Med Sylexpressen till fjälls – åka vessla till Sylarna

I söndags strålade solen från en blå himmel och vårvintern var verkligen i högform i Åre! Vår plan var att åka vessla till Sylarna och efter en god frukost och tillverkning av äggmackor åkte Sara & jag till fjälls. Planen för dagen var att ta oss upp till Sylarnas fjällstation, för att njuta av riktiga fjäll i solen, fika och fota. Katrin tog en lugn dag hemma, så det var jag, Sara, äggmackorna & kaffet som for iväg på morgonkvisten.

Från Åre tar det ca 40 minuter till Storulvåns fjällstation, där vi skulle hoppa på Sylexpressens vessla. Sara är lite skadad, men lät sig inte hållas från fjället för det – att åka vessla upp var ett rätt så spännande och kul sätt att ta sig upp som det skulle visa sig!

Vesslan tog lite tid på sig att komma upp pga kyla, men vi höll humöret uppe, till skillnad från våra medpassagerare. De skulle åka skidor ner och hoppade av halvvägs för att få en lite lugnare tur. Plötsligt var jag och Sara själva i vagnen och passade på att manspreada och fota loss. Vi kände oss som stjärnor i en limo där ett tag. Grymt härligt!

Off we go! I början hade vi sällskap…

…sen ägde vi vagnen!

När man får manspreada på en fäll vet man att man har en bra dag. Haha.

Jag förstår faktiskt att förgasaren blev kall. Det blåste rejält därute.

Trots den något svajiga stabiliteten i uppfärden så vill jag verkligen slå ett slag för det fina familjeföretaget Sylexpressen. De var de första som körde där och är inne på sitt tjugonde år. De har fått kämpa mot STF som för några år sedan bestämde att de skulle ha all trafik och förbjöd Sylexpressen att köra, men de överklagade och fick köra igen. Känns bra att stötta de mindre, passionerade företagarna. De var så trevliga och fina oxå.

Väl uppe njöt vi av stormvindar, sol och rejäl fjällkänsla. När vi fick brain freeze av vinden gick vi in och fikade, innan vi gav oss ut igen och bara njöt av väder och vidder. Jag kan skriva ännu en fantastisk dag i Åre till böckerna, med sjukt mycket skratt och fjällterapi. Lucky, lucky me!

Livet #ftw tror jag det skulle stå om vi satte en tankebubbla på Sara här

Är lite nykär i mitt vidvinkelobjektiv faktiskt. Och troget förälskad i fjällväder. Vände mig om och den här vyn drabbade mig. Så vackert!

Sara försvann nästan i snöröken – men hennes glimmande kamerasökare avslöjade var hon fanns…

Tycker så mycket om den här bilden som Sara tog – helt enkelt för att jag ser att jag är lycklig i hela kroppen. Det är värt en hel del för en som haft perioder där det känts som att man nog aldrig kommer bli sådär helt och hållet glad igen. Men det går. Om man bara ger sig själv tid. Och möjlighet att hitta sin egen väg och vara sin egen bästa vän.

En pålitlig gammal vessla, som tog sig fram och tillbaks till sist!

På väg hemåt var vi tvungna att stanna och ta in vyerna. Och Sara fick posera med sin äventyrsbil. Nu har både Sara, Katrin och jag varsin äventyrsbil. Känns himla bra, med tanke på alla äventyr vi spånar på varje gång vi ses.

Nu är jag tillbaks i Stockholm och förvåren igen och jobbar. Jag är så glad över kontrasterna jag skapat i mitt liv. De ger mig liksom vett att uppskatta variationerna.