Det här var ju mycket lättare som liten. Jag gick undan och satt gärna i ett hörn med en bok, min dagbok eller något annat och var väl inte den som ständigt deltog i aktiviteten/snacket, jag trivdes rätt bra med att pausa och betrakta mellan varven.
Men nu tycker jag det är ganska svårt. Dels för att vuxenlivet i sig, med barnansvar, sambo och jobb och sånt, inte riktigt låter sig pausas på samma sätt. Dels för att jag är för mycket överallt (läs Internet) och det är egentligen mot min natur. Det är ett anpassat beteende som jag lätt fastnar i för att det är…ja, lätt. Och så intressant.
Jag kan inte låta bli att kasta mig över ny, potentiell kunskap online. Jag har ibland 15 flikar med intressanta artiklar uppe, en hemnetsökning, två resetipssidor, 3 mailkorgar, Photoshop och Premiere pro och några sociala medier, som plingar och stör. När jag går eller springer och ska somna så lyssnar jag på poddar. Gärna informativa. Det är nästan inga pauser kvar för tankarna.
I alla fall så har jag de senaste veckorna börjat rensa mer och mer. I går var jag ute i två timmar och gick, utan att lyssna på en enda sekund av något annat än fågelkvitter och vind i träden (jag har medvetet gått ut i naturen, annars är det helst lurar på). Jag satte mig under ett träd och bara tänkte. Det var underbart.
Jag har lagt undan telefonen helt i omgångar och jag har vilat utan att lyssna på något. Ätit utan att läsa något och stängt ner mail & sociala medier när jag skrivjobbar. Sakta men säkert börjar jag känna att tankarna stannar lite längre. Och jag inser när det händer att jag saknat mitt “långsamma” tänkande så mycket. Det där tänkandet som får pågå och nästan bli långtråkigt. Jag har saknat långtråkigt!
Det här tänker hålla i och jag är så pirrig på att utforska det lite vidare. Ta en ensamvandring på fjället. Bo några dagar i sommarstugan utan el. Jag har sagt det förut, men nu tror jag att jag verkligen fattat det, liksom med känslan. Att hjärnan måste få vila lite längre och lite oftare, måste få ha det tråkigt och tyst. Det kan vara på gränsen till jobbigt men det är så jäkla nödvändigt, särskilt för en multiintresserad mångsysslare med stort ensamfilosofiskt behov som jag.
Är du redan bra på det här eller känner du igen dig? Vilket är ditt bästa sätt att ha riktigt långtråkigt på?
[insert]
[/insert] Här kan jag ha långtråkigt hur länge som helst :)[:]
16 comments
Bra och klokt tänkt!! Jag håller med dig i varje ord. Ja, förutom att jag inte har sambo och barn och på så vis faktiskt kan pausa vardagen på ett annat vis.
Jag är rätt bra på det du beskriver. Behöver bli bättre på motsatsen tror jag, alltså tänka tillsammans med andra.
Natur och en eld, där kan jag har långtråkigt hur länge som helst utan att ha tråkigt!
Då ska vi göra upp en eld i naturen och tänka tillsammans tycker jag 🙂 Du är ju verkligen bra på att få till de där pauserna.
Jag märker att jag är bättre på det när jag är närmre naturen eller behöver röra mig mellan olika platser. När jag bor i stan (och jobbar hemma) är det lätt att köra på i en mer stimulifylld värld, särskilt när vardagen kommer i vägen. Plötsligt har jag jobbat & scannat hela dagen, klockan är fem och det är dags för racet med mat/disk/umgänge/läxor osv och pausen blir uppskjuten. Det kräver en aktiv planering, det där att ha tråkigt och tyst 🙂
Letar nya bloggar att läsa när jag har tråkigt, och lyssnar mer än gärna på poddar!!
Det gör ju jag med och det är vad jag försöker dra ner på, för att bara ha tråkigt 😛 Men poddar är ju så härligt.
Alltså, den här texten hade kunnat komma från mig. Känner igen mig i allt, bortsett från att jag inte har några barn att ta hand om. Det är en tunn linje att vandra för att hitta den där balansen.
Just nu har jag 13 flikar uppe med intressanta saker som jag ramlat på bara idag när jag sökte efter något helt annat. Den där törsten och hungern efter ny information sinar aldrig. Men när ska jag hinna att ta till mig allt?
Jag övar och övar på att försöka lära mig att låta tankarna stanna en lite längre stund. Jag har också börjat lägga ifrån mig telefonen och låta hjärna jobba på egen hand utan att ständigt matas med nya intryck. Men det är svårt! Jättesvårt faktiskt. Men när jag lyckas så känns det riktigt bra och jag inser att det är viktigt och att det måste finnas mer utrymme för eftertanke.
Ibland sätter jag mig bara på en stol eller i en fåtölj. Och bara sitter. Det bästa är när en katt hoppar upp i mitt knä och liksom “låser fast” mig där en stund.
