I fredags tog vi tåget till Hässlehom, för att gå på (roligt) 35-årskalas hos Erics kompis. Vi var där i runda slängar 17 timmar innan vi gick upp tidigt och tog tåget tillbaks till Norrpan igen. Där vilade vi en timme, innan vi packade bilen och åkte upp till Stockholm. Där hann vi upp på rummet i city och ställa av väskorna, innan vi skulle iväg igen, till Elements spa på Söder (ni vet, presentkort som går ut…). Där fick jag äntligen lite ro i själen och gott humör, efter att ha varit sur och stressad hela vägen från Norrköping.
Idag fick vi sova ut, men sen hade vi födelsedagsbrunch för min pappa, som fyller pensionär just idag (men är långt ifrån att gå i pension, det tror jag aldrig han gör). Bästa antristressterapin att umgås med familjen alltså. Sen var det megastor dansshow, med bland annat Dolly som Holly i Dollystyle (snurrigt? Ja, det blir lätt så när en har samma namn som sina idoler). Vid 18-tiden vände vi hemåt igen och rev av de sista av helgens 110 mil.
Nu har jag just bestämt mig för att inte åka till Stockholm över dagen imorgon som jag hade tänkt. Jag måste ha en touchdown hemma först, men sen väntar 3 dagar i Stockholm & Sigtuna innan det här läsåret går över så smått i jullov. Veckan efter är det bara en halvdag på resande fot och oj, sen var det visst julafton..?
Jag märker att jag inte trivs när jag inte får den där tiden att landa och jag har gjort några val och har några knep för att lösa det som tur är.
- Jag har ju eliminerat mycket av resandet i min vardag. Alltså det där resandet som bara är lång och kanske lite stressig transport, snarare än härligt äventyr om ni förstår.
- När jag är hemma ger jag mig själv luckor där mail och telefon stängs ner och jag vilar, rör på mig eller fotar. Ibland städar jag eller bakar, det ger också sån himla skön känsla av här och nu och är totalt ostressigt. Addera musik du tycker om att skråla till och det blir världens endorfintripp!
- Jag ser till att få en del hemmatid för mig själv. Helst helt ensam hemma. Om jag inte får det på lång tid blir jag cranky tyvärr. För det mesta är det på dagtid, eftersom E nästan alltid är hemma, men dagtid är superskön egentid det också.
Har du också dåligt stress-sinne och har du i så fall några go-to-tricks för att bli glad och balanserad igen?
65 år ung får en ändå säga 🙂
Lillbrorsan min!
Dolly som Holly, Dollystyle…
Två glada showproffs![:]
2 comments
Jag blir stresserad bara av att läsa om er resa….?! 😮
Träningen är mitt andningshål i vardagen.
Sedan uppskattar jag egentid i hemmets stilla vrå också, men det är oerhört sällan jag är ensam hemma.
Kram M
Haha, jag med..men det fanns ju små pauser här och var med umgänge och avslappning, som tur var 🙂 Träning är ju fantastiskt bra egentid!