Är ni några kvar som läser här? Jag är ledsen för långsam uppdatering, men så kan det bli när livet rusar fram.
Jag har haft en osedvanligt massiv vecka måste jag säga. Jag har flängt mellan Stockholm och Norrköping, barnkalas och visningsfix, köp av en lägenhet och försäljning av en annan och självklart jobbat en del.
Men nu kan jag andas ut litegrann. På bara 3 dagar skrev vi på för en ny lägenhet och sålde min och så har vi firat en lockhårig sjuåring däremellan.
Nu sitter jag här i min Stockholmslägenhet. Jag har tänt lite ljus, jobbat en sväng och nu sitter jag och kontemplerar över vad som egentligen hänt den gångna veckan. Allt gick rätt snabbt måste jag säga.
Att sälja min lägenhet här – det är ett väldigt stort steg för mig. Redan när jag hyrde ut den på heltid så kände jag det märkliga i känslan av att vara besökare i sin egen hemstad. Att vara tvungen att ta in på hotell eller sova hos vänner. Att nu lägga på det faktum att jag hoppar av den här galna karusellen som är Stockholms bostadsmarknad – det känns ännu lite märkligare.
Samtidigt var det dags att vända blad. Att ha en etta i Stockholm är inte helt förenligt med att fortsätta utvecklas på andra platser. Jag ville rota mig lite mer, skaffa det där boendet som jag liksom skulle vara hemma i och jag vill satsa på vår familjegård i Dalarna. Då känns valet ganska lätt ändå.
Det må vara nostalgiskt, men ibland är det dags att vända blad. För såväl kungligheter som fölk.
När har du vänt på viktiga blad? Hur hanterar du nostalgi vs förändring och uppbrott?
[/insert]
Kvällen innan jag for iväg på min långresa 2007. En annan bladvändare. I wonder if there are still any readers here? I am sorry for my lack of updates (is that the most common blog quote?). Sometimes life rushes forward and that’s the case at the moment.
The past week I’ve been dashing about between Stockholm & Norrköping, between birthday party and home showing, buying one flat and selling another. And of course, I’ve been working quite a lot.
Finally I get to breathe for a bit. I have signed a purchase agreement and a sales agreement in 3 days. And celebrated a cute 7 year old.
Right now I’m sitting in my Stockholm flat. I have lit candles, worked some and now I’m just contemplating the events of this past week. It all went quite fast I must say.
Selling my flat here – it’s quite a leap for me I must admit. It was a weird feeling being a visitor in my own town when I used to sublet my flat and now – exiting this crazy market – is even more weird.
It is however time to turn the page. Having a small flat in Stockholm isn’t really compatible with developing life in other places. I want to root myself and also invest time and money in our family farm. So, the choice is quite easy.
It may be nostalgic, but sometimes it’s just time to turn the page. No matter if you’re royalty or ordinary people. When did you turn a page? How do you handle nostalgia vs change?
[insert][/insert]
The night before I left for a round-the-world-trip – another one of my page turning moments
4 comments
Jag har gjort ganska många uppbrott för att flytta utomlands och brukar säga att om man inte gråter när man reser iväg så har man stannat för länge. Det är ju faktiskt lite fint att man har trivts där i det liv man lämnar, och det går ju alltid att komma tillbaka.
Vilken himla bra filosofi! Det uttrycket tänker jag adoptera och ta med mig, tack för det 🙂
Hua. Jag är apdålig på att vända blad. Jag gör det, precis som alla andra, men det är smärtsamt nästan varje gång. Det är först på sistone som jag har funderat på det, vilka känslor som är inblandade vid nya steg och förändringar. Ofta blir det ju faktiskt något bra.
Ja, egenvalda och framåtriktade förändringar är härligt, men ganska läskigt. Det är bra att behöva omorientera sig ibland faktiskt!