Det här konstanta flödet har gjort att minnet ibland sviker, och jag känner att jag vill hitta tillbaka det. Jag vill hinna umgås med vissa tankebanor lite längre, och då tror jag att jag kommer att minnas bättre.
Av just den här anledningen så bokade jag nyligen på en vandringsresa på 10 dagar efter sommaren. Tror att det blir bra att tvingas in i lugnet och tid med tankarna. Och så hoppas jag på lite långtråk.
Jag hittade dig via BBCON:s sida och tycker att det är synd att jag inte lyckades träffa dig i lördags. Hoppas att det kommer fler tillfällen.
Det där med minnet är ju så läskigt, det märker jag också av. Minne, kreativitet och slutsatsförmåga blir sämre när det är för mycket clutter i hjärnan. Jag tror vi som art kommer tvingas till de här pauserna och stoppen för att kunna må bra och funka.
Åh, var du där! Vad synd, men det lär bli fler chanser. Vore så intressant att spåna vidare på det här ämnet tycker jag! Och kul att jag hittar dig nu!
Långtråkigt är det bästa. Hade sjukt mycket tråkig som liten (uppväxt på landet med närmaste kompis 3 km bort) – och jag är helt övertygad om att det har gjort mig mer kreativ och att jag lärt känna mig själv mer än om jag skulle ha varit fylld av intryck dygnet runt. Jag har hunnit tänka så att säga. Och jag märker att i den känslan finns det en trygghet för mig. Antar att allt som är en grund i ens liv också blir tryggt. Och att jag har behov av att då och då stanna upp och återta/återfå känslan av tråkigt.
Svar: Vet exakt vad du pratar om!!! Är också så: att varva tänka själv, då en helt stannar upp, med input från andra, då det går fort och mer rejäl energi, är en så grym kombo.
Men åh så himla kul att du fastnade för halsbandet Linda hade <3 – om du är i Sthlm något, lova att komma förbi på en fika i min butik! kram!
Jag är övertygad om att det är essentiellt för kreativitet och lust. Sommaren 2014 var jag långledig efter tre helt hysteriska år med pendling och stressigt jobb. Jag skrotade runt på landet och efter några veckor ville jag bara baka, laga mat, skriva, träna. Jag fick tillbaks lust & kreativitet med sån kraft att jag blev helt paff. Och väldigt lycklig över att veta att det fanns kvar där, allting.
Ska DEFINITIVT komma in på en fika i butiken, gud vad trevligt!! Kanske hinner förbi en sväng på torsdag, annars blir det fler besök i juni!
Känner verkligen igen mig! Naturen är min ständiga källa till inspiration och för mig går det ju inte riktigt att ha långtråkigt där men det är nog ändå den känslan jag får när jag är ute på det sättet som du ändå skriver om. Finns inget som fyller min hjärna med så mycket innehåll utan att det på något sätt är input från någon annan vilket är sååå skönt!
Är så glad att den finns! Långtråkigt är kanske missvisande, men just den där känslan av att tänka utan avbrott och överkomma rastlösheten tills man bara blir lugn.
Hög igenkänningsfaktor på den!
Åh, multiintresserad mångsysslare med stort ensamfilosofiskt behov är verkligen mitt i prick! Känner igen mig väldigt mycket, och har börjat stänga av mer och mer. Ibland känner jag verkligen hur överstimulerad hjärnan är. Men det är ju så lätt att fastna där när man ständigt vill lära nytt. Hav/vatten och fjäll är nog det som kan få mig att koppla av mest. Kanske därför jag älskar norska fjordar!
Vad kul med en likasinnad 🙂 och egentligen ör det nog inte lära nytt som är problemet, snarare att man fyller upp resten av tiden med ströunderhållning kanske?
Norska fjordar alltså… Nature perfection!
Jag känner igen det. Har också 28 flikar öppna med olika saker. Bredvid Photoshop, Lightrooom, lite Premiere kanske och ett halvskrivet blogginlägg. Och en alltid växande lista i Google Keep.
Står dock fast vid att kryssningen i Karibien, där dagarna till sjöss var internetbefriade, var bland de bästa. Har nog inte varvat ner så mycket på 201 år. Hur. Skönt. Som. Helst!
Wow, 201 år ändå. Och ja, kryssning i Karibien. Om det är vad som krävs så får jag väl göra det då..suck.
Vågar inte ens kolla in Google keep. Blir ännu ett verktyg att logga in på o skapa halvfärdiga strukturer i misstänker jag 🙂
Mitt bästa sätt att ha riktigt långtråkigt på är att stå i duschen en riktigt lång stund, eller till och med sitta ner. Eller att ligga på soffan i timmar och bara tänka. Det har jag dock inte gjort på väldigt länge, så jag ska nog utmana mig själv snart och testa det igen. Det brukar komma en hel del bra tankar då! En annan grej jag gillar är att vara i naturen och lyssna på dess ljud. Jag tror det är viktigt att vi stänger av då och då, från sociala medier och från yttre, onaturlig stimulans överhuvudtaget.