Idag läste jag ett fint och ärligt inlägg hos Kenza på samma ämne och återigen väcktes tankegångarna. Vad är framgång för mig? Egentligen? Det blir också nästan direkt tätt kopplat till den stora, odefinierade stressen och pressen som så många (i ett rikt, modernt och tryggt samhälle alltså) verkar känna över en framgångsnorm, som verkar ha fastslagits utan att någon egentligen trivs med den.
Det är bollar i luften, outtömliga sociala skills, driv, inredningstalang, egoboost & empati i väl avvägd mix, hälsa, affärssinne, lycka och karriär. Det krävs en supermänniska för att vara bra på allt detta och fånga alla möjligheter, ändå är det allt detta samlat och mycket mer som vi tar in dagligen och kanske omedvetet mäter oss mot.
Meanwhile ser jag fler och fler omkring mig och i omvärlden som känner en tomhet inuti. Jag känner den själv. Psykisk ohälsa breder ut sig och framförallt drabbar den många unga, särskilt tjejer. Jag tror det är mer viktigt än någonsin att lära sig skärma av inflödet av andras (självklart polerade) framgång. Att reflektera över och bli trygg i sin egen version av framgång och fokusera på den. Tycka att den är okej. Vill du inte tjäna massor av pengar, är du inte intresserad av inredning eller supersocial? Det är okej!
Jag tror att det bästa vi kan göra för oss själva är att komma ifrån jämförandet annat än som inspiration. Men visst är det svårt att hitta balansen där. Det är lätt för den inre kompassen att störas av bruset och börja fladdra runt.
Så hur kan man hitta sin definition av framgång? Om den ens ska kallas så, det låter som att en strävar efter konstant framgång och det är faktiskt omöjligt. Livet bjuder på bakslag hur vi än vrider och vänder oss. Välgång kanske är bättre?
Jag har inte det rätta svaret, och jag tror ett första misstag är att tro att det finns ett färdigt svar. Dels för att jag tror att det finns ett eget för var och en av oss. Jag jobbar mycket på mitt, att hålla fokus på det och förstå vad det är. Helt avgörande för mig är att pausa bruset och vända mig inåt ibland. Det är också helt avgörande att varva det med bra samtal med bra människor nära mig. Då kan jag prova mina egna resonemang och deras och inte sällan landa färdigt i saker med lite nya perspektiv.
Framgång – eller välgång – för mig består nog av olika delar när jag analyserar det; vad jag vill känna och vad jag vill göra eller uppnå.
Den första, vad jag vill känna, är mer långsiktigt och fundamentalt. Vad jag vill göra är sånt som växlar över tid och med vad jag “bockar av”. Grunden i det är att jag alltid vill fortsätta utvecklas och lära mig saker.
Vad jag vill känna
- Frihet – att utforska och skapa. Pengar är till viss del ett verktyg här, men det handlar framförallt om att ge mig själv mentalt space till det, mellan åtaganden och borden.
- Lust & nyfikenhet – de här två hänger ihop som ler och långhalm. De dagar jag har det här radarparet på plats, är också de dagar jag mår som allra bäst. Eller så är det när jag mår bra som jag känner lust & nyfikenhet. Hönan & ägget-situation!
- Kärlek – säger som Sara, nu låter jag präktig kanske, men skitsamma! Kärlek är ju så häftigt. Till vänner, till familj, till världen och inte minst men kanske svårast ibland – till en själv. Ni vet såna dagar när man tycker om sig själv, är kär i sina vänner och familj och kär i livet – de dagarna är så grymt bra!
- Mod – det kommer ju oftast när ovanstående punkter gifter sig, men det är ju så viktigt att det ska få en egen plats. Nästan allt jag vill göra men inte gör, bromsas av rädsla. Det jag gör som inte blir fullt ut bra, är det ofta rädsla inblandat i (ibland är det dock brist på talang & kunskap oxå, som när jag målar eller försöker hålla blommor vid liv, haha). Men mod, det är bra skit.
Vad jag vill göra eller uppnå
- Hjälpa andra där jag kan och ha civilkurage. Ensamma äldre, barn som har det svårt, vänner som behöver det, nån som trakasseras på tunnelbanan.
- Tycka om mig själv precis som jag är – för att det möjliggör så mycket annat.
- Bygga relationer och sammanhang och skapa mötesplatser som är konstruktiva, trygga, inspirerande och där människor mår bra av att vara.
- Skriva en riktigt vacker låt.
- Göra roliga projekt med roliga kunder – där jag får utvecklas såklart!
- Ge energi till människor omkring mig.
- Skapa något med mitt fotograferande. En utställning, bok eller liknande. Något med ett syfte jag drivs av.
- Följa med i och förstå tillräckligt av teknisk och samhällelig utveckling för att fortsätta vara delaktig långt upp i åren. Här är en förebild!
- Ha tillräckligt med pengar för att känna frihet och kunna göra de där bra sakerna jag vill
- Se mer av världen – för att det finns så mycket vackert att uppleva, så mycket och många att förstå bättre och för att det är så fint att längta – och komma – hem.
Vad är framgång eller välgång för dig?
[insert]
[/insert] Ett mycket framgångsrikt ögonblick i mitt liv. Snölek på Åresjön, fångat av Sara!
[:]
17 comments
jag älskar inlägget!! och så intressant att fundera på vad man som person vill känna. smart!
Tack! Och du peppar så bra innan ?
Jag tänker ju att en del av framgång är ju att må bra och trivas och då är det ju en bra måttstock hur man vill känna. Jag tror man lyckas med mycket av det man vill med de delarna i samspel!
