätt utifrån vad jag visste.
Och ja herregud vad man lär sig. Hela tiden 😀
Så mycket igenkänning på detta! Jag har dock tidigare blivit nere när jag tänkt i “sliding-doors-banorna”. Men jag blev glad när jag läste ditt inlägg för det känns ändå så positivt att det inte gör så mycket att man gjort de där passiva valen heller. Så länge man till slut reflekterar över dem och ändrar det som man inte mår så bra av. Jag har gjort precis samma med val av utbildning, istället för att göra något jag egentligen brann för pluggade jag något “safe”. Helt ärligt ville jag nog inte plugga på högskola alls men det förväntades mer eller mindre av mig. Samtidigt kan jag vara tacksam nu i efterhand för jag har nu ett bra jobb, och lönen ger mig möjlighet att ex. resa och annat jag vill göra. Men jag vet att jag inte ska vara kvar inom min bransch för alltid 🙂 Utan försöker flytta mitt liv mer och mer i en riktning som känns friare och bättre för mig! Tack för att du inspirerar <3
Ja, alltså man kan ju verkligen fastna i sliding doors – men å andra sidan så kan man ju tänka på alla hemska grejer som kunde ha hänt men som inte hände – så det går åt båda håll ju 🙂
Jag tror att en utbildning aldrig är fel – man lär sig så mycket och får en bredare bild av världen, oavsett om det är inom just det skrået man hamnar. Jag tror verkligen inte någon ny kunskap kan vara fel – det breddar bara basen så att säga. Och mina år i fel bransch har ju ändå i efterhand givit mig erfarenhet, kunskap och så en klar insikt om vad jag vill och inte vill jobba med. Ändå bra ju!
Tack för att du skriver och delar – det är så himla roligt att få respons och andras tankar tillbaka på sina egna!