[:sv]Njupeskär på vintern – naturlig iskonst[:]

Igår var det dags – vi packade ryggan och gav oss iväg på en blåsig och rätt så grå tur till Njupeskär, men när man väl är där spelar det ingen roll – Fulufjället är vackert i alla väder. Till Njupeskär kommer man genom att ta sig till Fulufjällets nationalpark. Vid “basstationen”, som är en bra startpunkt både för Njupeskärsturer och längre vandringsturer på fjället, finns en servering (kolla öppettider), toaletter och Naturum med intressanta utställningar om djur & natur och värt en titt i sig för den otroligt vackra byggnaden.

[insert] [/insert]
Välkomna till Fulufjällets Nationalpark!

Innan vi kom dit var jag lite orolig att ispelaren skulle ha rasat redan – det har ju varit både plusgrader och regn här – men det var ingen fara. Fallet är genomfruset, men med lite mer töväder så faller snart 100 meter is rakt ner i backen. Det vore riktigt mäktigt att se för övrigt, måste nog upp på min bucket list…

Vi gick den vanliga turen, som går över en myr, in i en sagoskog och sen lagom brant uppåt en bit. Vid stigens högsta punkt ungefär kommer man till en härlig rastplats nära trappan ner till fallet. Där finns eldstad ute med en vacker vy över fallet och en mysig värmestuga där elden var igång i kaminen, så vi passade på att njuta av vår matsäck därinne. Tappra Linnea var både trött & lite frusen, så det var lagom.

Vi har faktiskt har en super 8-film från en fika i samma stuga när jag var två år gammal. Hela tjocka släkten var med på en tur till Njupeskär, när vi var hemma på semester från Saudiarabien, där vi bodde i 2,5 år när jag var liten. Den här gången var vi bara tre i stugan, men det var lika mysigt det.

[insert][/insert] Den mysiga värmestugan

[insert] [/insert] Ungefär den här vyn finns med i super8-filmen. Utanför fönstret ser man Njupeskär på håll, tänk att ha den fikautsikten lite oftare!

[insert] [/insert] Pappa skriver vad han själv kallar “skithuspoesi” i gästboken. Men det blev ett fint litet poem om Njupeskärs resa från södra halvklotet (där låg det när vattnet började erodera berget, för svindlande 900 miljoner år sedan).

Till slut kom vi fram till fallet, som ligger ungefär halvvägs på den totala turen på runt 5 kilometer. Från där Eric står på bilden är det ca 50-70 meter fram till fallet, men vi gick inte ända fram nu eftersom det var runt 10 meter djupsnö längst fram. Men det är många som isklättrar på fallet vintertid, något jag gärna skulle prova (med proffsguide…)

[/insert]

[insert][/insert] Alla bilder från fallet och efter blev lite disiga – det blåste regnspik på tvären och mitt linsskydd ligger i en jackficka i Norrköping. Men det var vackert i alla fall och ungefär såhär såg det ju ut även med det mänskliga ögat…  

Jag blir alltid lika hänförd när jag står framför Njupeskärsfallet, trots att jag varit där så många gånger. Om du är i Norra Dalarna (kanske på väg till/från Idre Fjäll?) så är det verkligen värt en avstickare. Njupeskär på sommaren bjuder på dånande vattenmassor, Njupeskär på vintern på en mäktig och helt naturlig iskonst. Du kan ju dessutom passa på att beskåda världens äldsta träd alldeles i närheten av värmestugan!

Turen runt var ungefär 7000 steg – så det är en bra tur i lagom kuperat område, som barn klarar också.

Hur spenderade du påskdagen? Lugnt och skönt hemma, ute på äventyr eller på resande fot? [:]