Med skoter på Vedungsleden

Här sitter jag, framför brasan efter en dag på Vedungsleden. Alltså – vilken skillnad en dag utomhus gör för humöret! Att få komma hem med rosiga kinder, kalla fötter och själen full av natur. Åh, ni fattar inte hur glad jag är över att ha varit ute flera timmar idag. Dessutom på en gnistrande kall och vacker vinterdag, toppad med en solnedgång på ett fjäll.
Jag känner mig så barnsligt glad över den här dagen efter några veckors sjukstuga. Jag är verkligen inte bra på att vara sjuk.

Det härliga med Särna är att en inte behöver planera såna här äventyr flera veckor i förväg – här kan en vara rätt så spontan för det där livspusslet är inte fullt så kämpigt – det finns luft! I går skickade jag iväg en fråga till Mari om vi inte kunde ta en skotertur idag. Lite fika, lite brasa och massor med vinter. “Absolut, om det inte är alldeles för kallt” svarade hon. Jag blev alldeles nipprig – jag skulle få komma ut och rastas!

Vinter när den är som allra vackrast – kall, snörik och solig! Utsikten från Gammelvasslen.  

Vad ska hon heta tycker du? Kanske Speedy Märta, efter farmor? 

Till en början var det lite för kallt, termometern visade 23 minus i morse. Vi tog det lugnt på varsitt håll och väntade in temperaturen och när den krupit upp till 16 minus bestämde vi oss för att dra. Tyvärr var vår nyare (snabbare) skoter inparkerad av den gamla, som vägrade starta med elstarten. Om du har testat att starta en kall skoter med startsnöre så vet du att det är tungt. Jag fick svälja min stolthet och be om hjälp (fasen också) och Mari, Fredrik och deras son Axel kom till mig så att Fredrik fick dra igång fanskapet. Haha.

Vi bestämde oss för att ta Vedungsleden upp till Gammelvasslen, där det finns två slogbodar (gapskjul, vindskydd, kärt barn osv) och en eldplats. Särna Snöskoterklubb är verkligen fantastiska, de har preppat så fina leder, bland annat denna.

Idag var också dagen där jag för första gången testade nya skotern i rätt mycket lössnö. Det har verkligen kommit massor med snö här i vinter och för erfarna och modiga skoteråkare är det drömföre just nu.

Gammelvasslens rastplats. Fredrik styrde eld och vi dukade upp matsäcken, medan Axel brassade runt i lössnön. 

Det var alldeles för längesen, men idag blev det smarrig toast i mackjärnet igen. Bästa & enklaste utematen!

Mari – inte bara kompis utan släkt också. Min mamma var tremänning med Mari, fast hon och jag är lika gamla och lekte när vi var små. 

Jag är ju mer av en söndagsförare i jämförelse med de som vuxit upp på skotrar (även om jag kört en del och gillar fart!) så det där med att köra i djup lössnö är en liten tröskel. Det är nog ganska jämförbart med skidåkning – det krävs lite mod och bestämdhet för att ta sig fram i meterhögt puder, men när en väl behärskar det så är det så fantastiskt mycket roligare än pistad backe eller led. Jag och Mari har bestämt oss för att vi ska bli grymma på “off pist”-körning innan säsongen är slut. Håll en tumme!

Efter att vi fikat så fortsatte vi upp mot Vedungen en sväng. Det är ju något alldeles särskilt med fjäll och när vi var så nära var det lika bra att köra upp. Jag har aldrig varit upp till Vedungsfjället förut vad jag vet. Konstigt eftersom det nog är mitt närmsta fjäll egentligen. Vi kom upp lagom till en fantastisk kvällsol och jag blev sådär pirrigt lycklig som jag bara blir i vackra landskap. Åh vad jag njöt alltså!

Fatta att en nyper sig armen med det här framför ögonen. Jag behöver fortfarande vänja mig vid att jag inte är här på en veckas skidsemester – jag bor här! Granne med detta. Det är verkligen livskvalitet för mig. 

Söndagsångesten är lååååångt borta. 

Det var inte bara jag som ville stanna och ta in landskapet och solnedgången som tur var. Den här platsen ligger väl ungefär 50 minuters skoterkörning från min ytterdörr, så hit ska jag återvända och fota många gånger – vilken plats!

Vår nya skoter – vi ska nog ha mycket kul tillsammans vi två. 

På vägen tillbaks stannade vi tillför att köra lite i lössnö. Det är förbaskat kul och så länge jag körde på öppen yta så kände jag mig rätt så trygg. Det blir en större utmaning att köra inne i tät skog och balansera fart med att parera träd. Jag är inte riktigt där ännu, haha.

Axel var kaxig och luftade monsterskotern. 

Fredrik lekte loss med den andra skotern. 

Mari lajvade Darth Vader under tiden. 

När graderna kröp neråt i takt med solen körde vi hemåt igen. Vi vinkade hejdå på Särnsjön och körde hem för att tina på varsin sida av sjön. När jag kom hem hade jag precis de där röda kinderna och sköna känslan som jag längtat efter. Jag tände brasan, satte på en lugn lista på Spotify och satte mig och värmde fötterna framför spisen med en kopp varmt kaffe.
Så tacksam för den här dagen, så glad att jag får bo såhär.

Tänk att få köra hem via Narnia <3