Ja det där med framgång. Jag tänker också att man jämför sig för att man vill nå framgång men inte lyckas. Vi vill gärna tro att bara vi jobbar hårt blir vi framgångsrika och om det är att tjäna pengar gör vi det osv men jag känner också att det inte alltid räcker att jobba hårt för att bli framgångsrik och det är det vi alla är rädda för, att vi jobbar hårt och trots det inte riktigt blir uppmärksammade. Det är självklart okej att inte vilja bli uppmärksammad men det är inte riktigt lika roligt att vilja bli uppmärksammad, tjäna pengar och jobba hårdare än hårdast för det men ändå inte lyckas. Världen är ju knappast rättvis eller jämställd tyvärr.
Intressant! Tror inte heller att jobba hårt automatiskt gör att man blir framgångsrik. Jag tror att det handlar om en mix av talang, hårt jobb och framförallt riktning, som kommer från en inre motivation. Och så det här med att sätta upp egna mått på vad framgångsrik är, utifrån egna förutsättningar och egen vilja.
Framgång för mig måste vara individuellt – alltså handla om uppnå det som är viktigt just för mig – och jag tror att det fel vi ofta gör att är utgå ifrån en normativ definition av framgång istället. Den här definition är ganska tydlig: kärnfamilj, karriär, ett hem som är “ljust och fräscht”, att vara smal och vacker, ha mycket fritid etc men problemet är att den inte är allmängiltig. Kärnfamiljen kan vara vägen till lycka för många men för andra är det inte det.
Svårigheten är att definiera för sig själv vad framgång är och du har kommit långt bara med det här inlägget. Själv har jag inte riktigt lyckats klura ut det och jag kan tex inte reda ut hur balansen mellan en stimulerande karriär och tillfredsställande fritid borde se ut för mig. Sedan är andra delar tydliga för mig – det materiella är inte viktigt, jag vill inte ha barn och jag har inga artistiska ambitioner men jag skulle gärna tillbringa mer tid utomhus (bland annat i en egen trädgård!) samtidigt som jag behöver en hel del intellektuell stimulans.
Ja, det är svårt att sålla bort den normativa definitionen, därför tror jag pauser från bruset är skitviktigt i kombination med att blicka inåt.
Vad gäller det där med att balansera viktiga delar så är det svårt! Jag vill bo på landet men ha tillgång till stan, jobba med bra människor men också på egen hand osv… Ibland är nog lösningen kompromisser eller att man får väga faktorer och acceptera att vissa av dem får bli då och då-inslag i livet. Tack för dina tankar!
Åh vad fint inlägg och tänkvärt!
Tack så mycket!
Åh! Fina ord <3 så klokt.
Jag brukar inte kommentera så ofta men du tar upp ämnen som jag själv klurar på, Katta
😉
1. Är inte framgång en city-grej, att man jämför sig sinsemallan i råttrejset? Kanske ser man framgång på ett annat sett ute på landet?
2. Om jag var ekonomiskt oberoende, skulle jag fundera på framgång? Kan framgång vara en arbetarklass grej?
För mig är ordet framgång att bo i en avlägsen stuga med min älskade man, vara till stor del självförsörjande och utanför samhället. Blir jag sjuk betalar jag själv. Jag vill inte känna mig jagad och tvingad till saker, ställa upp. Det har du och jag gemensamt tror jag, denna frihetsdyrkan.
Åh vilka intressanta frågor, började spinna igång igen nu 🙂 Kanske är det en citygrej? Jag ser en rätt stor skillnad i vad man pratar/frågar om bara mellan Norrköping & Stockholm, här är det ingenting o jobb & boende tex.
Sen tror jag att människan har en inbyggd önskan att hitta syfte och mening och göra avtryck, vilket kanske inte behöver innebära “framgång”, men det tror jag ändå är viktigt oavsett klass & ekonomi?
Och ja – det har vi gemensamt 🙂
Skulle ju kommenterat på detta tidigare, men hann inte! Jag tror att många av oss svenskar är så rent “kulturmässigt” (kan man säga så?), jag tror vi har Jantelagen så hårt inpressat i oss sedan barnsben. Inte alla förstås men väldigt många. Jag skrev ett inlägg om det för ett tag sedan, det är något vi kan lära oss av amerikanarna, liksom I am my own worst enemy. Vi ser inte de små framgångarna som “riktiga” framgångar, och när vi väl är framgångsrika så pratar vi inte riktigt om det på samma sätt som amerikanarna. Jag kanske bara talar för mig själv.
Ibland undrar jag vad jag liksom gör här, för jag tycker att jag är dålig på allt och att jag inte alls har någon framgång. Winslow är bra på att påminna om att det inte alls är så. Precis som du säger också så behöver framgång inte bara betyda pengar, jag vill inte leva som ett tomt skal bara för att mitt jobb betalar bra. Jag vill göra något som gör mig lycklig! Jag tycker att framgång är väldigt personligt också, min framgång kanske inte alls betyder framgång för någon annan, och tvärtom. Tänkvärt inlägg som vanligt! Och härligt bild på dig, så jäkla fin!
Det här är så intressant! SKulle gärna sitta och reda och rota i detta ämne med dig! Så spännande med dina amerikanska erfarenheter. Har tänkt många gånger att det nog finns en hel del att lära genom att jobba i USA en period. Ta en omgång med Jante och allt det där 🙂
Tack så mycket och jag ser fram emot att ses & snacka när du kommer till Sverige nästa gång!
Verkligen klokt och läsvärt inlägg (som så ofta hos dig)…! <3
Tack! Vad glad jag blir att du tycker det, kan känna mig så osammanhängande i såna här funderingar 🙂